Idag stod det då alltså storhandling på schemat och så blev det.

Jag tycker om att gå i matbutiken på fredagseftermiddagar. Det är ganska mycket folk och fullt med stressade mammor och pappor som är på väg hem efter jobbet och är i full fart med att handla fredagsmys och tacos till familjen.

Men jag, jag går i godan ro och inspireras av alla dessa underbara delikatesser som finns framme. Jag brukar alltid stanna till vid fiskdisken och beundrat se på alla skaldjur och fiskar som ligger på isbädden och ropar: Ta med mig hem och njut av mig!

Jag önskar att det fanns en slags Saluhall här i Staden som man kunde gå runt i en hel lördag och bara njuta och handla en massa gott i.

Sedan åka hem och laga till en ordentlig buffé av läckerheter.

Jag älskar mat!

Jag älskar att gå och inspireras till att laga godare korv med makaroner än det vanliga som man alltid gör.

Jag försöker alltid piffa till dessa vanliga, tråkiga, smaklösa rätter så dom ska bli lite mer smakrika och inte lika....tråkiga, som dom faktiskt är!

Jag vill inte ha tråkig mat.

Jag vill ha god mat, som man kan njuta av, och inte bara denna "bukfyllnad" som så många av oss äter idag bara för att bli mätt.

Man ska väl njuta av livet, och jag som älskar mat vill inte ha det på det viset.

Jag vill njuta av maten varje dag!

Ibland får jag bilder i huvudet som denna.

Varför kan vi inte ha det mer som italienarna när det kommer till mat?

Jag önskar ibland att vi bara kunde bjuda hem våra vänner och släkt på härliga buffémiddagar. Ute på terrassen. Solen kikar fram mellan trädgrenarna. Det är citronträd. Kanske olivträd. Barnen springer runt det jättestora träbordet och skrattar och leker. Rustikt porslin. Rejäla vinglas. Mormor och mamma kommer ut från det stora väldoftande köket med stora fat fulla med mat av olika slag. Skaldjur, kött, pasta, sallader, ostar. På bordet står även karaffer med vin. Dom vuxna skrattar, umgås, filosoferar om livet till långt inpå småtimmarna. Tills vinet och maten är slut.

Varför kan vi inte bara ha det så?

Istället för all denna planering?

Njuta av livet med båra nära och kära.

Umgås på riktigt!

Vill du också ha det så?

Idag blev det storhandling på ICA Maxi för oss och där fann jag den här härliga kokboken.

Visst är det fina uppslag? 

Som hittat faktsikt. Det var kampanjpris på den, 59 kr, men när jag "blippade" den så stod det 49 kr på blippen. Hur fin och mysig som helst och en massa härliga, italienska recept på både mat, tilltugg, desserter som tiramisu och hembakade bröd. Den här ska jag vårda ömt!

Bland det äckligaste jag vet är att strimla kycklingbröst.

Det är så vidrigt att jag hellre torkar folk i rumpan på på boenden. På riktigt!

Sedan larmet om fågelinfluensan kom klarar jag knappt av att ta i en otillagad kyckling. Och så allt prat om salmonella. Fy fan så äckligt det är!

Ska vi äta kyckling så får Tony strimla eller skiva eller vad det nu är vi ska göra med den. Men igår fick jag göra det själv ändå och jag får rysningar i hela kroppen när det där äckliga, sladdriga, ljusrosa köttet ligger på skärbrädan och blottas. Hela köttbiten skriker: JAG HAR FÅGELINFLUENSA OCH SALMONELLA SÅ TAR DU I MIG SÅ BLIR DU SJUK OCH KANSKE DÖR!

Tacka vet jag nöt och fläskkött, men även där kan jag ibland tycka att det är lite äckligt att behöva ta i det.

Jag ska berätta en liten historia till varför jag slutade att helt äta kyckling ett tag också.

Det var just där i början då larmet om fågelinfluensa kom.

Min vän Anna (henne blogg kan du läsa här) hade några hönor och en tupp vid den tiden och plötsligt började dom bli konstiga. Jag har för mig att några dog och andra blev tokiga. Så hon ringde veterinären som ville att en höna med dessa symptom skulle skickas ner till Statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala, men hönan var tvungen att vara ganska färsk har jag för mig.

Hur som helst så ringde hon mig och frågade om jag hade lust att åka med, eller köra ner faktiskt. Klart jag kunde det, tänkte jag.

Så vi for. Hönan låg bak i en kartong i lastutrymmet på kombin, död. Så jag såg den aldrig, men jag visste ju vad som låg där, död.

Vi hittade ut till byggnaden där veterinärerna befann sig och knackade på.

Dörren öppnades och där stod en man i operationskläder med blodfläckar på.

Jag trodde jag skulle kräkas.

Det var så himla äckligt!

Efter det kunde jag inte äta kyckling.

Jag förknippade kyckling med den döda hönan och mannen med dom blodfläckiga operationskläderna.

Det kan hända att det är därför jag inte klarar av att strimla kyckling idag!