Idag är det strålande sol ute, och storm. Jag hade tänkt sitta på balkongen och sola idag men det blåste för kallt så jag har varit inne mest hela dagen. Varit ut med Roxy och varit på Willys och ICA bara.

Just sett Sånt är livet. Jag älskar denna sång:

Här i min ensamhet har jag just sett Så som i himmelen. Eller sett och sett, den har gått i bakgrunden. Jag har ju sett den ganska många gånger. Men så kom jag på att jag har ju haft funderingar några år om att börja med körsång. Så nu slog jag slag i saken och kollade upp kyrkokörer. Jag gick in på Svenska Kyrkan och såg att dom hade 5 olika körer här i stan. Så jag mailade till en och fick svar nyss om att jag var välkommen att börja till hösten.

Gud vad roligt det känns. Jag ska börja med något nytt! Något riktigt! För min egna del! Dom hade inga krav man skulle uppfylla, och jag skrev att jag var väl kanske inte världens bästa sångerska men jag är då inte det minsta tondöv. Så det ska bli väldigt spännande faktiskt. Då har man något att se fram emot till hösten.

Det känns lite nervöst också. Jag är ju ganska blyg och gillar ju inte att vara sådär i centrum, men det kan ju vara en bra grej att börja med så man slutar vara så nervös inför det mesta man ska ta sig för. Nej, det känns riktigt kul faktiskt!

För några dagar sedan fick jag veta att en vän till mig väntar barn. Snacka om att jag blev glad för henne skull. Jag vet inte hur länge jag har frågat henne om hon är med barn, men varje gång har hon sagt nej. Men, så fick jag ett MMS häromdagen där ett grav-test visade ett stort fett plus.

Riktigt roligt!

Grattis!

Det känns redan tomt, men han har ännu inte åkt. Men det känns tomt för att jag vet att han inte kommer komma hem imorgon. Jag kommer inte hämta han halv 10 på jobbet som jag brukar dagen efter. Nu vet jag att vi inte kommer ses förren på lördagförmiddag nästa gång. Med lite tur så kanske dom får åka hem redan på torsdag, men det är inget att räkna med. Så jag räknar med lördag.

Jag har nästan ångest. Jag vet inte varför. Jag vill bara inte vara ensam så länge. Jag har inte så mycket att göra. Inget jobb att gå till. Inga direkta vänner som har tid att träffas och göra något, och jag har inga pengar att göra något för heller. Det är tur min fina syster finns. Och så kan jag ju alltid åka hem till föräldrarna om jag blir sällskapssjuk vilket jag säkert kommer bli redan om några timmar.

Jag har aldrig tyckt om att vara själv. Jag vill ha folk runt omkring mig. Många säger att det är så himla skönt att få vara själv ibland, men nej, jag tycker inte det. Jag vet inte vad jag ska göra då. Ofta så städar jag, och lyssnar på musik när jag är själv. Det är ju något jag faktiskt ska göra i veckan. Inför helgen. Och ta långpromenader med Roxy var det tänkt också. Men fick jag välja så skulle jag inte vara själv mycket mer än så.