Alldeles, alldeles snart kommer storebror och hans rörmokevän hit och ska koppla in den nya badrumsinredningen. Helst hade jag velat renovera om hela badrummet och kakla om och klinker och alltihopa, men ekonomin räcker inte till det den här gången. Det får bli ett senare projekt, men det blir ny toalettstol och blandare till badkar och handfat. Dessutom köpte vi bättre begagnad inredning på Blocket.se bestående av spegel, handdukshängare, skåp och handfat. I lite shabby chic - stil. Det är hemskt synd att det egentligen inte alls passar in i badrummet som det ser ut nu, men jag tänker såhär istället; det är badrummet som inte passar ihop med inredningen. Vi har nog världens fulaste badrum!

Bilder kommer!

Att det från ena dagen till den andra kan blir sådana humörsvängningar.

Igår var jag så lycklig så och det kändes som inget kunde stoppa mig.

Idag känns det sämre. Men det verkar som det ordnar sig tillslut ändå. Bara man tar reda på fakta och läser på så inser man att det kanske inte är så farligt ändå.

Nu ska jag hålla mig i skinnet.

Idag stannade jag också hemma för att vila magen lite till. Men imorgon blir det nog skola för min del. Jag hoppas delarna till bilen kommer idag så vi kan laga den ikväll. Annars blir det en långtråkig helg. Tony ska jobba hela helgen i stort sett. Han kommer hem idag och går på ett dygnspass imorgonbitti. Kommer hem på lördagmorgon och är hemma till söndagmorgon då han går på 2 dygnspass på raken. Går av på tisdagmorgon och är ledig (om han inte sticker ner på sitt andra jobb och jobbar några timmar) fram till onsdagmorgon då han har sitt sista dygnspass nästa vecka och kommer hem på torsdagmorgon.

Tycker inte riktigt om att han jobbar sådär. 

På fredag åker vi ner och hämtar Izolde. Då blir hon här förhoppningsvis 2 veckor. Vi åker ner tidigt som attan på fredagmorgon och hämtar henne och sedan åker vi hem igen. Den helgen kommer vi ha fullt hus här med alla 3 barnen. Men det är planerat så för det är Gårdsfest här på gården med ponnyridning, ansiktsmålning, tipsrunda, fiskedamm och korvgrillning på dagen. På kvällen blir det grillning. Så det ska bli trevligt.

...så blir det inte så mycket gjort.

Det är värdelöst att äta middag ensam. Det är tråkigt att sitta och glo på TV själv.

Det har blivit hemskt mycket jobb för han senaste månaden. Nästan så mycket att jag börjar bli orolig för om han ska palla med det hela.

Har han jobbat dygn åker han vidare ner till stan och hinner jobba där några timmar innan han åker hem. Och idag skulle han bara jobba på Neras men blir utringd till sitt andra jobb där dom undrade om han kunde jobba till imorgonbitti. Så han ställde upp igen. Så sover ensam inatt igen. Men jag börjar vänja mig men det hade varit skönt att ha han här idag när man inte mått så bra.

Jag har försökt få honom att lugna ner sig lite och ta sig ledigt när han jobbat dygn, men han är så orolig för att bli av med det andra så han åker ändå ner dit efter sina dygnspass för att vara där några timmar.

Vad ska man säga?

Trots att jag sjukskrev mig för magen idag så är jag nog världens lyckligaste!

Det är svårt att slå det här idag.

Av att bli så glad av små, små ord, gör livet.

Gör era nära och kära lyckliga!

Imorse när jag vaknade hade jag jätteont i magen. Jag hade känt av smärtan redan i sömnen så jag var halvvaken när klockan ringde. Det var en konstig smärta och jag kände mig inte helt som vanligt heller så jag sjukanmälde mig idag och ligger och vilar.

Nu gör det inte ont på samma vis. Nu är jag mest öm bara och trycker man där nere på höger sida så gör det ont. Som mot blindtarmen.

Men när man är ensam hemma och är sjuk så får man inte den uppassning man behöver och vill ha. Men det är väl det är när man blivit vuxen och flyttat hemifrån.

