Har ni någon gång önskat er något så mycket så ni inte kan få bort det ur huvudet?

Det är näst intill det enda ni tänker på och pratar om och skulle nästan göra vad som helst för att få det ni önskar?

Ungefär så har jag det nu.

Jag önskar så innerligt.

Men jag pratar inte så mycket om det.

Vissa dagar är det värre och andra dagar mindre.

Det är nästan som tortyr vissa dagar. Att inte riktigt veta!

Jag vill alltid veta. Jag vill ha svar på allt.

Nu, på en gång och inte sedan.

Jag kan tjata tills jag får svar.

Då uppfattas jag som väldigt dryg i vissa fall.

Ett spimpelt Ja eller Nej är det enda jag behöver ibland. Ibland ett mer omfattande svar.

Jag har redan fått svar på Min Önskan.

Egentligen behöver jag inte så mycket mer.

Jag vet att önskan kommer slå in.

Men jag kommer fortsätta önska fram till dess!