Det mesta i mitt liv känns gå fel. Jag vet att det inte riktigt kanske är så, men idag känns det inget bra alls.

Började på nytt jobb idag, fast det var inget riktigt, utan ett inhopp som vikarie. Skulle gå intro idag men kände nästan på en gång att det var fel. Allt var fel. Fel, fel, fel! Jag har aldrig känt på detta vis förut när det gäller jobb utan jag har som härdat ut när det känts för taskigt men det här? Nej jag vet inte vad jag ska säga eller hur jag ska förklara eftersom jag inte vet själv vart problemet ligger. Det är bara så jävla fel! Så efter några timmar så bestämde jag mig för att säga till chefen att jag nog fick tacka för mig ändå. Han ringde upp just då och då sa jag som det var. Han tyckte det var tråkigt och senare när jag träffade han sa han att jag kunde fundera över påsken och se hur jag ville göra och kanske att jag kunde ta något ställe bara och inte allt som jag egentligen skulle. Så det var ju ett schysst erbjudande iallafall, men jag vet inte.

Kanske, kanske inte. Nej, det går inte.

Ikväll spöregnar det, på gott och ont. Skönt för då försvinner snön men det är jävligt deprimerande att se hur det vräker ner utanför fönstret. Jag behöver solljus nu. Det har varit mulet och grått alldeles för länge nu. Sådana här dagar känns allt hopplöst. Det är sjukt att vädret ska spela in så mycket i ens humör. Men kanske är det för att man längtar så mycket efter värme och sol just nu.

Igårkväll åkte jag och Tony in till akuten. Han har ju haft så ont i benet under en vecka men igårkväll fick jag till och med hämta han på jobbet för det gick inte att koncentrera sig. Sedan ringde han 1177 och där tyckte dom han kunde åka till akuten, så det gjorde vi.

Kom in efter 20 och 1 timme senare fick han komma in på ett rum. Där satt vi i drygt 3 timmar innan läkaren äntligen kom och kikade på benet. Stackarn hade så jävla ont så hela han skakade när läkaren böjde och bände på benet. Han fick åka in på röntgen. Jag väntade i väntrummet och försökte sova en stund. Men det gick inte. Jag frågade om han kunde köra bil alls, och han sa att det skulle väl gå bra, så det slutade med att han körde hem mig efter 1 inatt, hemma vid halv 2, sedan åkte han tillbaka för att vänta på läkaren igen och svaret från röntgen. Halv 4 inatt kom han hem. Tycker så synd om min älskling som haltar runt här hemma och har ont hela tiden.

Diskbråck eller muskelinflammation tydligen...återbesök om en vecka.

Jag sov till 5:30 då jag skulle upp, och gjorde mig klar för att gå och hämta firmabil och åka upp till Torvall och Lantmännen. Hyffsad pigg, inte alls.

Kom hem efter 10 och la mig, frusen som få, och försökte somna. Jag sov till 15.

Snart kommer Malin och hennes kille hit. Trevligt tycker jag. Ta ett till glas vin kanske.

Idag fyller lilla Anna hela 30 år!

Så grattis min kära vän och hoppas du haft världens bästa födelsedag!!

Hipp Hurra för ANNA!