Vi gjorde enchiladas till middag idag och Tonys brukare och assistenten som jobbar idag kom hit och åt med oss. Vi satt ute på balkongen och åt. Och så slängde jag ihop en kladdkaka till efterrätt. Det är alltid lika kul att ha folk på middag. Vill ha det ofta!

Nu är det sista perioden i hockey för ikväll. Sverige leder mot Frankrike med 3-0. Såklart. Tony missar just nu perioden för han är ute och fixar med ungarnas cyklar. Dom skulle tydligen hem till deras mamma imorgon. Hans son ska lära sig cykla utan stödhjul. Det håller Izolde på att lära sig i år. Och hon är 2 år yngre än han. Men det handlar väl kanske om tid och ork...

Imorgon har Izolde barnkalas hemma hos sin pappa. Jag pratade med han idag och han berättade att han köpt en ny cykel åt henne. Hon fick en 12" förra året, men nu får hon en större. Och gissa vad?! Hon får en Hello Kitty-cykel! Och en Hello-Kittyhjälm och så en Hello-Kittykudde. Det ni!

Hoppas hon får det bar på sitt kalas imorgon, min lilla fis.

Älskar dig mitt hjärta!

Fredag. Den, kanske, bästa dagen på hela veckan. Fredag är förknippat med dricka, godis och chips med dip. Något bra familjeprogram på TV och sedan en "Nio-bio" som man redan sett några gånger men den är lika bra för det. Eller alternativet: Fylla, fest och skallebank imorgon. Jag föredrar det första. Mys med sambon här hemma. Fast visst, en flaska vin att dela på såhär på en fredagkväll är väl aldrig fy skam. Men vi har tvättstuga ikväll, så det blir lugna gatan hos oss.

Planerna för idag var väl att kanske åka till Badhusparken och sätta oss på "långbänken" vid vattnet och sola, men solen vill inte riktigt visa sig idag. Mer moln är blå himmel. Tråkigt!

Den andra idén jag hade var att ta en promenad till ICA (så jag får använda mina Easytones) och köpa dom få ingredienser som fattas till middagen ikväll, så det blir nog det. Om inget jättemirakel sker så molnen försvinner.

Det är hemskt tomt här hemma efter att Roxy fick flytta. Skrev om det igårkväll och skriver om det idag igen, för det första jag alltid gjorde förut när jag vaknat var att gå ut med henne innan jag gjorde något annat. Nu kan jag ligga kvar länge, dra mig, fundera på saker och livet och vänta på att Tony ska komma hem. Det enda som får mig att kliva upp snabbare är om jag är jättekissnödig. Och Roxy sov ju alltid i sängen med mig när Tony jobbade. Hon smög upp när jag somnat och så låg hon alltid brevid mig när jag vaknade på morgonen. Vi hade alltid en liten mysstund då, när vi pratade och jag klappade henne. Ända tills hon skulle börja bitas och busa, då klev jag upp.

Det är sjukt hur snabbt får lär sig rutiner. Alldeles precis så var jag redo att kliva upp ur soffan för att ta en snabb promenad med Roxy innan Big Brother börjar. Men så kommer jag på mig lika snabbt att, nej, vi har ju ingen Roxy kvar längre.

Det blir så himla påtagligt när jag är ensam hemma när Tony jobbar. Detta är andra dagen han jobbar sedan Roxy flyttade. Jag hade ju hand om henne helt själv ett helt dygn då och var redo att gå med henne var tredje timme hela dagarna, men nu blir det så konstigt när jag kan sitta kvar i soffan, och inte behöver klä på mig och gå ut med henne. Det känns....fel!

Plötsligt händer det!

Jag kom precis hem från en jobbintervju. Åkte dit i tron om att det var timvikarie jag skulle bli, men vilken överraskning jag fick när jag fick höra att jag, om det klickar mellan mig och brukaren, får en fast tjänst! En halvtidstjänst dock, men en FAST tjänst! Fattar ni hur stort det är för mig? Och då har jag ändå möjligheten att kunna hoppa in och jobba som timvikarie på andra ställen.

Så nästa fredag ska jag till brukaren på besök och klickar det så är det klart sen. Hur himla bra som helst!

Lycka kallas det!

Jag tycker att jag är lyckligt lottad ändå. Jag har väl i stort sett allt jag behöver. Jag har världens underbaraste dotter. Hon verkligen visar hur mycket hon älskar en, både mig och sin pappa. Hon pussas och kramas jätte, jättehårt så man nästan får nackspärr, och hon säger det till oss. Kommer bara helt apropå och kramar ens ben ibland innan hon springer iväg och leker igen. Hon är så himla go! Kanske för att vi alltid visat henne hur mycket vi älskar henne. Det har vi alltid gjort. Visat och sagt. Hon är ju det bästa som finns! Det finns ingen större kärlek än kärleken till sitt barn!

