Nu har jag bytt namn på min blogg.

Det blev något mer kärleksfullt. Något som jag kan relatera till mycket. Såsom min familj och mina underbara vänner. Alla Ni finns i mitt Hjärterum!

Skulle det inte vara för er hade jag inte haft mycket att blogga om.

Det här med att backa ett ekipage på 24 meter är inte det lättaste. Jag har slitit och svurit och gett upp många gånger men idag, gott folk, IDAG klarade jag äntligen terminalbackningen. ÄNTLIGEN!

Äntligen klickade det till och jag fattade hur man skulle göra. I och för sig är det bara andra gången jag testar terminalbackningen men ändå. Man vill ju kunna det på en gång när man ser att "alla andra" kan det. Så nu känns det inte lika motigt som det gjorde hela förmiddagen och när jag började backa på eftermiddagen.

Inatt är man ensam hemma. Älsklingen jobbar till 16:30 imorgon. Började 9 imorse. Fan vad länge, fast det är ju inte så värst påfrestande arbete. Tur det iallafall. Det är ju fritt som bara den.

Izolde ringer mig varje dag nu och vill komma hit så jag funderar på om det skulle gå att hämta hit henne om 2 veckor typ. Måste försöka lösa det på något vis. När till och med hon ringer och säger att hon vill komma hit. Lilla gumman min!