"Så hade då mannen och kvinnan gått till HSB och pratat med förvaltaren och berättat hur det faktiskt låg till. Förvaltaren lyssnade och tyckte att det var så bra att dom kom dit och tog upp situationen. Det kändes, tyckte både mannen och kvinnan, som att förvaltaren stod på deras sida och inte den galna grannkärringens sida.

Han skulle ta upp ärendet på ett möte dagen efter och sedan höra av sig till mannen och kvinnan och berättade vad som sagts.

Mannen och kvinnan berättade även att efter dom fått det första handskrivna brevet så träffade mannen henne ute och försökta prata med henne, men att hon då totalvägrade. Om hon öppnade upp för en dialog som hon då gjorde så borde hon stå sitt kast att lyssna på mannen och kvinnan och inte bara slå dövörat till som hon då gjorde, men hon lever nog i teorin: My way or the highway.

Mannen och kvinnan tyckte det var skönt att förvaltaren stod på deras sida och blev lättade över att hunden ändå kommer få bo kvar."