Andra introduktionsdagen gick smidigt. Ungefär likadant idag som igår, alltså inte allt för mycket att göra. Jag jobbar alltså åt kommunen! Det är mycket att ta in och lära sig. Sjukt mycket är det faktiskt. Jag undrar till och från hur i hela helvete jag ska komma ihåg allting när man väl ska gå själv, men som tur är så finns det alltid någon man kan fråga. Personalen säger hela tiden att vi inte ska vara rädd för att fråga om be om hjälp om vi känner att vi behöver det. Men samtidigt vill man ju inte verka helt tappad... Men ju mer man får vara där desto mer ser man hur dom andra jobbar och ju mer lär man sig också. Alla har ju varit nya någon gång.

Idag har det varit riktigt kallt ute igen. Jag märker det direkt på mina fötter när det blir kallare. Dom bli iskalla och det spelar ingen roll om jag har strumpor och tofflor på mig inomhus. Dom blir kalla och domnar ändå. Helt sjukt! Men det är Reynaulds syndrom jag har i fötterna. Skittråkigt för man fryser hela vintern. Finns en salva man kan smörja på, men den får jag migrän av och måste sedan ligga och blunda resten av dagen, så jag vet inte jag vad som är värst mest.

Tony lagade bilen idag så nu har vi äntligen ett fungerande avgasrör. Och så har han bytt till nyare sommardäck och dom gamla ska ut på Blocket.

Imorgon ska jag på intro igen. Antagligen sista dagen denna vecka, men jag ska gå någon morgon också så man lär sig hur den ser ut. Då är det lite mer liv i luckan än det är på eftermiddagen. Som ikväll ringde vi ner 2 tjejer som vi spelade SkipBo med så vi hade något att göra.

Blev osams med syster idag med, vilket jag alltid får dåligt samvete för sen. Så förlåt!

Både jag och Tony drömde om grannkärringen inatt. Han drömde att hon klagade på oss igen och jag drömde att jag gick ut här ute och hon var där. Hon smajlade sitt fula smajl och skulle prata med mig, men jag gick bara vidare och behandlade henne som luft, trots att hon följde efter och skulle prata och vara trevlig. Är väl i stort sett så jag kommer göra om hon ska prata. Har inget alls till övers för den där mer nu. Inget alls!

Tycker jag har börjat drömma så mycket nu igen. Imorse vaknade jag flera gånger och trodde att klockan var 11 men la mig och somnade om och fortsatte drömma. Tre gånger höll jag på så tills jag tillslut kollade på klockan. Då var den 8:51. Då orkade jag inte drömma mer.

4 timmar kvar tills jag ska jobba igen!

Då kom man hem 45 min tidigare än man skulle sluta idag efter första dagen på gruppboendet där jag ska jobba i sommar. Det gick hur bra som helst, men jag kan väl inte påstå att det var direkt fullt ös medvetslös. Vi satt mest och pratade idag, jag fick en massa information och fick kika i pärman och läsa om brukarna hur deras dag var. Så det känns himla bra, även om det är ganska snurrigt i skallen just nu. Så det är ganska skönt att sitta här i soffan med sin älskade just nu.

Kom hem till ett nystädat hem. Skönt! Är chokladsugen. Funderar på att åka till syrran och hämta mitt smink, men det kan lika gärna vänta till imorgon. Det är kallt ute. Jag fryser om fötterna.

Imorgon börjar jag kl 14 och ska sluta 21 igen, men jag tror inte jag behöver vara kvar så pass länge imorgon heller. Jag hoppas inte det, för imorgon är det ju dags för DH igen. Och det gör jag allt för att inte missa.

Som vanligt ser jag på BB-utröstningen ikväll och hoppas på att Madde ska åka ut. Hon är så himla tråkig! Snart får vi veta vem som åker...

Tony har sina barn här inatt igen. Dom har varit här hela helgen, eller sovit här iallafall. Men imorgon ska dom till sin momma.

Imorgon börjar jag jobba. Ska börja med 3 dagar introduktion på boendet jag ska vara på. Sen vet jag inget mer hur det blir framöver, men får väl antagligen veta mer om det i veckan.