Dessutom så är jag frisk. Ja, en aning pollenallergi tror jag att jag har, men inte så farligt ändå. Jag har just fått jobb, men har ingen aning om hur mycket jag kommer få jobba än, men nu har man foten inne på ett ställe iallafall.

Jag har en underbar sambo som kan överraska mig när jag minst anar det med småsaker som jag inte trodde att han kunde. Det känns bra nu. Visst har vi haft våra vändningar, men nu är det så himla bra och jag hoppas det kommer vara så för alltid, för nu mår jag så bra!

Min familj är den bästa av alla.

Mina föräldrar ställer ofta upp och jag är evigt tacksam till dom. Jag ska göra allt jag kan för att finnas där för Izolde när hon behöver hjälp i sitt liv. Jag ska bli som min mamma och pappa. Världens bästa föräldrar!

Idag var det sista introdagen, trodde jag ja! Jag fick en till dag på måndag. Men dagen flöt på, hände en liten incident, men det är sådant man får räkna med. Det var lite mer att pyssla på med idag än dom andra dagarna. Iallafall fram till klockan 18. Efter det var det toklugnt. Vi invigde den nya soffan med att se på TV en stund innan vi intro-vikarier fick gå hem. Samma tid idag som dom andra dagarna.

Imorgon är det torsdag. Tony ska jobba. Vad ska jag göra då? Jag har ju ingen hund jag måste passa längre, så vad ska man då hitta på? Pappa jobbar vet jag, men kanske att syster är hemma, om hon inte är arg på mig än.

Idag hade Izolde ätit massor med mat fick jag höra. Mackor, äppelpaj hos farmor och middag och så kvällsfika på det. Ibland äter hon som en häst och ibland som en liten myra! Jag hoppas hon kan komma hit snart igen, och på jobbet lät det inte som det var några problem alls med att få ledigt när man ville, så det är ju grymt bra när man har sin dotter en bit bort. Lycka, kallas det! (att kunna va ledig för att vara med henne menar jag då)

Min käre sambo har nu fått tid för operation i våran huvudstad i början på juni. Planeringen var väl att vi skulle åka ner tillsammans, helst någon dag innan och ha en liten minisemester ihop. Vi kikade på hotell och resealternativ ner, men det är ju ganska så dyrt, så vi sa att om vi åker ner på måndagen på morgonen så har vi ju ändå hela eftermiddagen och kvällen på oss att göra något roligt innan hans op på tisdagen. Och sen skulle han vara inlagd över natten och så hem på onsdagen. Jag vill ju isåfall gärna ha ett hotell i närheten av sjukhuset så det är lätt att ta sig till och från sjukhuset på kvällen och morgonen.

Vi vill dessutom helst åka flyg, iallafall hem. Han vet ju inte hur det kommer vara efteråt och att då behöva sitta på ett tåg i 6 timmar är nog inte så bekvämt. Man vill ju hem så fort som möjligt.

Så egentligen är det ju bara min resa som kommer kosta pengar. Och den eller dom aktviteter vi vill göra dagen innan.

Hade dessutom en tanke på att åka bil så kunde vi plocka upp Izolde på vägen hem och ha henne här ett tag. Men ja, vi får se hur det blir. Flyg är ju som skrivet det bästa alternativet hem.

Men som vanligt så handlar allt om pengar. Pengar, pengar, pengar. Det känns riktigt skit att kanske inte få kunna följa med sin egna sambo när han ska in på operation. Inte kunna vara med när han vaknar och kunna hjälpa han när han behöver hjälp. Hur lätt kommer det vara att släpa på väska och hoppa på kryckor själv? Och när han ska äta och bära mat/bricka så blir det också ganska svårt. Nej, jag ska försöka göra allt i min makt för att vi ska kunna åka ner dit tillsammans. Så är det bara!

Inatt fick vi åka in på akuten en sväng och hälsa på. Jag hade lagt mig och Tony fick ett sms. Jag sa till han att hämta telefonen när han sa: Kasta hit den. Men tillslut så kastade jag den ändå. Det var ganska mörkt i rummet och så hördes världens smäll. Mobilen landade rakt på kindbenet, strax under ögat. Han fick ett fint jack där, det blödde och han blev helt yr. Så vi satte oss i bilen och åkte till akuten där han blev tejpad. Röntgen kunde han ringa om idag eller så om han fortfarande hade jätteont för dom hade gått hem för natten.

Typiskt....

Inatt sov jag i ungarnas rum, i Izoldes säng. Det var lite svalare där inne och Tony ville se hockey och då kan jag inte sova. Han vill alltid se TV på nätterna, så jag har bestämt mig för att kanske fortsätta sova där inne, så får han se sin TV. Var lite svalare där inne dessutom. Fast det går ju bara när ungarna inte är här...