Nu har våran Roxy flyttat. Hon fick flytta till en nya familj ute på landet i skogen, 5 mil från stan. Det känns inte rätt. Jag vill åka tillbaka och hämta henne. Gråter till och från. Trodde det skulle kännas lite som en lättnad men det gör det inte. Det känns bara så himla jävla FEL!

Jag väntar bara på att få höra hennes små ljud hon kunde ge ifrån sig.

Tomheten i kroppen är så stor. Det känns som någon slitit ut något ur kroppen. Det saknas något. Det känns nästan som ångest i bröstkorgen!

Hon var ju våran lilla vovve, dryg som få, men ändå våran. Jag kunde bli rasande och så fruktansvärt irriterad och arg på henne, men hon var ju VÅRAN!

Nu är hon inte längre det. Och kommer aldrig vara det mer.

Våran lilla Roxy.

Jag önskar hon smet och hittade tillbaka hem hit. Jag vill åka tillbaka och hämta hem henne nu. Och säga förlåt, men jag vet att det inte går.

Förlåt Roxy!

Idag så kommer nog Roxy flytta. Hon kanske ska få bo på landet. Kanske. Det är inte riktigt klart än, vi ska åka dit i eftermiddag och träffa killen som var intresserad av henne. Vi vill ju se till så hon får det bra.

Det känns sorgligt och vemodigt.

Tony är så ledsen så han gråter.

Jag hade bestämt mig igår för att ge henne en till chans. Vi hade en lång diskussion om det där jag hade kraven att OM hon nu ska stanna så vill jag det här och det här. Men nu blev det ändå inte så. Bara pga grannkärringen. Vem annars?

Vi åkte iväg runt 17-tiden igår för att handla mat och hämta nya kläder till Izolde. När vi kommer hem en timme senare så står kärringen på balkongen och väntar, ja faktiskt väntar, på oss för att klaga på Roxy som stått och skällt ända sedan vi åkte. Hon hade klockat oss på hur länge vi varit borta för hon hade minsann sett oss när vi for eftersom hon vet vilken bil vi har. Och Roxy hade skällt hela tiden så hon kunde inte sova där en stund efter jobbet.

Ok, så nu ska vi ta hänsyn till hennes mat och sov-tider också eller?

I det ögonblicket förstod vi att det här inte längre håller. Även om vi vill försöka oss på en privatlektion med en hundtränare som vi mailade en förfrågan till igår, så fungerar det ju inte när kärringen håller på på det här viset.

I förrgår så klagade hon på att Roxy skällde och skällde igen. Då sa jag till henne att hon kan vara lugn för vi har lagt ut henne på försäljning och väntar bara på svar. Men ändå så fortsätter hon gapa om att det inte får gå till på detta vis och det ena med det andra. Hon verkar inte förstå trots att jag sa flera gånger att hon ska ju säljas nu!

Och när hon nu vet om det, varför fortsätta skrika och gapa på oss igår för då?

Jag antar att hon kommer fortsätta klaga på obefintliga ljud sedan när Roxy flyttat härifrån. Då blir det väl något annat hon ska klaga på. Hon vill inte ha oss här helt enkelt. Och hon ska slippa ha oss här med. Vi vill inte heller bo granne med henne. Så fort vi får tag i något annat så flyttar vi. Såhär ska det inte behöva vara. Hon har velat ha oss härifrån ända från början.

Jag är så jävla arg på människan!

Vi fick 3 dagar med sommarvärme. En försmak kan man kalla det. Och nu är man tillbaka på det där jobbiga stadiet då det är för kallt för att ha ha linne/t-shirts och shorts, men ändå för varmt för att ha tröja och jeans. Tycker det är svårt att veta hur man ska klä sig på våren och sommaren. Mest på våren då man snabbt vill ta av sig kläderna och sola.