Nu har vi just satt upp vinyltexten vi köpt. Det var inte det lättaste kan jag meddela. Vi försökte värma fast den och trycka fast den, men inget fungerade riktigt. Men nu sitter den på plats i sovrummet. Kärlek är vad det handlar om.

Det var Tony som valde den och inte trodde väl jag att han om någon var så pass blödig att han skulle välja just denna!

Renoveringen här hemma ligger på is just nu. Det blir inte mycket gjort alls. Fondtapeten i sovrummet ska upp så småningom och jag hoppas på lördag. Jag vill dessutom få till hallen här uppe för jag hatar tapeten som sitter där nu. Ful och blå. Och dessa extremt fula golv! Och det fattas lister i vardagsrummet som faktiskt är klart och sovrummet som är halvfärdigt.

Just nu är det ekonomin som sätter stopp för fortsatta renoveringar. Och jag bor hellre såhär med min älskade lycklig än i ett flott hus olycklig.

Här är fondtapeten Tony valde till vardagsrummet. Han ville ha svart men jag ville hellre ha något ljusare. Men det är väl såhär man gör när man kompromissar?

Jag väljer faktiskt i stort sett allting annat här hemma. Men den blev faktiskt riktigt, riktigt bra i vårat vardagsrum!

Försök att bortse från att det fattas golvsockel.

Den känns kanske lite vågad såhär på bild när man bara ser fonden. Resten av väggarna är vita och möblerna är ljusa. Den känns som Vi och jag tycker faktiskt om den jättemycket!

Jag vill köpa nya lampskärmar till vardagsrummet också.

Första gången jag såg dessa skärmar blev jag förälskad på riktigt och har längtat efter att få köpa dom.

Jag läser några bloggar. Inte många, men väl utvalda om man säger så. För en vän oroar jag mig över och vill gärna veta vad som händer kring henne och hennes liv, men just nu har hon inte bloggat på evigheter.

Igår läste jag en annan väns blogg, som inte heller uppdaterat på länge, och får läsa att dom börjat prata om syskon till sin lille son.

Helt ärligt så gör det ont i mig att läsa att mina vänner och bekanta planerar barn eller nyss har fått ett till.

Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag ville ha fler än ett barn, min lilla Izolde. Jag var helt klart färdig. Kände jag då!

Nu har det gått 3,5 år sedan hon kom till världen och vad ska jag säga?

Är det det här som kallas biologisk klocka?

Ja, jag hade väl inte tänkt skaffa fler barn alls och absolut inte inom den närmsta framtiden heller. Jag trodde den där "klockan" egentligen bara var ett dumt påhitt. En slags stressfaktor för kvinnor i 35-årsåldern som började förstå att tiden snart var ute för dom. Men tydligen är det kanske inte riktigt så.

Vi och alla levande djur och organismer är ju faktiskt gjorda för att fortplanta oss för våran arts överlevnad så det är ju inte så konstigt då att man faktiskt börjar känna av det där suget. Eller har jag fel?

Ren biologiskt sett är det ju varje människas rätt att skaffa barn men det är ju inte alltid så enkelt som det låter.

Oftast handlar det ju egentligen om tid och ekonomi. "Rätt tillfälle" och allt det där. Men när någonsin blir det rätt tillfälle då?

Kan väl tycka att om man är mitt uppe i studier så kanske man ska vänta, men annars? Man kan ju aldrig ångra ett barn, men man kan ångra att man aldrig fick några. Det är så jag känner nu. Tänk om jag aldrig får fler och kommer jag då ångra det i hela resten av mitt liv sen?

Jag vet att jag är frisk och kan få barn, och att det finns dom som inte kan det. Dom kan ju inte ångra det. Hur känner dom när dom får veta att dom aldrig kommer kunna få barn?

Att man kan längta efter något så starkt är nästan obehagligt.

Jag vill inte ångra mer nu.

Aldrig mer!

Nu har jag bytt namn på min blogg.

Det blev något mer kärleksfullt. Något som jag kan relatera till mycket. Såsom min familj och mina underbara vänner. Alla Ni finns i mitt Hjärterum!

Skulle det inte vara för er hade jag inte haft mycket att blogga om.

Det här med att backa ett ekipage på 24 meter är inte det lättaste. Jag har slitit och svurit och gett upp många gånger men idag, gott folk, IDAG klarade jag äntligen terminalbackningen. ÄNTLIGEN!

Äntligen klickade det till och jag fattade hur man skulle göra. I och för sig är det bara andra gången jag testar terminalbackningen men ändå. Man vill ju kunna det på en gång när man ser att "alla andra" kan det. Så nu känns det inte lika motigt som det gjorde hela förmiddagen och när jag började backa på eftermiddagen.

