Jag vet inte vad som händer med mig men senaste veckan har jag inte alls vart på skitbra humör. Har fräst och tänt till på en gång för minsta lilla grej och jag mår skitdåligt över det. Det blir ju Tony som kommer i kläm. Jag vill helst bara sova. Och så drömmer jag så mycket konstigt nu igen. Och bara det är drygt det också. 

Och så fort jag tänker på Izolde så kan jag helt bryta ihop. Så har det aldrig vart förut. Det känns som att det bästa är att jag får göra som jag vill just nu tills det känns bättre och att ingen ska måsta säga emot mig för mycket. Då blir det bara bajs av allt. 

Men så ska det ju inte behöva vara heller.

Kanske är bra att jag får vara ensam nu i över ett dygn. Tony jobbar ju sitt första dygnspass idag och jag är helt själv.

Ska laga bilen med kusinen senare idag bara. Men annars inget.

Tonys barn var ju här i helgen. Det gick superbra. Första gången som dom sov hos oss. Igårkväll så pratade vi om att bygga om lite så dom får ett eget litet "sovrum" och det tyckte dom lät bra. Behöver bara bygga till en liten, liten vägg och ställa dit en våningssäng, sen är det klart. Istället för att dom som nu ska sova på golvet på madrasser. Känns nog bättre för alla om dom har sina sängar här med. 

Det är så mycket jag vill göra men som jag inte har någon ork till.

Tänkte gå upp till Tonys jobb idag och hämta bilen men jag orkar inte. Jag måste diska, städa och plocka idag men jag vet inte om jag orkar det heller. Varför har det blivit såhär nu?