Att vakna upp på en regnig söndag kan få vem som helst som känner sig lycklig att blir deprimerad istället.

Tänk att ens känslor kan bli så styrda av väder.

Häromdagen då jag vaknade och det snöade så började jag nästan grina.

Jag vill ha sol. Jämt!

Fast det är bra på ett sätt att det regnar för då regnar snön bort, men tydligen ska det dra in ett oväder här över Jämtlandsfjällen om någon dag. Ännu mer depp!

Jag var nyss ut med Roxy, igen, för typ sjätte gången idag och utan att hon varken kissade eller bajsade igen! Hon har bara kissat 2 gånger idag. Imorse och en gång i eftermiddags.

Iallafall så gick vi ut nyss och då lekte 2 pojkar ute på gården. Hon tittade lite på dom men skällde inget.

Så går vi svängen och kommer tillbaka ner till garagen och då kommer ett gäng pojkar i 10 årsåldern på andra sidan parkeringen och Roxy börjar tokskälla. Jag försöker få henne att bli tyst och fortsätter att gå hemåt.

Men 2 av pojkarna ska gå samma väg in där vi ska gå så jag stannar för att låta dom gå före. Roxy tokskäller fortfarande på dom och ena pojken frågar vad hunden heter och jag svarar.

Sen frågar han om hon är galen!

Ja, vad skulle jag svara? Jag sa att nej, hon är inte galen, hon bara verkar vara det men är det inte.

Ok, sa han och fortsatte leka med sin kompis.

Så då när jag och Roxy ska gå förbi så gör hon världens utfall mot dom samtidigt som hon skäller och morrar som aldrig förr!

Jag vart helt chockad och höll ju såklart henne i kort koppel och hon for iväg under vägbommen och betedde sig helt galet! Hon har aldrig gjort sådär förr.

Hon skäller alltid på folk ute när hon ser dom långt bort men brukar bli tyst när dom kommer närmare. Hon har aldrig gjort såhär! Börjar fundera om det blivit nåt fel i huvudet på henne?

Imorgon har Izolde uppvisning på gymnastiken och det var meningen att jag skulle åka ner över helgen. Men som vanligt så har man inte råd.

Jag saknar henne så jävla mycket nu!

Jag tänkte åka ner och hämta hit henne fram till påsk. Får se om man får tag i lite pengar så man kan göra det för jag behöver henne nu.

Saknaden är så stor och ingen förstår.

Alla säger: Ja jag förstår det.

Men det är ingen som egentligen gör det.

Idag stod det då alltså storhandling på schemat och så blev det.

Jag tycker om att gå i matbutiken på fredagseftermiddagar. Det är ganska mycket folk och fullt med stressade mammor och pappor som är på väg hem efter jobbet och är i full fart med att handla fredagsmys och tacos till familjen.

Men jag, jag går i godan ro och inspireras av alla dessa underbara delikatesser som finns framme. Jag brukar alltid stanna till vid fiskdisken och beundrat se på alla skaldjur och fiskar som ligger på isbädden och ropar: Ta med mig hem och njut av mig!

Jag önskar att det fanns en slags Saluhall här i Staden som man kunde gå runt i en hel lördag och bara njuta och handla en massa gott i.

Sedan åka hem och laga till en ordentlig buffé av läckerheter.

Jag älskar mat!

Jag älskar att gå och inspireras till att laga godare korv med makaroner än det vanliga som man alltid gör.

Jag försöker alltid piffa till dessa vanliga, tråkiga, smaklösa rätter så dom ska bli lite mer smakrika och inte lika....tråkiga, som dom faktiskt är!

Jag vill inte ha tråkig mat.

Jag vill ha god mat, som man kan njuta av, och inte bara denna "bukfyllnad" som så många av oss äter idag bara för att bli mätt.

Man ska väl njuta av livet, och jag som älskar mat vill inte ha det på det viset.

Jag vill njuta av maten varje dag!

Ibland får jag bilder i huvudet som denna.

Varför kan vi inte ha det mer som italienarna när det kommer till mat?

Jag önskar ibland att vi bara kunde bjuda hem våra vänner och släkt på härliga buffémiddagar. Ute på terrassen. Solen kikar fram mellan trädgrenarna. Det är citronträd. Kanske olivträd. Barnen springer runt det jättestora träbordet och skrattar och leker. Rustikt porslin. Rejäla vinglas. Mormor och mamma kommer ut från det stora väldoftande köket med stora fat fulla med mat av olika slag. Skaldjur, kött, pasta, sallader, ostar. På bordet står även karaffer med vin. Dom vuxna skrattar, umgås, filosoferar om livet till långt inpå småtimmarna. Tills vinet och maten är slut.

