Ja, jag kan ju kläcka ur mig det nu då varför allt är så bra.

Jag, eller vi, har fått tag i lägenhet äntligen!

Prelimenär inflytt 1 juli. Kontraktskriveri nästa vecka. Bara hålla tummarna att vi verkligen får komma in 1 juli.

Det är ett hus på landet, Nälden. Bort från staden. Ut på vischan och ha det bra bara.

Allt känns skitbra nu.

Jag och Tony ska skaffa ett liv tillsammans. Äntligen!

Jag går ner i vikt precis som jag vill.

Jag går utbildningen jag verkligen vill gå på och få bli det jag verkligen vill bli. Det är väl såhär det ska kännas va?

Men det känns så overkligt! För det var så himla länge sedan jag kände på det här viset. Så jag kommer ju faktiskt inte ihåg hur det ska kännas!

Jag blir nästan rädd. Tänk om det inte fortsätter vara såhär? Tänk om allt skiter sig?

Nej, tänk goda, positiva tankar nu!