Jag kom nyss hem. Hem till en alldeles tom lägenhet. Alldeles ensam. Tyst.

Izolde ville sova hos momma och moffa med sin pappa inatt och hon får ju välja själv. Jag tänkte ett tag sova där jag med, men jag måste vika tvätt till imorgon. Hade dessutom inga saker med mig dit heller.

Så kom jag hem och öppnade dörren, men ingen Roxy som blev jätteglad och hoppade på en, ingen Roxy som sprang uppför trappen, ingen Roxy som vill vara nära nu här i soffan. Bara en stor enda ensam tomhet.

Det är så svårt att beskriva känslan just nu.

Det känns som man blivit av med något viktigt och värdefullt. Det känns så fel! Som att man förlorat något.

Det har vi ju.

Och värre blir det för imorgon ska Izolde åka hem till Sandviken igen. Så jag kommer gråta hela kvällen imorgon också. Precis som igårkväll. Jag bröt ihop helt och hållet. Tony fick hämta mig inne på toan på kvällen. Jag kunde inte sluta gråta. Gråten ligger där alldeles under ytan och om jag tappar det minsta av behärskningen så väller den fram. Kan bara ana hur det kommer bli på tågstationen imorgon. Jag vill ha min dotter här, hos mig!

Nu har våran Roxy flyttat. Hon fick flytta till en nya familj ute på landet i skogen, 5 mil från stan. Det känns inte rätt. Jag vill åka tillbaka och hämta henne. Gråter till och från. Trodde det skulle kännas lite som en lättnad men det gör det inte. Det känns bara så himla jävla FEL!

Jag väntar bara på att få höra hennes små ljud hon kunde ge ifrån sig.

Tomheten i kroppen är så stor. Det känns som någon slitit ut något ur kroppen. Det saknas något. Det känns nästan som ångest i bröstkorgen!

Hon var ju våran lilla vovve, dryg som få, men ändå våran. Jag kunde bli rasande och så fruktansvärt irriterad och arg på henne, men hon var ju VÅRAN!

Nu är hon inte längre det. Och kommer aldrig vara det mer.

Våran lilla Roxy.

Jag önskar hon smet och hittade tillbaka hem hit. Jag vill åka tillbaka och hämta hem henne nu. Och säga förlåt, men jag vet att det inte går.

Förlåt Roxy!

Idag så kommer nog Roxy flytta. Hon kanske ska få bo på landet. Kanske. Det är inte riktigt klart än, vi ska åka dit i eftermiddag och träffa killen som var intresserad av henne. Vi vill ju se till så hon får det bra.

Det känns sorgligt och vemodigt.

Tony är så ledsen så han gråter.

Jag hade bestämt mig igår för att ge henne en till chans. Vi hade en lång diskussion om det där jag hade kraven att OM hon nu ska stanna så vill jag det här och det här. Men nu blev det ändå inte så. Bara pga grannkärringen. Vem annars?

Vi åkte iväg runt 17-tiden igår för att handla mat och hämta nya kläder till Izolde. När vi kommer hem en timme senare så står kärringen på balkongen och väntar, ja faktiskt väntar, på oss för att klaga på Roxy som stått och skällt ända sedan vi åkte. Hon hade klockat oss på hur länge vi varit borta för hon hade minsann sett oss när vi for eftersom hon vet vilken bil vi har. Och Roxy hade skällt hela tiden så hon kunde inte sova där en stund efter jobbet.

Ok, så nu ska vi ta hänsyn till hennes mat och sov-tider också eller?

I det ögonblicket förstod vi att det här inte längre håller. Även om vi vill försöka oss på en privatlektion med en hundtränare som vi mailade en förfrågan till igår, så fungerar det ju inte när kärringen håller på på det här viset.

I förrgår så klagade hon på att Roxy skällde och skällde igen. Då sa jag till henne att hon kan vara lugn för vi har lagt ut henne på försäljning och väntar bara på svar. Men ändå så fortsätter hon gapa om att det inte får gå till på detta vis och det ena med det andra. Hon verkar inte förstå trots att jag sa flera gånger att hon ska ju säljas nu!

Och när hon nu vet om det, varför fortsätta skrika och gapa på oss igår för då?

Jag antar att hon kommer fortsätta klaga på obefintliga ljud sedan när Roxy flyttat härifrån. Då blir det väl något annat hon ska klaga på. Hon vill inte ha oss här helt enkelt. Och hon ska slippa ha oss här med. Vi vill inte heller bo granne med henne. Så fort vi får tag i något annat så flyttar vi. Såhär ska det inte behöva vara. Hon har velat ha oss härifrån ända från början.

Jag är så jävla arg på människan!

Vi fick 3 dagar med sommarvärme. En försmak kan man kalla det. Och nu är man tillbaka på det där jobbiga stadiet då det är för kallt för att ha ha linne/t-shirts och shorts, men ändå för varmt för att ha tröja och jeans. Tycker det är svårt att veta hur man ska klä sig på våren och sommaren. Mest på våren då man snabbt vill ta av sig kläderna och sola.

Igår fick jag tillslut nog. Nu funkar det inte mer. Nu blir det omplacering av den här hunden. Visst, självklart så önskar jag ju att hon var annorlunda så vi kunde behålla henne, men när en hund gör utfall mot barn och morrar och visar tänder och framförallt skäller aggressivt på dom så känns det inte tryggt för fem öre att ha henne i ett hem där det bor 3 barn. Dessutom kommer vi bli vräkta med tanke på att hon skäller så mycket inomhus och granntanten klagar hela tiden, och jag tycker inte att det är värt att bli vräkt.

