Jag har börjat märka av en viss skillnad nu på senaste tiden. Skillnaden är att jag drar mig för att gå och lägga mig ensam. Som nu ikväll när Tony jobbar så vill jag inte. Jag vill inte släcka ner så det blir knäpptyst och mörkt. Varifrån kommer nu helt plötsligt det här?

För 3 år sedan hade jag exakt samma problem, men det gick över, men nu börjar det komma tillbaka. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan. Det känns konstigt i kroppen. Som det kryper i mig av att behöva gå och lägga mig. Som att det är något dåligt på något vis. Ångestladdat. Får som tvinga mig själv att lägga mig. Jag brukar läsa en stund, men sen när jag ska släcka får jag nästan ångest på riktigt.

...bara så trött!!

Den kommande månaden ska jag och Tony göra ett litet experiment angående den ekonomiska biten. Han kommer nog få en ganska bra lön den här månaden med tanke på att det varit storhelg och en jobbresa. Hur vi ska gå tillväga tänker jag inte förklara, men en del består av att vi ska cykla istället för att åka bil. Bilen tar vi endast i nödfall, tex om det regnar eller om vi ska storhandla, som också är en del i experimentet.

Oftast storhandlar vi faktiskt redan, men ändå så tycker jag att man springer på affären i tid och otid, och nu ska vi försöka att verkligen hålla oss till planen. Känns grymt bra faktiskt! Bara hoppas att planen håller.

Idag gjorde jag något så ovanligt som att sova till 12:13. Då vaknade jag efter 8 timmars sömn ungefär. Jag låg och såg filmen Du har mail inatt och efter det kunde jag inte somna. Jag vände och vred på mig hur länge som helst innan jag somnade. Strax efter att jag somnat så vaknar jag av att Tonys barn är vakna och sitter och äter frukost och dom försöker inte ens vara tyst. Tony fick säga till dom hur många gånger som helst, men speciellt en av dom lyssnar inte. Så det blev lugnt och skönt när dom åkte och jag kunde somna om igen. Vaknade till när Tony kom hem efter att han lämnat på dagis och sen somnade jag när han åkte till jobbet. Ända till lunchtid. Herregud, såhär länge har jag inte sovit sen jag var i puberteten, för 12-15 år sedan.

Nu på sista tiden har jag börjat umgås mer och mer med Camilla. Vi har riktigt trevligt ihop. Oftast sitter vi hemma i hennes kök och snackar skit om allt möjligt och beklagar oss för varandra över både det ena och det andra, och jag känner verkligen hur mycket jag har saknat det. Jag har saknat det så himla mycket att ha en tjejkompis jag kan prata med på det här viset. Trots barn som springer omkring och skriker och har sig så kan man prata ändå. Ingen stress, bara dricka kaffe (latte macchiato) och prata.

Idag åkte jag dit igen och den här gången fick Tonys son följa med för han och Camillas son är typ värsta polarna. Dom levde rövare där hemma medans vi pratade och skickade iväg dom på rummet och-eller övervåningen med jämna mellanrum. Fika fick dom också när dom kom på att vi satt och fikade. Sen high-life tills vi skulle åka hem. Jag frågade henne om det var ok att ta med J fler gånger, någon eftermiddag när dom kommit hem från dagis och allt så J och F får leka mer, och det var det. Kan ju vara roligt att ha en kompis efter dagis.

Nu är jag riktigt jävla trött på det här vädret. Jag hade precis vant mig vid att kunna gå ut i linne och kortbrallor, och så kommer det här?! Det spöregnar och är kallt. Mina fötter är iskalla och lite halvblåa. Man måste ha jack på sig när man går ut, och helst paraply. Man måste sitta inne för att inte bli översvämmad och man kan inte grilla och äte ute på balkongen och mysa. Dagarna blir jättelånga och det visas inget bra på TV:n dagtid. Vad ska man se fram till nu? Jag väntar på ett samtal imorgon, men mycket mer än så är det inte. Vill att Izolde ska komma hit snart och hälsa på, men än så länge vet jag inte när det kan bli av. Men hon kan nog vara här bra mycket i sommar, om jag får tjänsten. Halvtidstjänst plus extra på sidan av på gruppboendet. Då behöver jag inte jobba hur mycket som helst för att komma upp i heltid heller eftersom det är riktigt långa pass på båda jobbena. Kanske 2-3 dagar i veckan, och då kan säkert Tony vara hemma med henne dom dagarna. Om han nu går med på det. Hoppas det! Skulle vara så kul och mysigt att ha henne här några veckor.

Och så sista, första, bidraget som jag faktiskt röstade på. Första gången jag röstat i den här tävlingen. Det bidraget måste man se när han sjunger live på scen i Dusseldorf.

Gillade även denna.