Inatt är man ensam hemma. Älsklingen jobbar till 16:30 imorgon. Började 9 imorse. Fan vad länge, fast det är ju inte så värst påfrestande arbete. Tur det iallafall. Det är ju fritt som bara den.

Izolde ringer mig varje dag nu och vill komma hit så jag funderar på om det skulle gå att hämta hit henne om 2 veckor typ. Måste försöka lösa det på något vis. När till och med hon ringer och säger att hon vill komma hit. Lilla gumman min!

Åh jag är ganska ledsen över att jag inte kunde åka till min Fina Gina ikväll som jag sa. Bilen höll på att braka ihop. Jäkla drivknut! Så jag vågade inte sätta mig ensam och köra iväg.

Så jag åkte till Tony (T3) istället och dricker ett glas rött i brist på annat. Det är iallafall gott!

Imorgon blir det städning av lägenheten och så kommer Tonys barn till oss senare på eftermiddagen. Måste handla lite käk också. Städa inför lördag. Verkar inte komma allt för mycket folk på lördag. Trodde faktiskt det skulle bli fler. Ingen av mina tjejkompisar kommer. Skittråkigt tycker jag. Men jag har ju mest bara killkompisar har jag märkt. Umgås bara med killkompisarna. Och så Gina då! I vått och torrt min vän!

Ja så vaknade man imorse och kikade ut bakom rullgardinen och det första man ser är regn. Regn och grått. Ville bara krypa ner hos Tony igen och sova bort dagen, men jag var ju pigg idag! Så in i duschen och gjorde mig klar för att åka till skolan.

Hela dagen har det varit 6-7 grader varmt bara. Inte kommer jag ihåg att det var såhär jäkla kallt nere i Sandviken i slutet av augusti heller? Jag jobbade ju på golfbanan dom senaste 2 säsongerna vid den här tiden och inte var det då såhär kallt då iallafall.

Idag när jag åkte hem så for jag förbi Buketten och köpte mina allra första 2 blommor med kruka hem hit. Och fler ska det bli.

Det blir lite trivsammare med blommor men nu vet jag inte vart jag ska ställa dom. Vill ju ha fint i varke rum i fönstren och så vill jag ha gardiner i vardagsrummet någon jäkla gång. Funderar på att lura med Tony när han slutat och leta gardiner.

Vi ska ju ändå ner på stan.

Idag på skolan var en bilinspektör där för att prata om vad dom sysslar med efter vägarna. På eftermiddagen var facket där för att berätta om sitt. Jag ska nog gå med i facket när jag fått jobb sen. Och byta a-kassa. Det känns som det skulle vara idé när man får ett fast jobb. Att vara med i facket alltså.

Imorgon blir det ännu lite mer hjullastarteori och ett prov och sedan körning på eftermiddagen. Hoppas jag för jag fick ingen igår som jag skulle ha.

På lördag blir det inflyttningsfest här och jag hoppas det kommer lite folk. Jag vet några iallafall, men vi blir nog inte 30 pers som det hade kunnat bli om alla kom. Men 10-15 st kanske. Så det blir ju lagomt.

Kräftor på fredag kanske?

Fick inbjudan idag till Gårdsfest här på Anarsivägen. Fan vad najs! 11/9 var det. Då blir det korv och fika på dagen och ponnyridning, ansiktsmålning, tipsrunda och fiskedamm. Senare på kvällen blir det grillning och umgås. Det ska bli kul! Så jag sa till Tony att vi kunde ju ha barnen då. Skulle vara så himla kul om Izolde kunde vara här då också, men det beror helt och hållet på hur mitt schema ser ut då.

Den första riktiga höstdagen kom idag.

Det har regnat hela dagen och det är kallt. Jättekallt! 9 grader bara.

Och träden börjar bli gula. Det syns tydligt på en hel del björkar.

Men hallå sommaren 2010?

Var tog den vägen?

Den kom aldrig riktigt.

Och nu är den totalslut. Och nu nalkas en lång, kall och fördjävlig vinter igen. Inte konstigt man blir deprimerad?!

Idag var man på skolan ganska först som vanligt. Det var 2 st innan mig bara. Fikade och det vanliga man alltid gör.

Sen läste jag Funken en gång och satt och pratade mest innan lunch. Efter lunch bar det av ut på backplan och jag började med terminalbackningen. Och tro på fan så fick jag till det. Efter några försök så. Jävlar vad glad jag blev! High-fiveade med S som åkte med.

Sen hem och åt och nu ligger man i sängen och jäser. Måste till Åhléns en snabbis med och köpa ny mascara. Den är tokslut!