Igårkväll bara kom det över mig igen hur mycket jag saknar Izolde.

Det går inte att hejda tårarna. Det bara kommer och det går inte att få stopp!

Det är så jobbigt att nästan aldrig få veta när jag får ha henne hos mig igen. Det är ju omöjligt att ha henne så ofta som jag vill.

Och nu när hon själv säger att hon vill att jag ska hämta henne så blir det ännu jobbigare. Hur ska man orka med?

Jag vet att det var MITT val och allt det där, men det är då fan inte lättare bara för det. Hon är ju mitt barn! Inget kan ändra på det och saknaden efter sitt barn kommer alltid finnas där.

Ingen i hela världen vet hur jag känner.

"Jo, jag vet hur du känner" säger många, men nej, det gör ni inte. För ni har era barn hos er hela tiden, kanske att ni lämnar iväg dom till en barnvakt ibland, så ni vet inte alls!

Det är fel att tänka såhär, jag vet, men det är fan jobbigt att se Tony med sina barn ibland. Det känns orättvist att han får ha sina barn när han vill typ men inte jag. Han får natta sina barn, pussa och krama dom, få vara i deras närvaro och mysa medans jag kanske får några sekunders prattid med min någon enstaka gång i veckan. Det är fel, jag vet, men jag kan inte rå för att jag känner så, och tänker så. Jag känner mig så halv!

Och ni för ute som dömer mig, ni kan ta era tankar och ord och stoppa upp dom långt upp! Jag vet att ni finns där.

Har iallafall fått bekräftelse att jag inte har gjort något fel. Det känns så himla skönt. Fast visst fan känns det fel. Men jag har inte gjort fel. Jag har inte gjort fel. JAG HAR INTE GJORT FEL!

Jag får leva med det och försöka göra det bästa av saken, men hur lätt är det då när man ser alla glada familjer ute på diverse aktiviteter, föräldrar som pysslar om sina barn, alla barnvagnar på stan. Jag vill också ha ett familjeliv. Ett riktigt!

En riktig familj. Men jag begär tydligen för mycket.

Alldeles för mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag till en ny bloggportal.   Här är nya adressen till min nya blogg   Fortsätt att följa Livet på Anarisvägen där! ...

Vi har ju ett marsvin här hemma som heter Turbo. Det blir lite sällskap ava att höra han prata ibland och gnaga på moroten man la in för en stund sen. Men den enda som verkligen tar hand om honom och bryr sig på riktigt är Izolde. Vi skaffade Turbo n...

Gud vad långtråkigt jag har det idag. Har glott på TV större delen av dagen och den är bara halv 3 än. Spännande liv man har!   Är så nervös inför nästa vecka. Ska på 2 anställningsintervjuer, men den ena känns värre. Jag är så nervös så jag håll...

Idag på eftermiddagen packade vi ihop en liten matsäck och for iväg för att fiska. Vi åkte till Frösö Strand till en brygga som går en bit ut i Storsjön och kastade en stund. Men först fick Tony psykbryt på linan så hela skiten höll på att hamna i sj...

Nu är det nära. Hösten och vintern knackar redan på dörren här i Jämtland. Tony var med och lirade Korpen-fotboll nu ikväll kl 22. Hade jag vetat att det blev så kallt som det blev hade jag tagit fram vinterjackan och letat upp mössa och vantar och...