Det känns ibland som att jag står i en kö.

En väldigt, väldigt lång kö.

Kön som leder fram till ett jobb. Och jag står typ sist.

Men, så plötsligt hamnar jag någonstans nästan längst fram i kön. Jag börjar se arbetsgivarna längst där framme medans jag kommer allt längre fram, men så råkar jag blinka till för jag får ett skräp i ögat och när jag tittar upp igen så står jag än en gång längst bak i kön.

När blir det min tur att stå som nr 1 i den här kön?

Kommer det någonsin bli så?

Men idag kanske det är min tur.

Om 40 min ska jag vara uppe på en gruppbostad och presentera mig och jag ska få bli presenterad för människorna där.

Jag är inte direkt nervös.

Det känns bra, för jag vill verkligen ha det här jobbet. Det verkar så himla bra och jag vill inte hamna sist i den där värdelösa kön som liksom aldrig rör på sig.

Är det min tur nu?

Jag vill inte förlora dig.