Min Tony är den bästa som finns just nu.

Jag mår inget vidare och bröt ihop häromdagen bara sådär. Men han finns där och stöttar mig och vi har pratat igenom det hela på riktigt så han förstår varför det kanske blir såhär ibland.

Jag vill inte ha det såhär.

Jag är arg nästan jämt.

Känner mig typ aldrig riktigt glad längre.

Och jag vet inte vad det beror på.

Men jag har iallafall tagit tag i saken nu och väntar på samtal från en kurator på HC.

Så förhoppningsvis kanske man kan få komma dit och prata av sig lite och få lite hjälp på traven i rätt riktning.