Jag var nyss ut med Cissi, moster Karins lilla hund. Hon ska bo här till imorgonkväll för Karin är på kurs i huvudstaden.

Hon har legat i sängen hos mig hela natten. Jag nästan la mig på henne en gång inatt.

Sedan när man vaknade blev det en halvlång promenad. Det blev iallafall 20 min ute i friska höstluften. Det kändes bra. Riktigt jävla bra att vara ute och gå med en hund igen. Jag kände hur mycket jag saknade det.

Men det blir ingen hund för oss på ett tag ändå. Eftersom vi inte vet när Tony ska operera sig än så känns det väldigt dumt att skaffa en valp. Han kommer gå på kryckor i kanske en månad efter operationen och hur ska det gå då?

Nej, det får helt enkelt vänta.

Igår var jag hemma från skolan och likaså idag. Jag orkar inte åka dit. Orken för i stort sett allt är nästan borta. Inte det att jag är lat, inte den orken, utan den andra orken. Orken att göra det man ska göra varje dag. Kliva upp och leva. Den orken är som borta.

Men upp tog jag mig idag iallafall. Och kom ut på en promenad. Det känns lite bättre iallafall.

Jag vet att jag måste ta mig i kragen men det är inte så jävla lätt jämt.

Och när man är nära till att börja gråta vid minsta lilla motgång just nu så känns det hellre som att jag sitter hemma ensam än sitter på skolan där jargongen är lite speciell.

Det brukar ju gå över av sig själv efter några dagar så jag är väl inte speciellt orolig över det egentligen.

Tror det kan ha att göra med att man varit så spänd och nervös över uppkörningen att all kraft gick ur mig när jag väl klarade den.

Måndagkväll var jag helt färdig. Somnade i soffan på eftermiddagen men la mig sedan i sängen en stund och sov.

Sedan somnade jag 22 men sov oroligt tydligen.

Så egentligen är det väl inte så konstigt att man kanske blir lite halvseg såhär dagarna efteråt och inte har kraft till knappt att ta sig upp på morgonen.

Ja, jag vet inte jag. Men jag har lärt mig att lyssna på kroppen nu. Då mår jag bättre!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag till en ny bloggportal.   Här är nya adressen till min nya blogg   Fortsätt att följa Livet på Anarisvägen där! ...

Vi har ju ett marsvin här hemma som heter Turbo. Det blir lite sällskap ava att höra han prata ibland och gnaga på moroten man la in för en stund sen. Men den enda som verkligen tar hand om honom och bryr sig på riktigt är Izolde. Vi skaffade Turbo n...

Gud vad långtråkigt jag har det idag. Har glott på TV större delen av dagen och den är bara halv 3 än. Spännande liv man har!   Är så nervös inför nästa vecka. Ska på 2 anställningsintervjuer, men den ena känns värre. Jag är så nervös så jag håll...

Idag på eftermiddagen packade vi ihop en liten matsäck och for iväg för att fiska. Vi åkte till Frösö Strand till en brygga som går en bit ut i Storsjön och kastade en stund. Men först fick Tony psykbryt på linan så hela skiten höll på att hamna i sj...

Nu är det nära. Hösten och vintern knackar redan på dörren här i Jämtland. Tony var med och lirade Korpen-fotboll nu ikväll kl 22. Hade jag vetat att det blev så kallt som det blev hade jag tagit fram vinterjackan och letat upp mössa och vantar och...