Jag läser några bloggar. Inte många, men väl utvalda om man säger så. För en vän oroar jag mig över och vill gärna veta vad som händer kring henne och hennes liv, men just nu har hon inte bloggat på evigheter.

Igår läste jag en annan väns blogg, som inte heller uppdaterat på länge, och får läsa att dom börjat prata om syskon till sin lille son.

Helt ärligt så gör det ont i mig att läsa att mina vänner och bekanta planerar barn eller nyss har fått ett till.

Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag ville ha fler än ett barn, min lilla Izolde. Jag var helt klart färdig. Kände jag då!

Nu har det gått 3,5 år sedan hon kom till världen och vad ska jag säga?

Är det det här som kallas biologisk klocka?

Ja, jag hade väl inte tänkt skaffa fler barn alls och absolut inte inom den närmsta framtiden heller. Jag trodde den där "klockan" egentligen bara var ett dumt påhitt. En slags stressfaktor för kvinnor i 35-årsåldern som började förstå att tiden snart var ute för dom. Men tydligen är det kanske inte riktigt så.

Vi och alla levande djur och organismer är ju faktiskt gjorda för att fortplanta oss för våran arts överlevnad så det är ju inte så konstigt då att man faktiskt börjar känna av det där suget. Eller har jag fel?

Ren biologiskt sett är det ju varje människas rätt att skaffa barn men det är ju inte alltid så enkelt som det låter.

Oftast handlar det ju egentligen om tid och ekonomi. "Rätt tillfälle" och allt det där. Men när någonsin blir det rätt tillfälle då?

Kan väl tycka att om man är mitt uppe i studier så kanske man ska vänta, men annars? Man kan ju aldrig ångra ett barn, men man kan ångra att man aldrig fick några. Det är så jag känner nu. Tänk om jag aldrig får fler och kommer jag då ångra det i hela resten av mitt liv sen?

Jag vet att jag är frisk och kan få barn, och att det finns dom som inte kan det. Dom kan ju inte ångra det. Hur känner dom när dom får veta att dom aldrig kommer kunna få barn?

Att man kan längta efter något så starkt är nästan obehagligt.

Jag vill inte ångra mer nu.

Aldrig mer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag till en ny bloggportal.   Här är nya adressen till min nya blogg   Fortsätt att följa Livet på Anarisvägen där! ...

Vi har ju ett marsvin här hemma som heter Turbo. Det blir lite sällskap ava att höra han prata ibland och gnaga på moroten man la in för en stund sen. Men den enda som verkligen tar hand om honom och bryr sig på riktigt är Izolde. Vi skaffade Turbo n...

Gud vad långtråkigt jag har det idag. Har glott på TV större delen av dagen och den är bara halv 3 än. Spännande liv man har!   Är så nervös inför nästa vecka. Ska på 2 anställningsintervjuer, men den ena känns värre. Jag är så nervös så jag håll...

Idag på eftermiddagen packade vi ihop en liten matsäck och for iväg för att fiska. Vi åkte till Frösö Strand till en brygga som går en bit ut i Storsjön och kastade en stund. Men först fick Tony psykbryt på linan så hela skiten höll på att hamna i sj...

Nu är det nära. Hösten och vintern knackar redan på dörren här i Jämtland. Tony var med och lirade Korpen-fotboll nu ikväll kl 22. Hade jag vetat att det blev så kallt som det blev hade jag tagit fram vinterjackan och letat upp mössa och vantar och...