Just nu halvligger jag i soffan med fötterna och benen på vardagsrumsbordet. Härlig ställning. Bakom mig är balkongdörren öppen en bit och jag hör fågelkvitter, en hund som skäller någonstans och den härliga morgonsommarluften. Det är så underbart! Att så lite kan få en att må så himla bra. Ofattbart egentligen.

Inatt har jag vaknat flera gånger, igen. Jag fattar inte varför jag ska behöva vakna såhör som jag har börjat göra. Jag vaknar för det mesta i gryningen och ser när solen är på väg upp. Jag har ingen aning om vad klockan är då, men det måste vara tidigt. Sen somnar jag om för att vakna lite senare och det syns tydligt att det fortfarande är natt.

Och så alla dessa drömmar. Det är så mycket jag drömmer om. Inatt drömde jag att militären var ute efter mig och Izolde och Tony, för vi hade gjort något. Så vi gömde oss i ett gammalt uthus och såg hur militären marscherade runt huset. Sen när dom gått så tog vi oss till en flygplats för att flyga iväg men då var militären där, så vi fick vänta tills dom boardat innan vi vågade oss in på flygplatsen. Och planen såg jättekonstiga ut. Dom såg ut som sådana där bebisleksaksplan, i gult och rött, om ni vet vilka jag menar? Dom är ganska stora och klumpiga. Så såg planen ut, fast i olika modeller. Undrar vad allt det där betyder?

Idag kom den glada överraskning jag väntat på tillslut!

Det är måndag. Det är kväll. Balkongdörren står på vid gavel och det är varmt ute i luften. Den ljumma försommarvärmen smeker in över golvet och jag mår så bra. Solen är på väg ner. Himlen är sådär sommarrosa. Underbart!

Dagen har varit bra. Jobbet idag var bra. Vi pratade massor och jag fick sätta upp mig på schemat. Jag kommer jobba nästan varje dag i hela juli, som det ser ut nu. Men jag blev uppsatt på alla tider som var lediga, men jag får ju bestämma helt själv hur jag vill jobba sen. Det är ganska långa pass i sommar, 11 timmar långa. Och vissa 34 timmar långa. Men jag ska ta med Tonys schema dit nästa gång och jobba alla dagar han jobbar. Så vi inte går om varandra hela sommaren. Vi vill ju kunna vara lite lediga ihop. Som alla andra. Sen ska Izolde komma upp en vecka, och så ska jag ha någon dag ledig när Krogstråket öppnar. Så en del pass kommer ju försvinna, men jag kommer ha jobb upp över öronen ändå.

Jag ska ju dessutom iväg på ett annat jobb på fredag, en halvtidstjänst och får jag den så kommer jag ha 2 jobb i sommar. Tjänsten och så halvtid på gruppboendet. Känns bra! Fick även veta att jag kommer få gå intro på ett till ställe, men det vet jag inget mer om.

Alldeles nyss kom ett par och hämtade våran gamla säng. 1000 kr rikare blev vi på den. Det enda vi måste köpa är nya skor till oss båda. Sommarskor. Mina från förra året STINKER tåjuice, så har jag väl satt på mig dom tar jag inte av mig dom förren jag kommit hem så jag kan tvätta fötterna. Så illa är det, så det känns som det är dags för ett par nya sandaler. Och Tony vill ha nya "Foppaskor" och jag behöver också några liknande för att ha som inneskor på jobbet.

Då var det snart dags för ännu ett intro-pass på gruppboendet. Hade ingen lust idag, det är ju sol, och jag hade velat åka och köpt ett par linnen och kanske sommarskor idag. Men imorgon kan jag göra det. Om det inte blir något annat inplanerat.

Man känner sig ganska överflödig på boendet när man går bredvid. Och när det är intro, ska man verkligen jobba på riktigt då, eller går man brevid och tittar på? Tycker det är svårt att komma in i det om man inte får hjälpa till. Men redan andra dagen var man lite varmare i kläderna och visste lite mer hur det fungerade. Tycker även att jag har svårt att ta brukarna på rätt sätt, men allt det där kommer väl eftersom. Jag är ju helt grön på det här. Har aldrig arbetat med handikappade människor förr. Och just när det gäller människor i behov av hjälp och stöttning, så tycker jag det är otroligt mycket svårare än att tex sätta sig i en lastbil med instruktionen att åka till Prästgatan och få ett snölass. Men åter igen, det löser sig efter ett tag. Får ha i åtanke att detta faktiskt bara är min fjärde dag på ett sådant ställe.

Jag är lite av den nervösa typen när det gäller nya saker och när det kommer till att träffa nya människor. Jag är inte sådär social som så många är, som jag önskade att jag också var. Men när jag säger det så tror inte folk på mig. Har fått höra att jag visst är duktig på att prata och kommunicera med folk, men jag tycker inte det. Har varit blyg hela livet, fast sedan Izolde föddes har det blivit mycket bättre. Man växte nog som människa utan att märka det.

Men, det löser sig alltid....

