Jag har inte så mycket att skriva nu för tiden. Händer inget speciellt.

Mina föräldrar kom hem från Paris natten till igå. Hem hit till stan alltså. Dom hade haft det hur bra som helst. Firat 25-årig bröllopsdag och allt, tillsammans med paret dom gifte sig samtidigt som. Så jag spenderade dagen hemma hos dom igår. Det blev middag och mest slappa i soffan.

Idag jobbar Tony och jag ska hem till mamma och pappa igen och slänga i en maskin tvätt. Slut på underkläder. Kanske är dags att köpa lite mer?

Jag blir trött på mig själv som blir orolig för minsta lilla. Jag kan bli så orolig så jag mår illa på riktigt. Fast illamående jag haft denna helg är inte pga det. Ryggläge hela helgen. Och idag ska han tydligen komma hem. Jag fick tag i han nyss faktiskt. Han hade sovit hos sin nya syster. Jag önskar han hade hört av sig på något vis och sagt vart han var och att han inte hade batteri på telefonen. Är det inte så man gör? Hör av sig och berättar sådant om batteriet på mobilen dör så ingen får tag i en? Jag gör så iallafall. Men jag kanske är ensam om det? Hur gör du?

Idag vet jag inte vad jag ska göra. Har sett på TV sen jag klev upp. Prinsessan och Grodan och nu Toy Story 3. Fast jag har mest knappat på datorn och haft på TV:n i bakgrunden. Solen lyser idag, men jag har ingen lust att gå ut. Orkar inte heller för den delen. Önskar bara han kunde komma hem nu och åka och handla och göra lite mat till mig. Men jag kommer väl ändå inte kunna käka.

Får se hur lång tid det tar till nästa gång nu....

Jag har mått dåligt hela helgen. Ryggläge sen i fredags. Ingen som är här och hjälper mig med saker som borde göras. Men jag har inte lyft ett finger här hemma. Varför skulle jag? Inte när jag mår dåligt.

Idag är det meningen att han ska komma hem, som han lovat. Ja, vi får väl se. Det beror ju tydligen på hur mycket han drack inatt, igen. Vi pratade vid 12 inatt och han lovade mig flera gånger att han ska komma hem idag, vid 19-tiden ungefär skulle han försöka vara hemma. Jag bölade i telefon för jag mår så dåligt och behöver honom hemma nu. Tar mig inte ens till en affär, och skulle nog inte orka gå omkring på en sån nu heller. Så han lovade mig att han SKA komma hem idag. Han skulle åka direkt han ätit hos sin mamma.

Men nu får jag inte tag i honom istället. Han mobil har vart avslagen sedan inatt och hans bror svarar inte i sin mobil heller. Så vad gör man?

Hjärterum?

Nej, Sorgerum kanske bloggen istället ska heta.

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att hålla saker man lovar. Säger man en sak så håller man det sen. Man bryter inte ett löfte bara för att det blev för mycket alkohol. Då tänker man till innan och sätter stopp innan det blir för mycket. Hur ska man kunna lita på något den personen säger när löftena betyder lika med noll när dom uttalas?

För mig betyder ett löfte allt!

Han vet om att han sårar mig när han dricker, men fortsätter ändå. Han vet det, han har sagt det, han har till och med sagt det till en utomstående. Varför kan man inte bara hålla det man lovat och göra det sen? Varför är det så jävla svårt?

Idag gick jag upp 10:30. Ringde mina föräldrar efter en stund och dom var på väg till Brunflo, så jag frågade om dom kunde hämta upp mig så jag kunde följa med. Det gick bra. Vi köpte blommor till gravarna och planterade dom. Tänkte kika in hos bror och hans familj på väg till Frösön men han svarade inte i telefonen så efter vi vart på Frösön så åkte vi till stan och fikade och kikade runt lite. Vi såg även när vinnaren i St Olavsloppet sprang i mål på torget. Hemma hos mamma och pappa somnade jag på soffan i drygt en timme. Det blev grillat till middag och nu ikväll blev det en klick chokladpudding framför TV:n. Ensam.

Inatt får man stora sängen för sig själv då Tony jobbar.

Jag har alldeles för mycket tid till att fundera på saker. Jag har alltid varit en liten tänkare. Det är nog både bra och dåligt. Mest dåligt just nu kan jag tycka.

Snart fyller ju min sambo 30 år. Jag har ju fortfarande inte fått min lön så någon present till honom ser det inte ut att bli. Ochatt ha en liten mottagning här hemma kan vi ju också glömma eftersom vi i nuläget inte kommer ha råd att bjuda på något ens. Kul!

Men han har börjat snacka om att han vill dra ihop släkten och några vänner och åka på en kryssning lite senare istället. Hmm, ja. Det hade väl kunnat vara trevligt om jag inte redan visste hur det kommer sluta. Jag hade hellre sett en mysig kryssning till Helsingfors eller Tallinn och inte en suparresa där alla blir dyngraka och knappt vet vad dom heter. Jag HATAR sånt. Allt det där har fått mig att sluta dricka i stort sett. Jag känner att jag bara tar mer och mer avstånd till den där jävla alkoholen ju mer sånt det blir. Och nu senast på midsommar. Inte konstigt man får ont i magen och mår illa när man hör ordet Fest, och när det ska handlas på bolaget och allt. Nej, jag mår helt dåligt. Så en kryssning med hans släkt och vänner skulle innebära, för min del, att jag lägger mig ganska tidigt för att slippa se dom andra, och försöka göra det bästa av situationen med att kanske shoppa till Izolde och sola. Det kommer bli en ganska ensam resa.