Då var det snart dags för ännu ett intro-pass på gruppboendet. Hade ingen lust idag, det är ju sol, och jag hade velat åka och köpt ett par linnen och kanske sommarskor idag. Men imorgon kan jag göra det. Om det inte blir något annat inplanerat.

Man känner sig ganska överflödig på boendet när man går bredvid. Och när det är intro, ska man verkligen jobba på riktigt då, eller går man brevid och tittar på? Tycker det är svårt att komma in i det om man inte får hjälpa till. Men redan andra dagen var man lite varmare i kläderna och visste lite mer hur det fungerade. Tycker även att jag har svårt att ta brukarna på rätt sätt, men allt det där kommer väl eftersom. Jag är ju helt grön på det här. Har aldrig arbetat med handikappade människor förr. Och just när det gäller människor i behov av hjälp och stöttning, så tycker jag det är otroligt mycket svårare än att tex sätta sig i en lastbil med instruktionen att åka till Prästgatan och få ett snölass. Men åter igen, det löser sig efter ett tag. Får ha i åtanke att detta faktiskt bara är min fjärde dag på ett sådant ställe.

Jag är lite av den nervösa typen när det gäller nya saker och när det kommer till att träffa nya människor. Jag är inte sådär social som så många är, som jag önskade att jag också var. Men när jag säger det så tror inte folk på mig. Har fått höra att jag visst är duktig på att prata och kommunicera med folk, men jag tycker inte det. Har varit blyg hela livet, fast sedan Izolde föddes har det blivit mycket bättre. Man växte nog som människa utan att märka det.

Men, det löser sig alltid....

Jag är så otroligt fixerad vid min kropp. Och andras också för den delen. Jag har en bild i skallen hur jag vill se ut. Eller iallafall på ett ungefär. Jag vet att jag inte kan se retuscherad ut, men jag vill ändå se ut på nåt liknande sätt.

Jag känner mig som en flodhäst. "Kärlekshandtagen" liksom väller över byxlinningen, och magen är som en deg. Anser jag...

Men Tony, och många andra säger att jag är inte tjock. Men jag tycker att jag är det, men jag kan inte sluta äta. Jag vet inte varför jag alltid är sugen på något, men det är nästan jämt. Och jag har ju sämst karaktär, så när jag blir sugen så går jag och letar i skåpen och ser om det finns något gott. Helt värdelöst är det!

Jag vill också vara smal och slank (för övrigt så sa barnmorskan på förlossningen att jag var lång, smal och slank...PÅ FÖRLOSSNINGEN??!!) och kunna ha fina kläder utan att känna sig stor som en elefant i dom.

Nyss kände jag att nu får det fan räcka! Jag laddade över musik på mp3-spelaren och knöt på mig miga Easytones och gav mig ut på en powerwalk. Det blev 50 min promenad i strålande solsken. Svetten lackade på slutet och jag började få ett litet skavsår på lilltån. Det känns ordentligt i vaderna nästan direkt av dom nya skorna. Nästan plågsmat ont. Jag hade velat gå fortare än jag gjorde, men det gjorde lite för ont för att kunna öka på takten lite extra. Men det kommer kanske.

Jag har även sagt till Tony att nu fan får det vara nog på dricka och godis här hemma. Ska han ha det får han äta det på jobbet och jag tänker inte åka och handla det till han igen heller. Här hemma ska det bli godisförbud tror jag. Ett tag iallafall. Tills jag på riktigt kommit igång med promenaderna. Men vad ska man göra när suget sätter igång på allvar på kvällskvisten? Äta en morot? Känns inte direkt superfrestande. Morot och dip då? Jag vill verkligen, VERKLIGEN gå ner i vikt. Helst 15 kg, men jag behöver någon som sparkar mig i arslet och säger till mig. Någon som kan det här. Någon som vet...vet du?

Idag har vi haft fullt upp hela jäkla dagen. Vi kom just hem och nu förblir vi hemma resten av kvällen. Vi har flängt omkring och haft oss sedan Tony kom hem vid 12-tiden. Först åkte vi till Elgiganten och fick mellanskillnaden tillbaka på mobiltelefonen som jag köpte för en vecka sedan för dom hade en prissänkning på 950 kr. Så fick tillbaka det. Sedan fick vi äntligen sälja iväg Mercan. Sen åkte vi och köpte pizza. EFter det vidare hem till mamma och pappa för att hämta deras gamla säng, så nu har vi en jätteskön säng, äntligen! Ut med det gamla, in med det nya bara. Efter vi monterat ihop den for vi till Krokom för att hämta ett marsvin. Turbo heter han och bor nu hos oss. Ett virvelmarsvin i svart och brunt. Jättetam liten sak!