Jag är så otroligt fixerad vid min kropp. Och andras också för den delen. Jag har en bild i skallen hur jag vill se ut. Eller iallafall på ett ungefär. Jag vet att jag inte kan se retuscherad ut, men jag vill ändå se ut på nåt liknande sätt.

Jag känner mig som en flodhäst. "Kärlekshandtagen" liksom väller över byxlinningen, och magen är som en deg. Anser jag...

Men Tony, och många andra säger att jag är inte tjock. Men jag tycker att jag är det, men jag kan inte sluta äta. Jag vet inte varför jag alltid är sugen på något, men det är nästan jämt. Och jag har ju sämst karaktär, så när jag blir sugen så går jag och letar i skåpen och ser om det finns något gott. Helt värdelöst är det!

Jag vill också vara smal och slank (för övrigt så sa barnmorskan på förlossningen att jag var lång, smal och slank...PÅ FÖRLOSSNINGEN??!!) och kunna ha fina kläder utan att känna sig stor som en elefant i dom.

Nyss kände jag att nu får det fan räcka! Jag laddade över musik på mp3-spelaren och knöt på mig miga Easytones och gav mig ut på en powerwalk. Det blev 50 min promenad i strålande solsken. Svetten lackade på slutet och jag började få ett litet skavsår på lilltån. Det känns ordentligt i vaderna nästan direkt av dom nya skorna. Nästan plågsmat ont. Jag hade velat gå fortare än jag gjorde, men det gjorde lite för ont för att kunna öka på takten lite extra. Men det kommer kanske.

Jag har även sagt till Tony att nu fan får det vara nog på dricka och godis här hemma. Ska han ha det får han äta det på jobbet och jag tänker inte åka och handla det till han igen heller. Här hemma ska det bli godisförbud tror jag. Ett tag iallafall. Tills jag på riktigt kommit igång med promenaderna. Men vad ska man göra när suget sätter igång på allvar på kvällskvisten? Äta en morot? Känns inte direkt superfrestande. Morot och dip då? Jag vill verkligen, VERKLIGEN gå ner i vikt. Helst 15 kg, men jag behöver någon som sparkar mig i arslet och säger till mig. Någon som kan det här. Någon som vet...vet du?

Idag har vi haft fullt upp hela jäkla dagen. Vi kom just hem och nu förblir vi hemma resten av kvällen. Vi har flängt omkring och haft oss sedan Tony kom hem vid 12-tiden. Först åkte vi till Elgiganten och fick mellanskillnaden tillbaka på mobiltelefonen som jag köpte för en vecka sedan för dom hade en prissänkning på 950 kr. Så fick tillbaka det. Sedan fick vi äntligen sälja iväg Mercan. Sen åkte vi och köpte pizza. EFter det vidare hem till mamma och pappa för att hämta deras gamla säng, så nu har vi en jätteskön säng, äntligen! Ut med det gamla, in med det nya bara. Efter vi monterat ihop den for vi till Krokom för att hämta ett marsvin. Turbo heter han och bor nu hos oss. Ett virvelmarsvin i svart och brunt. Jättetam liten sak!

Nu ska vi börja grilla, entrecote blir det ikväll. Tvättstugan har vi från kl 19 och jag antar att vi kommer sätta oss på balkongen resten av denna kväll och bara umgås vi två. Behövs lite kvalitetstid ihop såhär kvällen innan han åker bort några dagar med jobbet igen. Men nu har jag iallafall ett litet sällskap här hemma.

Då fick jag precis veta att ännu en vän väntar smått. Herregud vad alla förökar sig. Det är så konstigt att alla i ens närhet får barn vid samma tidpunkt. Och så går det några år där ingen av ens vänner ska ha barn, men så plötsligt blir alla gravida och ploppar ett år. Märkligt det där. Måste vara värsta babyboomen i år och nästa år. Jag skulle inte ens bli förvånad om dom sista vännerna berättade i år att dom också ska ha barn. Inte ett dugg faktiskt.

Idag fyller storebror år, 37 år närmare bestämt. Jag, syrran, mamma och pappa var dit ikväll. Vi fick tårta och kakor och satt och pratade med han och sambon Sara ett bra tag. Och lilla söta Tove var vaken nästan hela tiden. Hon är så söt! Svart hår, och ser ut som sin mamma. Hon är så nöjd, skrattar och pratar med en när man håller henne.

Imorgon ska vi försöka få hem sängen hit till oss. Blir aningen trängre här i vardagsrummet, men vi får en skönare säng, och det är ju inte meningen att vi ska bo här hela livet heller.

Igår blev det ju riktigt vackert väder här i Jämtland, men idag är det tvärmulet och det blåser lite lätt. Jag vet inte om det är kallt ute för jag har inte varit ut än, men ska väl göra det snart tänkte jag. Jag hade tänkt följa med pappa och mamma på stan och sedan hem till bror för att gratta han på sin födelsedag. Tony jobbar idag, och det är alltid lika tråkigt när det är helg.

Trodde att dagen skulle ha något bra med sig idag, men så var det inte. Så känns ganska pissigt just nu.