...så blir det inte så mycket gjort.

Det är värdelöst att äta middag ensam. Det är tråkigt att sitta och glo på TV själv.

Det har blivit hemskt mycket jobb för han senaste månaden. Nästan så mycket att jag börjar bli orolig för om han ska palla med det hela.

Har han jobbat dygn åker han vidare ner till stan och hinner jobba där några timmar innan han åker hem. Och idag skulle han bara jobba på Neras men blir utringd till sitt andra jobb där dom undrade om han kunde jobba till imorgonbitti. Så han ställde upp igen. Så sover ensam inatt igen. Men jag börjar vänja mig men det hade varit skönt att ha han här idag när man inte mått så bra.

Jag har försökt få honom att lugna ner sig lite och ta sig ledigt när han jobbat dygn, men han är så orolig för att bli av med det andra så han åker ändå ner dit efter sina dygnspass för att vara där några timmar.

Vad ska man säga?

Trots att jag sjukskrev mig för magen idag så är jag nog världens lyckligaste!

Det är svårt att slå det här idag.

Av att bli så glad av små, små ord, gör livet.

Gör era nära och kära lyckliga!

Imorse när jag vaknade hade jag jätteont i magen. Jag hade känt av smärtan redan i sömnen så jag var halvvaken när klockan ringde. Det var en konstig smärta och jag kände mig inte helt som vanligt heller så jag sjukanmälde mig idag och ligger och vilar.

Nu gör det inte ont på samma vis. Nu är jag mest öm bara och trycker man där nere på höger sida så gör det ont. Som mot blindtarmen.

Men när man är ensam hemma och är sjuk så får man inte den uppassning man behöver och vill ha. Men det är väl det är när man blivit vuxen och flyttat hemifrån.

Den här pigtittaren fick jag av min farbror och hans fru nu i somras. Den tillhörde min farmor och farfar som dog när jag var liten. Dom skulle ha varit 100 år nu om dom levt.

Hur som helst så skulle dom kasta den om ingen ville ha den och utan att ha sett den så sa jag att jag självklart ville ha den!

Jag kan ju inte direkt påstå att jag är världens bästa fotograf, men när man håller på att renovera som vi gör så kommer man som aldrig riktigt iordning innan man är klar känns det som.