Varför kan vi inte bara ha det så?

Istället för all denna planering?

Njuta av livet med båra nära och kära.

Umgås på riktigt!

Vill du också ha det så?

Idag blev det storhandling på ICA Maxi för oss och där fann jag den här härliga kokboken.

Visst är det fina uppslag? 

Som hittat faktsikt. Det var kampanjpris på den, 59 kr, men när jag "blippade" den så stod det 49 kr på blippen. Hur fin och mysig som helst och en massa härliga, italienska recept på både mat, tilltugg, desserter som tiramisu och hembakade bröd. Den här ska jag vårda ömt!

Bland det äckligaste jag vet är att strimla kycklingbröst.

Det är så vidrigt att jag hellre torkar folk i rumpan på på boenden. På riktigt!

Sedan larmet om fågelinfluensan kom klarar jag knappt av att ta i en otillagad kyckling. Och så allt prat om salmonella. Fy fan så äckligt det är!

Ska vi äta kyckling så får Tony strimla eller skiva eller vad det nu är vi ska göra med den. Men igår fick jag göra det själv ändå och jag får rysningar i hela kroppen när det där äckliga, sladdriga, ljusrosa köttet ligger på skärbrädan och blottas. Hela köttbiten skriker: JAG HAR FÅGELINFLUENSA OCH SALMONELLA SÅ TAR DU I MIG SÅ BLIR DU SJUK OCH KANSKE DÖR!

Tacka vet jag nöt och fläskkött, men även där kan jag ibland tycka att det är lite äckligt att behöva ta i det.

Jag ska berätta en liten historia till varför jag slutade att helt äta kyckling ett tag också.

Det var just där i början då larmet om fågelinfluensa kom.

Min vän Anna (henne blogg kan du läsa här) hade några hönor och en tupp vid den tiden och plötsligt började dom bli konstiga. Jag har för mig att några dog och andra blev tokiga. Så hon ringde veterinären som ville att en höna med dessa symptom skulle skickas ner till Statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala, men hönan var tvungen att vara ganska färsk har jag för mig.

Hur som helst så ringde hon mig och frågade om jag hade lust att åka med, eller köra ner faktiskt. Klart jag kunde det, tänkte jag.

Så vi for. Hönan låg bak i en kartong i lastutrymmet på kombin, död. Så jag såg den aldrig, men jag visste ju vad som låg där, död.

Vi hittade ut till byggnaden där veterinärerna befann sig och knackade på.

Dörren öppnades och där stod en man i operationskläder med blodfläckar på.

Jag trodde jag skulle kräkas.

Det var så himla äckligt!

Efter det kunde jag inte äta kyckling.

Jag förknippade kyckling med den döda hönan och mannen med dom blodfläckiga operationskläderna.

Det kan hända att det är därför jag inte klarar av att strimla kyckling idag!

Jag åkte för en stund sen för att hämta älsklingen på stan där han har sitt andra jobb, och döm om min förvåning när han sätter sig i bilen och ger mig en inslagen blomma!

Jag blev alldeles generad, för jag tycker det är lite pinsamt att bli uppvaktad på det viset. Antagligen för att jag sällan blivit det, bara sådär!

Då har man ju alltid fått presenter eller blommor i och med att man fyllt år, men inte bara sådär när man åkt för att hämta sin käresta.

Men det är ju så jag vill ha det, spontanromantik när man minst anar det.

Ja, sån är jag!

Det var en väldigt fin överraskning.

Tack älskling!

Imorse när jag vaknade så hörde jag lite fågelkvitter utanför fönstret och så innan jag slog upp ögonen så tyckte jag att solens strålar tittade in, men så fel man kan ha.

Slog upp ögonen och det första jag ser när jag tittar ut är snö.

Hur jävla mycket snö som helst!

Då kom jag på att inatt när jag vaknade till en snabbis och såg ut så såg det ju ut som det snöade, men när man är helt nyvaken mitt i natten så är allt sådär suddigt, men jag såg rätt alltså.

Just nu så regnar det så det mesta kommer ju ändå försvinna.

Det är så himla tråkigt när det blir såhär efter att det varit sol, varmt och härligt flera dagar i rad.