Det är måndag. Det är kväll. Balkongdörren står på vid gavel och det är varmt ute i luften. Den ljumma försommarvärmen smeker in över golvet och jag mår så bra. Solen är på väg ner. Himlen är sådär sommarrosa. Underbart!

Dagen har varit bra. Jobbet idag var bra. Vi pratade massor och jag fick sätta upp mig på schemat. Jag kommer jobba nästan varje dag i hela juli, som det ser ut nu. Men jag blev uppsatt på alla tider som var lediga, men jag får ju bestämma helt själv hur jag vill jobba sen. Det är ganska långa pass i sommar, 11 timmar långa. Och vissa 34 timmar långa. Men jag ska ta med Tonys schema dit nästa gång och jobba alla dagar han jobbar. Så vi inte går om varandra hela sommaren. Vi vill ju kunna vara lite lediga ihop. Som alla andra. Sen ska Izolde komma upp en vecka, och så ska jag ha någon dag ledig när Krogstråket öppnar. Så en del pass kommer ju försvinna, men jag kommer ha jobb upp över öronen ändå.

Jag ska ju dessutom iväg på ett annat jobb på fredag, en halvtidstjänst och får jag den så kommer jag ha 2 jobb i sommar. Tjänsten och så halvtid på gruppboendet. Känns bra! Fick även veta att jag kommer få gå intro på ett till ställe, men det vet jag inget mer om.

Alldeles nyss kom ett par och hämtade våran gamla säng. 1000 kr rikare blev vi på den. Det enda vi måste köpa är nya skor till oss båda. Sommarskor. Mina från förra året STINKER tåjuice, så har jag väl satt på mig dom tar jag inte av mig dom förren jag kommit hem så jag kan tvätta fötterna. Så illa är det, så det känns som det är dags för ett par nya sandaler. Och Tony vill ha nya "Foppaskor" och jag behöver också några liknande för att ha som inneskor på jobbet.

Då var det snart dags för ännu ett intro-pass på gruppboendet. Hade ingen lust idag, det är ju sol, och jag hade velat åka och köpt ett par linnen och kanske sommarskor idag. Men imorgon kan jag göra det. Om det inte blir något annat inplanerat.

Man känner sig ganska överflödig på boendet när man går bredvid. Och när det är intro, ska man verkligen jobba på riktigt då, eller går man brevid och tittar på? Tycker det är svårt att komma in i det om man inte får hjälpa till. Men redan andra dagen var man lite varmare i kläderna och visste lite mer hur det fungerade. Tycker även att jag har svårt att ta brukarna på rätt sätt, men allt det där kommer väl eftersom. Jag är ju helt grön på det här. Har aldrig arbetat med handikappade människor förr. Och just när det gäller människor i behov av hjälp och stöttning, så tycker jag det är otroligt mycket svårare än att tex sätta sig i en lastbil med instruktionen att åka till Prästgatan och få ett snölass. Men åter igen, det löser sig efter ett tag. Får ha i åtanke att detta faktiskt bara är min fjärde dag på ett sådant ställe.

Jag är lite av den nervösa typen när det gäller nya saker och när det kommer till att träffa nya människor. Jag är inte sådär social som så många är, som jag önskade att jag också var. Men när jag säger det så tror inte folk på mig. Har fått höra att jag visst är duktig på att prata och kommunicera med folk, men jag tycker inte det. Har varit blyg hela livet, fast sedan Izolde föddes har det blivit mycket bättre. Man växte nog som människa utan att märka det.

Men, det löser sig alltid....

Jag är så otroligt fixerad vid min kropp. Och andras också för den delen. Jag har en bild i skallen hur jag vill se ut. Eller iallafall på ett ungefär. Jag vet att jag inte kan se retuscherad ut, men jag vill ändå se ut på nåt liknande sätt.

Jag känner mig som en flodhäst. "Kärlekshandtagen" liksom väller över byxlinningen, och magen är som en deg. Anser jag...

Men Tony, och många andra säger att jag är inte tjock. Men jag tycker att jag är det, men jag kan inte sluta äta. Jag vet inte varför jag alltid är sugen på något, men det är nästan jämt. Och jag har ju sämst karaktär, så när jag blir sugen så går jag och letar i skåpen och ser om det finns något gott. Helt värdelöst är det!

Jag vill också vara smal och slank (för övrigt så sa barnmorskan på förlossningen att jag var lång, smal och slank...PÅ FÖRLOSSNINGEN??!!) och kunna ha fina kläder utan att känna sig stor som en elefant i dom.

Nyss kände jag att nu får det fan räcka! Jag laddade över musik på mp3-spelaren och knöt på mig miga Easytones och gav mig ut på en powerwalk. Det blev 50 min promenad i strålande solsken. Svetten lackade på slutet och jag började få ett litet skavsår på lilltån. Det känns ordentligt i vaderna nästan direkt av dom nya skorna. Nästan plågsmat ont. Jag hade velat gå fortare än jag gjorde, men det gjorde lite för ont för att kunna öka på takten lite extra. Men det kommer kanske.

Jag har även sagt till Tony att nu fan får det vara nog på dricka och godis här hemma. Ska han ha det får han äta det på jobbet och jag tänker inte åka och handla det till han igen heller. Här hemma ska det bli godisförbud tror jag. Ett tag iallafall. Tills jag på riktigt kommit igång med promenaderna. Men vad ska man göra när suget sätter igång på allvar på kvällskvisten? Äta en morot? Känns inte direkt superfrestande. Morot och dip då? Jag vill verkligen, VERKLIGEN gå ner i vikt. Helst 15 kg, men jag behöver någon som sparkar mig i arslet och säger till mig. Någon som kan det här. Någon som vet...vet du?