Jag är mörkrädd. Riktigt jävla mörkrädd. Det har jag alltid varit och det blir snarare värre ju äldre jag blir. Jag kollar aldrig på skräckfilmer eller något med spöken i på TV. Då blir jag galet nojjig och kan inte vara ensam alls. Men nu har det börjat mörkna igen på riktigt, och jag börjar bli rädd igen. Ikväll, just nu, är det nästan så att jag tänker ringa mamma och pappa och fråga om jag får sova där. Tony jobbar nämligen och kommer inte hem förren på fredaf förmiddag. Det är länge dit.

När jag är ensam såhär så har jag tänt i hela lägenheten på nätterna och mörkt i sovrummet. Jag har dörren på glänt men vill helst inte sova med ryggen mot dörren, så jag då måste jag ligga och kika ut i hallen för att inte missa om jag skulle se nåt mysko. Jag vet, helt sjukt, men jag är så jävla rädd för att någon ska komma in eller att det ska spöka.