Det är sjukt hur snabbt får lär sig rutiner. Alldeles precis så var jag redo att kliva upp ur soffan för att ta en snabb promenad med Roxy innan Big Brother börjar. Men så kommer jag på mig lika snabbt att, nej, vi har ju ingen Roxy kvar längre.

Det blir så himla påtagligt när jag är ensam hemma när Tony jobbar. Detta är andra dagen han jobbar sedan Roxy flyttade. Jag hade ju hand om henne helt själv ett helt dygn då och var redo att gå med henne var tredje timme hela dagarna, men nu blir det så konstigt när jag kan sitta kvar i soffan, och inte behöver klä på mig och gå ut med henne. Det känns....fel!

Plötsligt händer det!

Jag kom precis hem från en jobbintervju. Åkte dit i tron om att det var timvikarie jag skulle bli, men vilken överraskning jag fick när jag fick höra att jag, om det klickar mellan mig och brukaren, får en fast tjänst! En halvtidstjänst dock, men en FAST tjänst! Fattar ni hur stort det är för mig? Och då har jag ändå möjligheten att kunna hoppa in och jobba som timvikarie på andra ställen.

Så nästa fredag ska jag till brukaren på besök och klickar det så är det klart sen. Hur himla bra som helst!

Lycka kallas det!

Jag tycker att jag är lyckligt lottad ändå. Jag har väl i stort sett allt jag behöver. Jag har världens underbaraste dotter. Hon verkligen visar hur mycket hon älskar en, både mig och sin pappa. Hon pussas och kramas jätte, jättehårt så man nästan får nackspärr, och hon säger det till oss. Kommer bara helt apropå och kramar ens ben ibland innan hon springer iväg och leker igen. Hon är så himla go! Kanske för att vi alltid visat henne hur mycket vi älskar henne. Det har vi alltid gjort. Visat och sagt. Hon är ju det bästa som finns! Det finns ingen större kärlek än kärleken till sitt barn!

Dessutom så är jag frisk. Ja, en aning pollenallergi tror jag att jag har, men inte så farligt ändå. Jag har just fått jobb, men har ingen aning om hur mycket jag kommer få jobba än, men nu har man foten inne på ett ställe iallafall.

Jag har en underbar sambo som kan överraska mig när jag minst anar det med småsaker som jag inte trodde att han kunde. Det känns bra nu. Visst har vi haft våra vändningar, men nu är det så himla bra och jag hoppas det kommer vara så för alltid, för nu mår jag så bra!

Min familj är den bästa av alla.

Mina föräldrar ställer ofta upp och jag är evigt tacksam till dom. Jag ska göra allt jag kan för att finnas där för Izolde när hon behöver hjälp i sitt liv. Jag ska bli som min mamma och pappa. Världens bästa föräldrar!

Idag var det sista introdagen, trodde jag ja! Jag fick en till dag på måndag. Men dagen flöt på, hände en liten incident, men det är sådant man får räkna med. Det var lite mer att pyssla på med idag än dom andra dagarna. Iallafall fram till klockan 18. Efter det var det toklugnt. Vi invigde den nya soffan med att se på TV en stund innan vi intro-vikarier fick gå hem. Samma tid idag som dom andra dagarna.

Imorgon är det torsdag. Tony ska jobba. Vad ska jag göra då? Jag har ju ingen hund jag måste passa längre, så vad ska man då hitta på? Pappa jobbar vet jag, men kanske att syster är hemma, om hon inte är arg på mig än.

Idag hade Izolde ätit massor med mat fick jag höra. Mackor, äppelpaj hos farmor och middag och så kvällsfika på det. Ibland äter hon som en häst och ibland som en liten myra! Jag hoppas hon kan komma hit snart igen, och på jobbet lät det inte som det var några problem alls med att få ledigt när man ville, så det är ju grymt bra när man har sin dotter en bit bort. Lycka, kallas det! (att kunna va ledig för att vara med henne menar jag då)

Min käre sambo har nu fått tid för operation i våran huvudstad i början på juni. Planeringen var väl att vi skulle åka ner tillsammans, helst någon dag innan och ha en liten minisemester ihop. Vi kikade på hotell och resealternativ ner, men det är ju ganska så dyrt, så vi sa att om vi åker ner på måndagen på morgonen så har vi ju ändå hela eftermiddagen och kvällen på oss att göra något roligt innan hans op på tisdagen. Och sen skulle han vara inlagd över natten och så hem på onsdagen. Jag vill ju isåfall gärna ha ett hotell i närheten av sjukhuset så det är lätt att ta sig till och från sjukhuset på kvällen och morgonen.

