Det är väl inte så konstigt att man aldrig gå ner i vikt när man tröstäter när man är ledsen. Som nu. Proppar i sig 3 kanelbullar på raken bara för att jag känner mig ensammast i världen och inte har Izolde här.

Jag tittade ut över lekparken här ute nyss och började böla när jag tänkte på hur kul Izolde tycker att lekstugan är att leka i. Hon höll på att städa i den och möblera och leka, planterade om plastblommor och höll på som i ett riktigt hus. Ville gå ut och ropa på henne och se henne titta ut genom fönstret med gardiner och säga: "Vicket?" när jag frågar vad hon gör. Jag vill ha henne här. HÄR!

Jag störtgråter idag, just i detta nu. Inombords. Hon har precis åkt. Tomheten är redan över mig. Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Känner mig tom på luft och allt annat. Vill ha henne här. Få höra hennes skratt och prat. Men nu då? Nu återgår man till tomma dagar, långa sovmorgnar, mat när man känner för det och just inget mer.

Det är inte så konstigt att jag kräver mer kärlek och uppmärksamhet av min sambo än jag annars kanske skulle göra om hon bodde hos mig på heltid. Jag behöver närheten och den enda som kan ge mig den är han när inte Izolde är här. Det är väl både bra och dåligt antar jag. Men det är väl så det blir kanske, att man kompenserar på det viset. Jag behöver det verkligen.

Nu vet jag inte när jag får träffa henne igen. Jag vill åka ner till hennes nya inskolning på nya dagiset i slutet av augusti, men det är inget som är bestämt.

Dåligt med uppdateringar nu när Izolde är här.

Vi var ut på Stråket i onsdagskväll med några vänner. Jag körde och Tony hade lovat att ta det lugnt och det gjorde han faktiskt den här gången. Jag är så glad att han höll vad han lovade.

Izolde sov hos momma och moffa och det gick hur bra som helst! Hon hade somnat vid halv 11 och sov till 8:30 igår. Hämtade henne runt 10 och hon var så stolt. Första övernattningen för henne.

I eftermiddag kommer Izoldes pappa, farmor och kusin hit. Dom åker hem på söndag. Det kommer bli så jävla tomt.

Känns redan nu när Izolde åkte med Tony till tippen med en gammal TV.

Vi har städat sen vi gick upp men nu är det rent och jag ska hoppa in i duschen.

Nu är hon här, min lilla prinsessa. Vi for ner i fredagskväll och hämtade henne. Sov en natt och for hem på lördagförmiddag. Hon stannar veckan ut. Hennes pappa, farmor och kusin kommer upp på fredag.

Ikväll är vi ensamma för Tony jobbar. Vi har shoppat kläder på stan och åt lunch på Victoria på deras härliga uteterass. Pasta med ost och skinksås. Smarrigt värre, och Izolde åt som en häst!

Izolde fick ett set med nya höstkläder, byxa, tröja och kofta. Jag fick 2 par leggings, 2 långa tröjor och 2 linnen. För första gången på länge känner jag mig inte tråkig längre. Härlig känsla!

Imorgonkväll blir det Stråket för mig och Tony. Izolde ska sova hos momma och moffa för första gången. Jag hoppas det går bra, annars får dom ringa så åker jag hem och hämtar henne. Jag kör imorgon på utifall. Men jag tror det kommer gå hur bra som helst!

Och inom parentes så hoppas jag att löftet hålls imorgon!

Namnsdag idag har jag, Magdalena och Madeleine. Grattis till oss alla. Izolde har också namnsdag. Hon heter Izolde Magdalena. Så jag ringde dit nyss och berättade det för hennes pappa och han sa grattis till henne och förklarade att man firade sin namnsdag. "Men varför då?" fick han till svar.

Hon är så rolig!

Nyss så har Tonys syster skaffat sig en ny blogg. Snygg och fräsch är den. Så nu har jag börjat fundera på att byta bloggportal jag med. Jag har tröttnat på Bloggplatsen för det är vissa saker som jag saknar här.

Jag har länge velat ha så man kan göra rubriken stor, och har till och med mailat om det och frågat. Svaret blev att det är på gång, men när?

Men VART ska jag fortsätta blogga?

Kom gärna med förslag tack.

Blogg.se har jag haft, och den gillade jag inte speciellt mycket alls.

Jag är mörkrädd. Riktigt jävla mörkrädd. Det har jag alltid varit och det blir snarare värre ju äldre jag blir. Jag kollar aldrig på skräckfilmer eller något med spöken i på TV. Då blir jag galet nojjig och kan inte vara ensam alls. Men nu har det börjat mörkna igen på riktigt, och jag börjar bli rädd igen. Ikväll, just nu, är det nästan så att jag tänker ringa mamma och pappa och fråga om jag får sova där. Tony jobbar nämligen och kommer inte hem förren på fredaf förmiddag. Det är länge dit.

När jag är ensam såhär så har jag tänt i hela lägenheten på nätterna och mörkt i sovrummet. Jag har dörren på glänt men vill helst inte sova med ryggen mot dörren, så jag då måste jag ligga och kika ut i hallen för att inte missa om jag skulle se nåt mysko. Jag vet, helt sjukt, men jag är så jävla rädd för att någon ska komma in eller att det ska spöka.

Då blev man av med jobbet då. Brukaren tyckte inte att samarbetet fungerade, tydligen. Och någon möjlighet till att få vara hos någon annan fanns inte heller. Så var det med det som var.

Planerna såhär långt idag går väl till att åka till Komvux och skriva in mig där nu igen när jag inte har jobb längre. Starta mattekursen igen. Som tur är så behöver jag nog inte börja om från början, utan kan nog börja med del 2 direkt. Men jag tänkte köra igenom sammanfattmingen på del 1 så jag friskar upp minnet isåfall. Väntar på svar från olika jobb jag sökt också, men sånt kan man ju vänta förgäves på.

Tony jobbar än. Han kom hem och slängde sig i duschen innan dom skulle iväg med brukaren. Får se när han kommer hem igen. Sen ska han hjälpa Totte och Jenny att flytta. Jag kanske också hjälper till lite. Jag vill också flytta. Till en trea. Så vi får ett eget sovrum! Fick höra i lördagskväll av en vän till syrran att hans kusin hade sålt en lägenhet i höghuset här i samma område som vi bor i för 300.000 för en månad sedan. Det är en mindre tvåa utan egen ingång som vi har. Jag höll på att ramla av stolen. Då har vi kanske en chans att få tillbaka en del pengar när vi ska sälja. Men fram till dess är det en del som ska göras här. Vi ska byta dörrar och fixa väggarna i hallen här uppe först. Och lister och dörrfoder. Sen kan man flytta.