"Det var en gång en kvinna och en man som bodde i en bostadsrätt med sin blandrastik någonstans i Jämtland. Denna man och kvinna hade en granne. Denna granne var en äldre, pensionerad kvinna som tyckte om att klaga på kvinnan och mannen.

Så en vacker dag så fick mannen och kvinnan ett brev med posten. Brevet var handskrivet och undertecknad En ledsen granne.

Dom läste brevet där det stod att deras hund skällde så fort dom gick hemifrån och fick dom inte stopp på det skulle vidare åtgärder tas.

Mannen och kvinnan hade precis börjar träna sin hund att vara ensam hemma och visst skällde hunden då den blev ensam lämnad hemma, men bara en liten stund.

Så en annan vacker dag träffade mannen på den klagande, pensionerade kvinnan och började prata med henne och försökte förklara. Men den äldre kvinnan slog dövörat till och skällde ut mannen att hunden hade stått hela veckan och skällt som en galning. Men det konstiga var att mannen och kvinnan endast lämnat hunden ensam hemma 3 timmar en endaste förmiddag den veckan, annars hade dom varit hemma med den.

Den äldre kvinnan ljög mannen rakt upp i ansiktet, och arg som han var gick han därifrån.

Men så en ännu vackrare dag så fick mannen och kvinnan ännu ett brev med posten. Denna gången var det ett rek-brev, avsändare HSB.

Mannen förstod med ens att det antagligen var ett varningsbrev, vilket stämde. Där stod det att dom fått in klagomål av granne som blev så pass störd i sin vardag av en skällande hund.

Och om det inte slutade så skulle mannen och kvinnan bli tvungna att flytta.

Vad skulle nu mannen och kvinnan ta sig till?

Ska en galen grannkärrning kunna ha den makten att bestämma över övriga grannar om dom ska få ha husdjur eller ej?

Så mannen och kvinnan bestämde sig för att ha ett samtal med övriga grannar och HSB."

To be continued....