Vi vill dessutom helst åka flyg, iallafall hem. Han vet ju inte hur det kommer vara efteråt och att då behöva sitta på ett tåg i 6 timmar är nog inte så bekvämt. Man vill ju hem så fort som möjligt.

Så egentligen är det ju bara min resa som kommer kosta pengar. Och den eller dom aktviteter vi vill göra dagen innan.

Hade dessutom en tanke på att åka bil så kunde vi plocka upp Izolde på vägen hem och ha henne här ett tag. Men ja, vi får se hur det blir. Flyg är ju som skrivet det bästa alternativet hem.

Men som vanligt så handlar allt om pengar. Pengar, pengar, pengar. Det känns riktigt skit att kanske inte få kunna följa med sin egna sambo när han ska in på operation. Inte kunna vara med när han vaknar och kunna hjälpa han när han behöver hjälp. Hur lätt kommer det vara att släpa på väska och hoppa på kryckor själv? Och när han ska äta och bära mat/bricka så blir det också ganska svårt. Nej, jag ska försöka göra allt i min makt för att vi ska kunna åka ner dit tillsammans. Så är det bara!

Inatt fick vi åka in på akuten en sväng och hälsa på. Jag hade lagt mig och Tony fick ett sms. Jag sa till han att hämta telefonen när han sa: Kasta hit den. Men tillslut så kastade jag den ändå. Det var ganska mörkt i rummet och så hördes världens smäll. Mobilen landade rakt på kindbenet, strax under ögat. Han fick ett fint jack där, det blödde och han blev helt yr. Så vi satte oss i bilen och åkte till akuten där han blev tejpad. Röntgen kunde han ringa om idag eller så om han fortfarande hade jätteont för dom hade gått hem för natten.

Typiskt....

Inatt sov jag i ungarnas rum, i Izoldes säng. Det var lite svalare där inne och Tony ville se hockey och då kan jag inte sova. Han vill alltid se TV på nätterna, så jag har bestämt mig för att kanske fortsätta sova där inne, så får han se sin TV. Var lite svalare där inne dessutom. Fast det går ju bara när ungarna inte är här...

Andra introduktionsdagen gick smidigt. Ungefär likadant idag som igår, alltså inte allt för mycket att göra. Jag jobbar alltså åt kommunen! Det är mycket att ta in och lära sig. Sjukt mycket är det faktiskt. Jag undrar till och från hur i hela helvete jag ska komma ihåg allting när man väl ska gå själv, men som tur är så finns det alltid någon man kan fråga. Personalen säger hela tiden att vi inte ska vara rädd för att fråga om be om hjälp om vi känner att vi behöver det. Men samtidigt vill man ju inte verka helt tappad... Men ju mer man får vara där desto mer ser man hur dom andra jobbar och ju mer lär man sig också. Alla har ju varit nya någon gång.

Idag har det varit riktigt kallt ute igen. Jag märker det direkt på mina fötter när det blir kallare. Dom bli iskalla och det spelar ingen roll om jag har strumpor och tofflor på mig inomhus. Dom blir kalla och domnar ändå. Helt sjukt! Men det är Reynaulds syndrom jag har i fötterna. Skittråkigt för man fryser hela vintern. Finns en salva man kan smörja på, men den får jag migrän av och måste sedan ligga och blunda resten av dagen, så jag vet inte jag vad som är värst mest.

Tony lagade bilen idag så nu har vi äntligen ett fungerande avgasrör. Och så har han bytt till nyare sommardäck och dom gamla ska ut på Blocket.

Imorgon ska jag på intro igen. Antagligen sista dagen denna vecka, men jag ska gå någon morgon också så man lär sig hur den ser ut. Då är det lite mer liv i luckan än det är på eftermiddagen. Som ikväll ringde vi ner 2 tjejer som vi spelade SkipBo med så vi hade något att göra.

Blev osams med syster idag med, vilket jag alltid får dåligt samvete för sen. Så förlåt!

Både jag och Tony drömde om grannkärringen inatt. Han drömde att hon klagade på oss igen och jag drömde att jag gick ut här ute och hon var där. Hon smajlade sitt fula smajl och skulle prata med mig, men jag gick bara vidare och behandlade henne som luft, trots att hon följde efter och skulle prata och vara trevlig. Är väl i stort sett så jag kommer göra om hon ska prata. Har inget alls till övers för den där mer nu. Inget alls!

Tycker jag har börjat drömma så mycket nu igen. Imorse vaknade jag flera gånger och trodde att klockan var 11 men la mig och somnade om och fortsatte drömma. Tre gånger höll jag på så tills jag tillslut kollade på klockan. Då var den 8:51. Då orkade jag inte drömma mer.

4 timmar kvar tills jag ska jobba igen!