Jag känner mig inte som jag brukar.

Ska jag bryta ihop och komma igen?

Men hur kommer man igen då?

Bruksanvisning sökes...

Det var länge sedan jag var glad. På riktigt.

Mina tankar består enbart av en sort, vilken jag inte tänker skriva här.

Det känns liksom aldrig helt bra och det hjälper inte ett dugg med att bara sitta här hemma heller.

Ge mig energi och motivation till att göra något då.

Åker till Izolde på måndag och blir borta till lördagen. Det längtar jag efter, att få rå om min lilla guldklimp i nästan en vecka.

Men sen då?

Vad ska jag göra när jag kommer hem igen då?

Då blir det samma visa igen. Vakna sent på förmiddagen. Sitta och glo på karln som sitter vid Facebook tills han går till jobbet. Sen åka med pappa och handla middag och hämta mamma och kanske laga middag, och sedan äta middag. TV och lite surr på MSN tills karln kommer hem och sedan sitta och glo på han när han kollar Facebook igen tills man ska sova. Så känns det just nu...

HATAR datorn. Skulle vilja kasta ut den genom fönstret och aldrig mer ha en för den förstör hela ens vardag.

Och nu är syrran inte hemma heller. Hon är hos sin kille till på tisdag. Tänkte hälsa på kusinen idag men han var tydligen i skolan hela dagen. Imorgon ska jag gå till moffa och hälsa på han iallafall. Kanske köpa med något gott fikabröd.

Vill åka till stugan i påsk och åka lite skoter och pimpla på sjön, fisketävling och mysa, men eftersom jag inte får pengar verkar det inte bli så iallafall.

Gud hjälpe mig....

Det känns lite bättre nu med tanke på att jag faktiskt är anmäld till chaufförsutbildningen i maj, att ha fått det bekräftat äntligen. Men imorgon ska jag ringa min handläggare och prata lite mer detaljer som hon jag pratade med idag inte hade en aning om.

Så det känns bra.

Izolde var på gymnastiken idag och hon älskar det! Hon hade hoppat ner från plinten ner på en tjock madrass och sedan lagt sig på den och skulle ligga där. Så det blev världens kö efter henne. Min lilla snutta. Gounge.

Sen när det var slut och dom skulle åka hem hade hon blivit ganska arg för hon ville stanna kvar och fortsätta.

Och hon vägrar fortfarande prata i telefonen. Ibland vill hon det faktiskt men inte så ofta som jag vill.

Ikväll känner mig lite småfrusen och stel i nacken.

Ont i huvudet.

Kanske sover för länge på förmiddagarna?

Vi var ju på bio igår, Shutter Island. Jävlar vad äcklig den var, precis sådär som filmer om mentalsjukhus och patienter är från förr i tiden. Men man fick inte se konstiga expriment och sånt utan det var mer stämningen. Men när slutet kom så förstod man allting hur det låg till. Men jag höll för ögonen ett antal gånger under filmen. Men det är alltid mysigt att gå på bio med sitt hjärta! Det gillar vi...

Ikväll blir det paj och goda korvar till middag.

Och så kvällsfika. Vaniljmunkar och Ballerinakex.

Jag hade väl tänkt bege mig till AF idag och höra mig för om utbildningen. Och det ska jag väl också göra.

Men vad ska jag göra mer då?

Jag har som ingenting att göra på dagarna.

Sitter rakt upp och ner och glor i stort sett.

Har börjat fundera på om Tony kanske kan ordna in mig på hans jobb men sälja i telefon, jag vette fan.

Men vad ska jag göra då?

Får inga pengar.

Kanske man kan försöka ordna en praktikplats?

Men var?

Och jag komme ju knappt få nå pengar få heller.

Jag blir så less!

Och så blev jag lurad på croupierjobbet som jag skulle börja med i december. Fy fan alltså. Annars hade jag ju iallafall haft något, men nu har jag inget!

Vi funderar på att dra till Norge, men som det ser ut nu finns det inga jobb där heller.

Jag saknar Izolde så jävla mycket men har inte råd att åka ner till henne. Eller så tar jag mig råd men då har jag inga pengar att betala räkningarna för istället. Fast Tony skulle väl hjälpa mig sa han iallafall.

Och vi har ingen lägenhet. Och det verkar inte som att vi kommer få någon heller.

Pratade med Cattis om det igår och skulle man få tag i en lägenhet i stan så skulle man först och främst ha stått i bostadskön i 1-1½ år!

Jag höll på att smälla av. Jag har stått i kö ett halvår.

Varför kan det aldrig gå bra för mig?

Varför kan inte jag få ett jobb och få bo bra och ha ett harmoniskt liv?

Jag vet att jag tjatar och ältar det gång på gång, men jag hatar att ha det på det här viset.

Ibland vill jag dra till varmare kontinenter och bara leva för dagen, men hur ska jag ens ta mig dit när jag inte har ett öre?

Nej jag HOPPAS verkligen att jag får gå utbildningen i maj för då har jag ju nästan garanterat något slags chaufförsjobb sen. Förhoppningsvis iallafall.

Men ni kan väl skänka mig en liten tanke och hålla tummar och tår va?

