Idag var vi till Brunflo, jag och Tony, för att titta på ett radhus.

Det stod tomt så det var bara att låna nyckel och åka dit och titta.

Vi vill ha det! Så enkelt är det bara.

Renoveringsfonden var nästan full till alla rummen med, tack och lov (det var sådana där äckligt fula terracottafärger i alla rum förutom stora sovrummet som var grönt) för jag vill renovera.

Men, där var beboeligt, vilket det INTE var i lägenheten i Torvalla vi var och tittade på igår. Det var den absolut mest äckliga lägenhet jag varit in i. Där vill vi inte bo, men i radhuset vill vi bo!

4 rum och kök. Uteplats på både fram och baksida.

Jag vill, jag vill, jag vill.

Vi står 2:a i kön och har tackar ja iallafall, så bara att hålla tummarna nu. Då får vi flytta in 1 april.

Varför åker en del på räkmacka och en del får alltid kämpa för minsta lilla grej dom tar för sig?

Jag är en av dom senare, som alltid får kämpa (ibland förgäves) för i stort sett allting. Varför kan det inte gå lätt för mig ibland som för "alla andra"?

Jag har kämpat som bara den, det har jag verkligen, med skolan. Det kan Tony intyga. Alla dessa timmar jag suttit med uppgifter och skickat in flera gånger om, med kompletteringar och det ena med det tredje, och nu idag, efter att jag faktiskt fått betyget godkänd på alla uppgifter och prov, så får jag ändå IG i kursen, bara för att jag inte kunde svara på alla frågor som läraren ställde i telefonen under betygsamtalet.

Allt som jag gjort hittills känns förgäves.

Varför ska jag då skicka in alla uppgifter med kompletteringar och varför ska jag sitta med prov i timmar i sträck när jag ändå kommer få ett IG?

Alltså räknas inte det alls.

Jag ger upp nu. Jag får IG i både Biologi B och Filosofi A kurserna. Är det någon mening att fortsätta?

Nej, jag tror inte det.

Jag är inte bra på att plugga och skriva uppsatser och förklara och analysera. Jag har aldrig kunnat och kommer aldrig kunna heller.

Man ska göra det man är bra på, och jag är inte bra på att plugga helt enkelt. Det har jag aldrig varit. Jag har aldrig varit en toppstudent med höga betyg, annat än i estetiska ämnen då möjligtvis. Och engelska.

Nu söker jag jobb igen istället.

Jag tar vad som helst bara jag slipper plugga mer nu. För det har ju ändå ingen betydelse hur många kompletteringar jag gör så får jag ju ändå IG under betygsamtalet senare.

Nej, jag KAN verkligen inte.

Jag vill inte hålla på och kämpa för allting jag tar mig för mer.

Jag VILL inte.