Imorgon kommer min kära hem från Stockholm igen. Han skulle träffa mamma och pappa imorgon och äta lite med dom innan han åker. Dom är där för att gå på Eric Claptons konsert som är imorgon. Pappa fick biljetter i julklapp. Dom ska även ta hans resväska så han slipper släpa med sig den på tåget med kryckor och allt. Känns skönt att han ringer ibland och pratar och berättar hur det går. Hoppas det läker fint och att det inte dröjer allt för länge innan han ska fixa den andra sidan. Sen är han hel igen!

För ett tag sedan fick jag ett fettförbrännarprogram av Tonys jobbarkompis. Hon hade läst min blogg och erbjöd sig att maila det till mig för det hade fungerat för henne. Hon är sådär smal som jag vill vara. Fast jag kommer aldrig kunna bli så smal för hon är mycket kortare än jag, så då skulle jag nog dö. Men ni fattar själva grejjen...jag vill bli smal. Liten och nätt. Känner mig som en elefant just nu. Och jag gillar verkligen inte det jag ser i spegeln. Men på något konstigt vänster så blir det motsatt effekt nästan. Jag vet att jag inte alls borde proppa i mig en massa onyttigheter, och jag vet att jag borde börja röra på mig, men jag gör det inte. Jag slutar inte äta onyttigt och jag rör ännu mindre på mig. Varför i hela friden gör jag så? Varför kan jag inte få en PT som sprakar igång mina 2 julskinkor till röv och peppar mig i vått och torrt, hjälper mig med kost och träning och till att få den där fina, smala, sexiga kropp jag alltid velat ha? Åh, jag vill, jag vill, jag vill!!

Klockan var halv 2 idag när älsklingen ringde från uppvaket för att berätta att det var klart. Allt hade gått bra och han lät groggy som bara den. Hördes på han att han nyss vaknat. Men det var så skönt att höra från han.

Han ringde först vid 7 imorse när han var på väg till sjukhuset för att berätta att han var på väg. Sedan hörde han av sig strax efter 9 igen, och jag trodde först det var klart, men det var det inte. Inte på långa vägar. Han hade fått dropp och pratat med en sjukgymnast. Han ska iallafall bli opererad under narkos och det skulle ta mellan 2 och 5 timmar. Det är ganska lång tid det. Lång tid att vara orolig och nervös och inte veta vad som händer eller när han hör av sig. Han har lovat att ringa så fort han vaknat till liv och kan ringa. Det blir väl någon gång i eftermiddag. Hoppas tiden fram till dess går fort. Vi ska åka till Stocke-Titt och fika med syster Malin och ta lite bilder kanske. Sen kl 15 har vi tvättstugan. Så visst kan vi nog få tiden att gå.

Dagens middagstips: Pannkaka med valfritt tillbehör