Det är lite ångest över det hela. Jag har ju inte jobbat på så länge nu, så man blir så hemmatam. Men, inget kneg - ingen deg, så det är ju klart man vill göra rätt för sig. Man kommer ju in i det så småningom. Är ganska less på att bara gå hemma också. Men tycker det är tur att inte Tony jobbar 7-16 varje dag och bara ledig på helgen. Då hade det varit hemskt det här.

Izolde åkte ju hem i fredagseftermiddag. Saknar henne hela tiden. Men jag grät iallafall inte som jag trodde jag skulle göra. Iallafall inte utanpå. Men som vanligt så gör jag det alltid inombords. Mina föräldrar och Tony var med på tågstationen när vi vinkade av henne. Det var riktigt nära att det skulle komma men jag höll tillbaka. Tänkte på en miljard andra saker och Tony höll min hand när vi gick till bilen. Han säger inte så mycket just nu. Finns där vid min sida bara. Och jag tycker det är skönt, att han bara visar att han är där. Det blir bara värre om någon säger något om det. Så tack för det älskling!

Strax ska vi bege oss till Elgiganten för att se om jag hittar en ny mobiltelefon. Vi tänker ta en promenad dit eftersom ingen av oss antagligen är körbara. Jag tror inte att det ska vara för långt att gå, och jag får äntligen använad mina Easytones igen. Men det går ju alltid buss hemåt om det blir för drygt att gå.

Bara hoppas att jag hittar en nu då.

Jag fick ett presentkort på JC av min bror i julklapp förra året, men jag handlar aldrig kläder där. Jag har varit dit 2 gånger i år för att se om jag hittar något men det har jag inte gjort. Det har slutat med att jag känt mig fet som en flodhäst och ut springer jag med gråten i halsen. Jag hatar att köpa kläder! Jag tycker inte det är roligt. Det är bara jobbigt och det finns inget som passar.

Men, igår så tog jag mod till mig, igen, och travade in på JC för att prova en gång till. Och till min lycka så hittade jag faktiskt kläder.

Det blev 2 linnen och en tröja. Hur bra som helst, och Tony fick en supernöjd tjej. Inte en enda tår eller flodhästkänsla heller. Hur perfekt var inte det?

Nu är det officiellt vår. Vår, vår, vår!

Var med några vänner igår och grillade. Vi blev hur många som helst till slut. Jag kände ingen förutom dom 2 vi var hemma hos. Det var sådär.

Jag var den enda som inte hade ansvar över några barn. Kunde göra vad jag ville i stort sett, men hur kul är det när man är ensam om det?

Det var ju gott att grilla iallafall.

Försöker hitta adapten till datorn så jag kan föra över bilderna från Izoldes kalas och när hon var här. Jag tog även bilder igår.

Idag ska jag åka och köpa en ny mobiltelefon. Sambon råkade välta ut ett vattenglas över den igårkväll och nu är den stendöd! Känns sådär lagomt kul. Den är typ bara ett halvår gammal. Eller var. Får se vad dom har för utbud. Har egentligen ingen lust alls att göra det, men en mobil måste man ju ha. Skit!

Jag kom nyss hem. Hem till en alldeles tom lägenhet. Alldeles ensam. Tyst.

Izolde ville sova hos momma och moffa med sin pappa inatt och hon får ju välja själv. Jag tänkte ett tag sova där jag med, men jag måste vika tvätt till imorgon. Hade dessutom inga saker med mig dit heller.

Så kom jag hem och öppnade dörren, men ingen Roxy som blev jätteglad och hoppade på en, ingen Roxy som sprang uppför trappen, ingen Roxy som vill vara nära nu här i soffan. Bara en stor enda ensam tomhet.

Det är så svårt att beskriva känslan just nu.

Det känns som man blivit av med något viktigt och värdefullt. Det känns så fel! Som att man förlorat något.

Det har vi ju.

Och värre blir det för imorgon ska Izolde åka hem till Sandviken igen. Så jag kommer gråta hela kvällen imorgon också. Precis som igårkväll. Jag bröt ihop helt och hållet. Tony fick hämta mig inne på toan på kvällen. Jag kunde inte sluta gråta. Gråten ligger där alldeles under ytan och om jag tappar det minsta av behärskningen så väller den fram. Kan bara ana hur det kommer bli på tågstationen imorgon. Jag vill ha min dotter här, hos mig!