Jag har börjat märka av en viss skillnad nu på senaste tiden. Skillnaden är att jag drar mig för att gå och lägga mig ensam. Som nu ikväll när Tony jobbar så vill jag inte. Jag vill inte släcka ner så det blir knäpptyst och mörkt. Varifrån kommer nu helt plötsligt det här?

För 3 år sedan hade jag exakt samma problem, men det gick över, men nu börjar det komma tillbaka. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan. Det känns konstigt i kroppen. Som det kryper i mig av att behöva gå och lägga mig. Som att det är något dåligt på något vis. Ångestladdat. Får som tvinga mig själv att lägga mig. Jag brukar läsa en stund, men sen när jag ska släcka får jag nästan ångest på riktigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag till en ny bloggportal.   Här är nya adressen till min nya blogg   Fortsätt att följa Livet på Anarisvägen där! ...

Vi har ju ett marsvin här hemma som heter Turbo. Det blir lite sällskap ava att höra han prata ibland och gnaga på moroten man la in för en stund sen. Men den enda som verkligen tar hand om honom och bryr sig på riktigt är Izolde. Vi skaffade Turbo n...

Gud vad långtråkigt jag har det idag. Har glott på TV större delen av dagen och den är bara halv 3 än. Spännande liv man har!   Är så nervös inför nästa vecka. Ska på 2 anställningsintervjuer, men den ena känns värre. Jag är så nervös så jag håll...

Idag på eftermiddagen packade vi ihop en liten matsäck och for iväg för att fiska. Vi åkte till Frösö Strand till en brygga som går en bit ut i Storsjön och kastade en stund. Men först fick Tony psykbryt på linan så hela skiten höll på att hamna i sj...

Nu är det nära. Hösten och vintern knackar redan på dörren här i Jämtland. Tony var med och lirade Korpen-fotboll nu ikväll kl 22. Hade jag vetat att det blev så kallt som det blev hade jag tagit fram vinterjackan och letat upp mössa och vantar och...