Det är sjukt hur snabbt får lär sig rutiner. Alldeles precis så var jag redo att kliva upp ur soffan för att ta en snabb promenad med Roxy innan Big Brother börjar. Men så kommer jag på mig lika snabbt att, nej, vi har ju ingen Roxy kvar längre.

Det blir så himla påtagligt när jag är ensam hemma när Tony jobbar. Detta är andra dagen han jobbar sedan Roxy flyttade. Jag hade ju hand om henne helt själv ett helt dygn då och var redo att gå med henne var tredje timme hela dagarna, men nu blir det så konstigt när jag kan sitta kvar i soffan, och inte behöver klä på mig och gå ut med henne. Det känns....fel!

Plötsligt händer det!

Jag kom precis hem från en jobbintervju. Åkte dit i tron om att det var timvikarie jag skulle bli, men vilken överraskning jag fick när jag fick höra att jag, om det klickar mellan mig och brukaren, får en fast tjänst! En halvtidstjänst dock, men en FAST tjänst! Fattar ni hur stort det är för mig? Och då har jag ändå möjligheten att kunna hoppa in och jobba som timvikarie på andra ställen.

Så nästa fredag ska jag till brukaren på besök och klickar det så är det klart sen. Hur himla bra som helst!

Lycka kallas det!

Jag tycker att jag är lyckligt lottad ändå. Jag har väl i stort sett allt jag behöver. Jag har världens underbaraste dotter. Hon verkligen visar hur mycket hon älskar en, både mig och sin pappa. Hon pussas och kramas jätte, jättehårt så man nästan får nackspärr, och hon säger det till oss. Kommer bara helt apropå och kramar ens ben ibland innan hon springer iväg och leker igen. Hon är så himla go! Kanske för att vi alltid visat henne hur mycket vi älskar henne. Det har vi alltid gjort. Visat och sagt. Hon är ju det bästa som finns! Det finns ingen större kärlek än kärleken till sitt barn!

Dessutom så är jag frisk. Ja, en aning pollenallergi tror jag att jag har, men inte så farligt ändå. Jag har just fått jobb, men har ingen aning om hur mycket jag kommer få jobba än, men nu har man foten inne på ett ställe iallafall.

Jag har en underbar sambo som kan överraska mig när jag minst anar det med småsaker som jag inte trodde att han kunde. Det känns bra nu. Visst har vi haft våra vändningar, men nu är det så himla bra och jag hoppas det kommer vara så för alltid, för nu mår jag så bra!

Min familj är den bästa av alla.

Mina föräldrar ställer ofta upp och jag är evigt tacksam till dom. Jag ska göra allt jag kan för att finnas där för Izolde när hon behöver hjälp i sitt liv. Jag ska bli som min mamma och pappa. Världens bästa föräldrar!