Idag har jag fullt upp hela dagen. Snart ska jag åka till J och hälsa på. Senare hem och ska försöka städa lite. Sen kommer syrran och hennes kompis. Vi ska spela Skip-Bo. Men innan det ska jag och syrran äta lite. Skönt att dagen har massor att erbjuda. Då kommer torsdagen mycket, mycket snabbare!

Idag är det strålande sol ute, och storm. Jag hade tänkt sitta på balkongen och sola idag men det blåste för kallt så jag har varit inne mest hela dagen. Varit ut med Roxy och varit på Willys och ICA bara.

Just sett Sånt är livet. Jag älskar denna sång:

Här i min ensamhet har jag just sett Så som i himmelen. Eller sett och sett, den har gått i bakgrunden. Jag har ju sett den ganska många gånger. Men så kom jag på att jag har ju haft funderingar några år om att börja med körsång. Så nu slog jag slag i saken och kollade upp kyrkokörer. Jag gick in på Svenska Kyrkan och såg att dom hade 5 olika körer här i stan. Så jag mailade till en och fick svar nyss om att jag var välkommen att börja till hösten.

Gud vad roligt det känns. Jag ska börja med något nytt! Något riktigt! För min egna del! Dom hade inga krav man skulle uppfylla, och jag skrev att jag var väl kanske inte världens bästa sångerska men jag är då inte det minsta tondöv. Så det ska bli väldigt spännande faktiskt. Då har man något att se fram emot till hösten.

Det känns lite nervöst också. Jag är ju ganska blyg och gillar ju inte att vara sådär i centrum, men det kan ju vara en bra grej att börja med så man slutar vara så nervös inför det mesta man ska ta sig för. Nej, det känns riktigt kul faktiskt!

För några dagar sedan fick jag veta att en vän till mig väntar barn. Snacka om att jag blev glad för henne skull. Jag vet inte hur länge jag har frågat henne om hon är med barn, men varje gång har hon sagt nej. Men, så fick jag ett MMS häromdagen där ett grav-test visade ett stort fett plus.

Riktigt roligt!

Grattis!

Det känns redan tomt, men han har ännu inte åkt. Men det känns tomt för att jag vet att han inte kommer komma hem imorgon. Jag kommer inte hämta han halv 10 på jobbet som jag brukar dagen efter. Nu vet jag att vi inte kommer ses förren på lördagförmiddag nästa gång. Med lite tur så kanske dom får åka hem redan på torsdag, men det är inget att räkna med. Så jag räknar med lördag.

Jag har nästan ångest. Jag vet inte varför. Jag vill bara inte vara ensam så länge. Jag har inte så mycket att göra. Inget jobb att gå till. Inga direkta vänner som har tid att träffas och göra något, och jag har inga pengar att göra något för heller. Det är tur min fina syster finns. Och så kan jag ju alltid åka hem till föräldrarna om jag blir sällskapssjuk vilket jag säkert kommer bli redan om några timmar.

Jag har aldrig tyckt om att vara själv. Jag vill ha folk runt omkring mig. Många säger att det är så himla skönt att få vara själv ibland, men nej, jag tycker inte det. Jag vet inte vad jag ska göra då. Ofta så städar jag, och lyssnar på musik när jag är själv. Det är ju något jag faktiskt ska göra i veckan. Inför helgen. Och ta långpromenader med Roxy var det tänkt också. Men fick jag välja så skulle jag inte vara själv mycket mer än så.

Då var det snart dags då. Sista natten på typ 6 dagar. Fatta, 6 dagar! Det är ju nästan en hel vecka! Det värsta är att behöva gå ut med hunden varje kväll. Faktiskt. Det känns jobbigast. Bara för att jag är så himla mörkrädd.

Det som är bra är att jag inte behöver duscha varje dag om jag inte ska iväg. Jag slipper se ner i toalettstolens äckelvatten efter att Tony suttit där sin halvtimme. (jo han spolar, men jag hatar när toalocket är uppfällt när man går in på en toalett. Har typ fobi för det)

Jag ska nog sola. På våran underbara, stora balkong. Jag ska bjuda hem systeryster på middag, och kanske att jag har turen att bli bjuden på middag hos henne någon kväll. Jag ska ta mig till skolan och plugga. Men, det kommer bli långa, ensamma kvällar.

Jag vet att jag kanske inte ska klaga, för många är ensam på riktigt, jämt, men det blir inte samma sak. När man är sambo och lever ihop och blir ensam på det här viset så känns det verkligen. Det blir så himla tomt! Men, jag blir egentligen bara ensam fram till torsdagkväll. Då kommer äntligen lilla prinsessan hit! Så det blir 3 nätter själv. Jag ser fram emot torsdag, och helgen. Påskhelgen med hennes födelsedag.

Resten av kvällen blir mys!

Jag är med på en community som heter Familjeliv och har varit det sedan strax innan Izolde blev till. Jag har träffat många underbara människor där i och med graviditeten som jag fortfarande har kontakt med ibland. Jätteroligt tycker jag. Men jag blir förvånad över hur många, främst tjejer, det är som tror dom är någon form av Mammadrottning när det kommer till barn. I vissa fall har dom inte ens ett eget barn men ändå vet dom bäst och mest. Det fattar inte jag.

Idag gick jag in i ett forum och läste om en tjej som hade sånt jätteproblem om huruvida dom skulle bo kvar i sin 1,5 rummare eller inte. Bebisen skulle komma i sommar. Skulle dom bo kvar var dom tvungen att renovera för ca 20.000 (varför?) och sätta in en diskmaskin (varför?) och en tvättmaskin för dom skulle använda tygblöjor (varför?) till bebisen. Så dom var ju TVUNGEN att ha en tvättmaskin eftersom dom ska använda tygblöjor. Och så rabblade hon upp 4 olika alternativ: Bo kvar och renovera men flytta i november, hitta hyresrätt nu men sedan behöva flytta till bostadsrätt i november, leta bostadsrätt nu och flytta och så var det ett alternativ till.

Någon skrev: Använd vanliga blöjor och flytta i november.

Kort och bra svar tyckte jag.

Men det var inget alternativ. Tydligen så finns det alldeles för mycket kemikalier i blöjor för att kunna använda vanliga. Ja, jag kan ju iallafall stå för att Izolde är frisk som en nötkärna och inte ett dugg påverkad, och så gick det absolut inte att bo kvar där om dom inte fick in en tvättmaskin. Dessutom så blir inte barn som använder vanliga blöjor blöjfria tillräckligt snabbt heller, tydligen.

Så ni vet!   

Skrattretande eller bara tragiskt?

Hittills har dagen spenderats åt att städa här hemma. Jag har till och med rensat ur klädkammaren där det var så mycket saker inslängda att det inte gick att gå på golvet. Våran klädkammare är faktiskt klädkammare på riktigt, och inte ett förråd som så många gör det till. Vi har våra kläder där inne som en stor garderob. Så nu är det fint där inne, iallafall på golvet. Det som ska sparas får bo ute i förrådet istället.

Till middag blev det hamburgare idag. Söndagsmiddag. Men man ska ju ha en rejäl stek till söndagsmiddag. Och kokt potatis. Hemmagjord gräddsås på stekskyn. Och så en klick gelé. Fan, det är grejjer det!

Nu blir det mest att vänta på att ungarna ska åka hem till sin mamma. Sen åker vi nog iväg och firar lilla P och sedan ska det skruvas bil, tror jag iallafall.