Länk till Aftonbladet, och jag kan inte annat än att hålla med!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen2010/article6774636.ab

Hennes låt var tråkig (en enda lång snoozefest) och hon utmärker sig inte ett dugg.

Tyvärr Anna!

INTE Salem Al Fakir!

Snacka om att jag blev ganska less igårkväll när Anna Bergendahl går och vinner. Hon kommer inte ha en chans i The Grande Finale, men när har Sverige senast skickat något som faktiskt varit bra?

Carola var väl senaste som fick en bra placering.

Sveriges nya signum har blivit något helt annat, taskig musiksmak.

Nej tacka vet jag den gamla Melodifestivalen.

Och så som grädde på moset gick det åt skogen i en pokerturnerning som jag stuttit med ett bra tag igårkväll.

Det gick skitbra och det var runt 50 pers kvar av nästan 1000 spelare och jag fick AA och går all-in. Men såklart så får en sämre hand, som vanligt, vinsten tillslut efter att alla kort lagts ut.

Snacka om jag var less.

Jag packade ihop och gick hem.

Idag har jag planerat in en promenad till Divisionsgränd och hälsa på Cattis och lilla Vincent en sväng.

Det är konstigt ändå att man inte ses så mycket som man faktiskt borde göra nu när man ändå bor i samma stad igen.

Ändring Fru Hoof!

Och så vill jag "flytta hemifrån" snart. Mailat med en karl i Brunflo om att få hyra hans tvåa i andrahand, och det verkar inte vara några problem men vi vill ju gärna se på den också. Så kanske, inom en väldigt snar framtid, kanske vi kan flytta ihop på riktigt. Jag längtar!

Och så vill jag ha ett jobb nu.

Jag har lagt ner skolan helt och hållet nu. Det funkade inte.

Måste till AF imorgon och få bekräftat att jag verkligen ska få gå lastbilschaufförsutb i maj. Jag tror inte riktigt på att jag ska det, och jag har inte fått papper på det heller så jag börjar ana ugglor i mossen. Men det skulle jag inte bli ett dugg brydd över om det skulle vara så, för jag har ändå otur med det mesta så varför inte med det här?

Jag halvligger i sängen och spelar lite poker just nu. Men alldeles bredvid mig ligger 4 st (jaaaa, jag vet, hur kasst som helst) Kexchoklad och exponerar sig helt öppet för mig.

Jag köpte dessa 4 st Kexchoklad idag på Hemköp när jag köpte en matig baguette och Coca Cola som frukost/lunch/eftermiddagsfika. 4 Kexchoklad för 20 kr. Vilket kap va?

Och nu har jag ångest.

Jag vill ta en men samtidigt så vägrar hjärnan låta mig ta en.

Det är väl bra va?

Jag har inte tränat på hela veckan, hinner faktiskt sticka iväg på jumpan som börjar om dryga timmen om jag vill. Och jag funderar ju på det men nu spelar jag ju poker. Jävla skit.

Men varför i hela helvete köpte jag 4 jävla kexchoklad för?

Kanske för att jag just då tyckte synd om mig. Men jag blir inte smal av att äta dom, så jag tror faktiskt att jag struntar i att äta dom.

Ja, så gör jag.

Karaktären börjar faktiskt komma. Jag har en inre bild i huvudet hurj ag vill se ut och dit kommer jag INTE med kexchoklad. Adjöss!

Jag har helt tappat suget för allt.

Matlusten är som bortblåst, det bara växer i munnen på mig.

Har inte lust att kliva ur sängen.

Orkar inte gå på toaletten.

Orkar inte ens sätta mig längre ner på sängen och sträcka mig fram till TV:n och slå på On-knappen.

Är törstig, men jag orkar inte gå och hämta mer vatten.

Och varför skulle jag det?

Jag har ingen lust med nåt.

Önskar att jag kunde ligga här i sängen för alltid, och att ingen tog kontakt med mig mer.

Lusten är borta. Puts väck.

Och jag är så trött. Skulle vilja sova nu, men jag vill inte släcka och ha det tyst. Jag vill ha liv runtom, men ändå vill jag vara ensam.

Med mig själv och mina tankar. För dom kan ingen ha åsikter om.

Måste man visa sig för världen igen?

Låt mig bara vara!

Känner mig ändå bara missanpassad och otillräcklig.

Okunnig. Helt jävla fel, fel, FEL, känner jag mig. Fel för allt och alla.

Att det är jättetråkigt när Tony går till jobbet och jag blir hemma själv.

Kalla mig toffel eller vad ni vill, men så känner jag. Jag älskar att få vara med han och man ska ju göra det man tycker om att göra.

Det blir tomt utan han och jag vet att jag är dålig på att ta mig för saker och göra något, men jag åker iväg och tränar en del.

Nu har det inte blivit träning på länge, och jag hatar det. Tänkte sticka iväg ikväll på spinning men nu blev jag kass i magen. Jävla skit!

Skulle iväg imorgon med men det är väl inte superlyckat kan jag tänka mig. Blir lite less...

Och så regnar det.

Har mycket att tänka på, fast inget sådär som hindrar mig från att göra saker, utan mer känslomässiga saker.

Så är det.