Jag har sådan lust att göra saker nu för tiden. Det liksom spritter i kroppen och jag längtar efter en sol och bad-resa, få en riktig lön, ha ett större bostad, kunna shoppa nya möbler och saker hit hem.

Men när man väl får jobba, då åker man på nåt jävla virus i halsen. Så just nu mår man halvtaskigt.

Orken i kroppen försvinner så fort jag kliver upp. Blir yr i skallen och andfådd av minsta lilla nästan. Och ont som fan i hela kroppen. Men jag är inte förkyld.

Ganska konstig känsla. Slö mest och totalt orkeslös.

---------------------------------------------------------------------

Roxy är en riktig liten terrorist. Hon gör allt för att jävlas ibland. Hon får inte vara i soffan och sängen men lik förbannat ska hon upp och springa där. Spelar ingen roll vad man säger eller gör så skiter hon i det.

Förslag och tips på hur man får bort oönskade beteenden mottages!

Det bra är att hon inte biter på en lika mycket som förr. Jag höll på att bli galen när hon bet så mycket som hon gjorde förut.

Jag längtar tills hon blir större.

Jag vet att hon är uttråkad när jag är ensam hemma med henne, men det är ju som Tonys hund, det var han som ville ha henne så jag har i stort sett lagt över ansvaret på han.

Jag vet att jag inte klarar av en sån här hund egentligen. Men jag försöker så gott jag kan. Och det går både bra och mindre bra.

---------------------------------------------------------------------

Våra planer att flytta står stilla. Jag söker jobb där nere men vi pratar knappt om det nu. Tony vill ha kvar sitt jobb här och så länge han har det kan vi absolut inte flytta. Det krävs att jag får ett där nere för att vi ska kunna flytta tydligen. Så det känns rätt hopplöst. Om båda två sökte där nere så är ju chansen dubbelt så stor att någon av oss får ett jobb där och dessutom är det alltid lättare att bo i staden man söker jobb i. Jag har fått några svar att dom gärna vill att man kommer in och presenterar sig också, men det är som svårt nu det. Innerst inne tror jag att vi kommer bo kvar här ändå. I en tvåa...

Trångt!

I Sundsvall var det tydligen lätt att få tag i bostad.

Här är det totalstopp typ.

Det är superlånga köer på alla slags lägenheter så man har inte en chans om man inte stått i kö i flera års tid. Och man vill ju inte bo var som helst heller.

Så man står som och stampar på samma ställe bara. Kommer ingen vart, och jag vet inte hur man ska ta sig därifrån.