Nu ska vi börja grilla, entrecote blir det ikväll. Tvättstugan har vi från kl 19 och jag antar att vi kommer sätta oss på balkongen resten av denna kväll och bara umgås vi två. Behövs lite kvalitetstid ihop såhär kvällen innan han åker bort några dagar med jobbet igen. Men nu har jag iallafall ett litet sällskap här hemma.

Då fick jag precis veta att ännu en vän väntar smått. Herregud vad alla förökar sig. Det är så konstigt att alla i ens närhet får barn vid samma tidpunkt. Och så går det några år där ingen av ens vänner ska ha barn, men så plötsligt blir alla gravida och ploppar ett år. Märkligt det där. Måste vara värsta babyboomen i år och nästa år. Jag skulle inte ens bli förvånad om dom sista vännerna berättade i år att dom också ska ha barn. Inte ett dugg faktiskt.

Idag fyller storebror år, 37 år närmare bestämt. Jag, syrran, mamma och pappa var dit ikväll. Vi fick tårta och kakor och satt och pratade med han och sambon Sara ett bra tag. Och lilla söta Tove var vaken nästan hela tiden. Hon är så söt! Svart hår, och ser ut som sin mamma. Hon är så nöjd, skrattar och pratar med en när man håller henne.

Imorgon ska vi försöka få hem sängen hit till oss. Blir aningen trängre här i vardagsrummet, men vi får en skönare säng, och det är ju inte meningen att vi ska bo här hela livet heller.

Igår blev det ju riktigt vackert väder här i Jämtland, men idag är det tvärmulet och det blåser lite lätt. Jag vet inte om det är kallt ute för jag har inte varit ut än, men ska väl göra det snart tänkte jag. Jag hade tänkt följa med pappa och mamma på stan och sedan hem till bror för att gratta han på sin födelsedag. Tony jobbar idag, och det är alltid lika tråkigt när det är helg.

Trodde att dagen skulle ha något bra med sig idag, men så var det inte. Så känns ganska pissigt just nu.

Vi gjorde enchiladas till middag idag och Tonys brukare och assistenten som jobbar idag kom hit och åt med oss. Vi satt ute på balkongen och åt. Och så slängde jag ihop en kladdkaka till efterrätt. Det är alltid lika kul att ha folk på middag. Vill ha det ofta!

Nu är det sista perioden i hockey för ikväll. Sverige leder mot Frankrike med 3-0. Såklart. Tony missar just nu perioden för han är ute och fixar med ungarnas cyklar. Dom skulle tydligen hem till deras mamma imorgon. Hans son ska lära sig cykla utan stödhjul. Det håller Izolde på att lära sig i år. Och hon är 2 år yngre än han. Men det handlar väl kanske om tid och ork...

Imorgon har Izolde barnkalas hemma hos sin pappa. Jag pratade med han idag och han berättade att han köpt en ny cykel åt henne. Hon fick en 12" förra året, men nu får hon en större. Och gissa vad?! Hon får en Hello Kitty-cykel! Och en Hello-Kittyhjälm och så en Hello-Kittykudde. Det ni!

Hoppas hon får det bar på sitt kalas imorgon, min lilla fis.

Älskar dig mitt hjärta!

Fredag. Den, kanske, bästa dagen på hela veckan. Fredag är förknippat med dricka, godis och chips med dip. Något bra familjeprogram på TV och sedan en "Nio-bio" som man redan sett några gånger men den är lika bra för det. Eller alternativet: Fylla, fest och skallebank imorgon. Jag föredrar det första. Mys med sambon här hemma. Fast visst, en flaska vin att dela på såhär på en fredagkväll är väl aldrig fy skam. Men vi har tvättstuga ikväll, så det blir lugna gatan hos oss.

Planerna för idag var väl att kanske åka till Badhusparken och sätta oss på "långbänken" vid vattnet och sola, men solen vill inte riktigt visa sig idag. Mer moln är blå himmel. Tråkigt!

Den andra idén jag hade var att ta en promenad till ICA (så jag får använda mina Easytones) och köpa dom få ingredienser som fattas till middagen ikväll, så det blir nog det. Om inget jättemirakel sker så molnen försvinner.

Det är hemskt tomt här hemma efter att Roxy fick flytta. Skrev om det igårkväll och skriver om det idag igen, för det första jag alltid gjorde förut när jag vaknat var att gå ut med henne innan jag gjorde något annat. Nu kan jag ligga kvar länge, dra mig, fundera på saker och livet och vänta på att Tony ska komma hem. Det enda som får mig att kliva upp snabbare är om jag är jättekissnödig. Och Roxy sov ju alltid i sängen med mig när Tony jobbade. Hon smög upp när jag somnat och så låg hon alltid brevid mig när jag vaknade på morgonen. Vi hade alltid en liten mysstund då, när vi pratade och jag klappade henne. Ända tills hon skulle börja bitas och busa, då klev jag upp.