Mamma sa igår att hon är rädd för Roxy. Det känns inte heller bra. Pappa blir förbannad för att hon är som hon är. Jag kan inte ha med henne snart någonstans för det är ingen som vill ha med henne att göra. Bara Tony, och jag mår skitdåligt över att det är på det här viset. Roxy är ju hans lilla ögonsten, men det måste ju fungera för hela familjen om man ska ha ett djur tillsammans. Varken hans barn eller mitt kan leka med henne, eller tycker om henne speciellt. Det ska ju vara till glädje att ha en hund, vilket jag inte tycker att det är det minsta.

Jag blir så otroligt låst när Tony jobbar för jag kan ju snart inte göra något alls, utan måste vara hemma med henne för att hon inte ska skälla. Det är helt sjukt att det ska behöva vara på det här viset. ALLA säger att en hund inte ska vara på det här viset, och jag känner samma sak. Jag har haft hundar förut, jag har vänner som har och har haft hund, men INGEN har varit med om detta förut. Jo, jag pratade med Johanna igårkväll och hon hade haft en renrasig schäfer som varit exakt som Roxy. Gjort utfall mot barn och skällde och morrade. Då den var jättenära att hugga tag i ett barn så beslutade dom iallafall att ta bort hunden, så han fick komma till hundhimlen. Hon tyckte också att hon beter sig konstigt.

Izolde är rädd för henne också. Jag får ofta bära henne om hon vill gå på toa eller så så inte Roxy får tag i henne. Och jag förstår henne.

Så, ja, hon ska nog bo i en familj utan barn, helst på landet där hon kan få mycket kärlek av folk som oftast är hemma. Som har det där rätta intresset och kan ge henne det inte vi kan.

Min lilla prinsessa är precis som jag när det kommer till fotografering. Hon vill inte vara med och om hon råkar bli med så blir det ofta en ful grimas. Tycker det är lite roligt att hon gör precis som jag gör!

Så därav har jag inte fått någon bra bild på henne än, men det kommer väl.

Hon var så nöjd och framförallt trött efter i lördags. Hon fick en massa fina presenter och en Hello Kitty-tårta som hon så gärna ville ha. Det blev lite kalas här mitt på dagen och vi kunde sitta på balkongen och fika. När momma och moffa åkt hem så vilade vi i nästan 2 timmar för hon var så himla trött. Sen tog vi en promenad hem till dom på påskmiddag. Mamma hade lagat en så himla god plockbuffé. Hon är bäst på att fixa till inför sådana här högtider. Hon gör det på riktigt och kan stå i flera dagar och planera och ordna för att det ska bli så bra som möjligt. Tänk om jag hade sådan karaktär!

Tony var ledig i lördags men började jobba igår igen men slutar idag, om någon timme. Sen är han min fram till onsdag. Så jag hoppas det blir kanonväder idag igen som det varit dom senaste 2 dagarna. Vi har gått i linne och shorts i helgen, så varmt har det varit. Izolde var alldeles gråbrun igår efter att ha lekt ute hela dagen lång. Hon hade suttit i sandlådan och lekt i lekparken och åkt på sin nya kick-bike. Hon var hur duktig som helst att åka på den. Det första hon gjorde var att sätta några klistermärken på den som hon fick i present.

Tänk att hon är 4 år nu. Skitstor ju!

Idag har vi planerat en liten picnic till Jamtli kanske, men det beror på om det kostar att gå in där. Annars blir det någon lekpark, om det är fint väder!

Som jag tidigare har berättat så har vi en granne från helvetet. Idag rök jag ihop med henne på riktigt. Jag håller på att dammsuga och Roxy skäller massor. Det spelar ingen roll vad jag gör, så jag försöker ignorera bara, som det står på alla sidor att man ska göra. Bara ignorera. Så närmar jag mig balkongen och hör en röst som ropar hallå och när jag ser vem det är så lackar jag ur direkt! Jag vet exakt vad hon vill. Så jag stänger av dammsugaren och frågar: Men vad fan är det nu då?

Då börjar hon ju såklart gorma och har sig att såhär får det inte gå till, att hon står och betalar dyr hyra, att det måste vara någon slags ordning här, att hon haft hund men såhär hade då aldrig den hållt på mm.mm Jag kunde inte hålla tyst den här gången utan gav tillbaka utan att hålla igen det minsta. Jag bad henne flytta till skogen om det störde så mycket, sa att vi tränar henne att sluta skälla. Jag sa att om det nu var så jobbigt så kunde ju hon betala för en avlivning. Jag sa till henne att nu får hon fan sluta klaga på hunden.

Jag förväntar mig att vi får ett fint brev hem i brevlådan nästa vecka. Ett sådant där rek-brev som man måste hämta ut på posten. Där står det att vi får en till varning. Vad händer då? Blir man vräkt då? Ska vi ta upp det här igen med hyresvärden? Det är ju inte det lättaste att bara flytta heller, bostadsbrist som det är. Nej, jag har fan slut på ideér nu.

Jag är så jävla less på den här dagen nu så fy fan!

Önskar att jag aldrig vaknat idag...

Det är nåt fel som är trasigt i min axel eller vid nyckelbenet. Men när jag trycker på nyckelbenet så känns det inget ondare, men när jag lyfter armen i vissa lägen och håller huvudet på vissa sätt så gör det skitont! Vad kan det vara för fel?

Visade nyss Mercan för en men han var inte intresserad. För mycket att göra, tyckte han. Ja, vem fan tycker inte det?

Trodde kanske att man skulle få sälja den så man fick lite extra pengar, men det verkar som det blir skroten för den där bilen. Typiskt!