Idag var det sista introdagen, trodde jag ja! Jag fick en till dag på måndag. Men dagen flöt på, hände en liten incident, men det är sådant man får räkna med. Det var lite mer att pyssla på med idag än dom andra dagarna. Iallafall fram till klockan 18. Efter det var det toklugnt. Vi invigde den nya soffan med att se på TV en stund innan vi intro-vikarier fick gå hem. Samma tid idag som dom andra dagarna.

Imorgon är det torsdag. Tony ska jobba. Vad ska jag göra då? Jag har ju ingen hund jag måste passa längre, så vad ska man då hitta på? Pappa jobbar vet jag, men kanske att syster är hemma, om hon inte är arg på mig än.

Idag hade Izolde ätit massor med mat fick jag höra. Mackor, äppelpaj hos farmor och middag och så kvällsfika på det. Ibland äter hon som en häst och ibland som en liten myra! Jag hoppas hon kan komma hit snart igen, och på jobbet lät det inte som det var några problem alls med att få ledigt när man ville, så det är ju grymt bra när man har sin dotter en bit bort. Lycka, kallas det! (att kunna va ledig för att vara med henne menar jag då)

Min käre sambo har nu fått tid för operation i våran huvudstad i början på juni. Planeringen var väl att vi skulle åka ner tillsammans, helst någon dag innan och ha en liten minisemester ihop. Vi kikade på hotell och resealternativ ner, men det är ju ganska så dyrt, så vi sa att om vi åker ner på måndagen på morgonen så har vi ju ändå hela eftermiddagen och kvällen på oss att göra något roligt innan hans op på tisdagen. Och sen skulle han vara inlagd över natten och så hem på onsdagen. Jag vill ju isåfall gärna ha ett hotell i närheten av sjukhuset så det är lätt att ta sig till och från sjukhuset på kvällen och morgonen.

Vi vill dessutom helst åka flyg, iallafall hem. Han vet ju inte hur det kommer vara efteråt och att då behöva sitta på ett tåg i 6 timmar är nog inte så bekvämt. Man vill ju hem så fort som möjligt.

Så egentligen är det ju bara min resa som kommer kosta pengar. Och den eller dom aktviteter vi vill göra dagen innan.

Hade dessutom en tanke på att åka bil så kunde vi plocka upp Izolde på vägen hem och ha henne här ett tag. Men ja, vi får se hur det blir. Flyg är ju som skrivet det bästa alternativet hem.

Men som vanligt så handlar allt om pengar. Pengar, pengar, pengar. Det känns riktigt skit att kanske inte få kunna följa med sin egna sambo när han ska in på operation. Inte kunna vara med när han vaknar och kunna hjälpa han när han behöver hjälp. Hur lätt kommer det vara att släpa på väska och hoppa på kryckor själv? Och när han ska äta och bära mat/bricka så blir det också ganska svårt. Nej, jag ska försöka göra allt i min makt för att vi ska kunna åka ner dit tillsammans. Så är det bara!

Inatt fick vi åka in på akuten en sväng och hälsa på. Jag hade lagt mig och Tony fick ett sms. Jag sa till han att hämta telefonen när han sa: Kasta hit den. Men tillslut så kastade jag den ändå. Det var ganska mörkt i rummet och så hördes världens smäll. Mobilen landade rakt på kindbenet, strax under ögat. Han fick ett fint jack där, det blödde och han blev helt yr. Så vi satte oss i bilen och åkte till akuten där han blev tejpad. Röntgen kunde han ringa om idag eller så om han fortfarande hade jätteont för dom hade gått hem för natten.

Typiskt....

Inatt sov jag i ungarnas rum, i Izoldes säng. Det var lite svalare där inne och Tony ville se hockey och då kan jag inte sova. Han vill alltid se TV på nätterna, så jag har bestämt mig för att kanske fortsätta sova där inne, så får han se sin TV. Var lite svalare där inne dessutom. Fast det går ju bara när ungarna inte är här...