Den här pigtittaren fick jag av min farbror och hans fru nu i somras. Den tillhörde min farmor och farfar som dog när jag var liten. Dom skulle ha varit 100 år nu om dom levt.

Hur som helst så skulle dom kasta den om ingen ville ha den och utan att ha sett den så sa jag att jag självklart ville ha den!

Jag kan ju inte direkt påstå att jag är världens bästa fotograf, men när man håller på att renovera som vi gör så kommer man som aldrig riktigt iordning innan man är klar känns det som.

Nu har vi just satt upp vinyltexten vi köpt. Det var inte det lättaste kan jag meddela. Vi försökte värma fast den och trycka fast den, men inget fungerade riktigt. Men nu sitter den på plats i sovrummet. Kärlek är vad det handlar om.

Det var Tony som valde den och inte trodde väl jag att han om någon var så pass blödig att han skulle välja just denna!

Renoveringen här hemma ligger på is just nu. Det blir inte mycket gjort alls. Fondtapeten i sovrummet ska upp så småningom och jag hoppas på lördag. Jag vill dessutom få till hallen här uppe för jag hatar tapeten som sitter där nu. Ful och blå. Och dessa extremt fula golv! Och det fattas lister i vardagsrummet som faktiskt är klart och sovrummet som är halvfärdigt.

Just nu är det ekonomin som sätter stopp för fortsatta renoveringar. Och jag bor hellre såhär med min älskade lycklig än i ett flott hus olycklig.

Här är fondtapeten Tony valde till vardagsrummet. Han ville ha svart men jag ville hellre ha något ljusare. Men det är väl såhär man gör när man kompromissar?

Jag väljer faktiskt i stort sett allting annat här hemma. Men den blev faktiskt riktigt, riktigt bra i vårat vardagsrum!

Försök att bortse från att det fattas golvsockel.

Den känns kanske lite vågad såhär på bild när man bara ser fonden. Resten av väggarna är vita och möblerna är ljusa. Den känns som Vi och jag tycker faktiskt om den jättemycket!

Jag vill köpa nya lampskärmar till vardagsrummet också.

Första gången jag såg dessa skärmar blev jag förälskad på riktigt och har längtat efter att få köpa dom.

Jag läser några bloggar. Inte många, men väl utvalda om man säger så. För en vän oroar jag mig över och vill gärna veta vad som händer kring henne och hennes liv, men just nu har hon inte bloggat på evigheter.

Igår läste jag en annan väns blogg, som inte heller uppdaterat på länge, och får läsa att dom börjat prata om syskon till sin lille son.

Helt ärligt så gör det ont i mig att läsa att mina vänner och bekanta planerar barn eller nyss har fått ett till.

Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag ville ha fler än ett barn, min lilla Izolde. Jag var helt klart färdig. Kände jag då!

Nu har det gått 3,5 år sedan hon kom till världen och vad ska jag säga?

Är det det här som kallas biologisk klocka?

Ja, jag hade väl inte tänkt skaffa fler barn alls och absolut inte inom den närmsta framtiden heller. Jag trodde den där "klockan" egentligen bara var ett dumt påhitt. En slags stressfaktor för kvinnor i 35-årsåldern som började förstå att tiden snart var ute för dom. Men tydligen är det kanske inte riktigt så.

Vi och alla levande djur och organismer är ju faktiskt gjorda för att fortplanta oss för våran arts överlevnad så det är ju inte så konstigt då att man faktiskt börjar känna av det där suget. Eller har jag fel?

Ren biologiskt sett är det ju varje människas rätt att skaffa barn men det är ju inte alltid så enkelt som det låter.

Oftast handlar det ju egentligen om tid och ekonomi. "Rätt tillfälle" och allt det där. Men när någonsin blir det rätt tillfälle då?

Kan väl tycka att om man är mitt uppe i studier så kanske man ska vänta, men annars? Man kan ju aldrig ångra ett barn, men man kan ångra att man aldrig fick några. Det är så jag känner nu. Tänk om jag aldrig får fler och kommer jag då ångra det i hela resten av mitt liv sen?

Jag vet att jag är frisk och kan få barn, och att det finns dom som inte kan det. Dom kan ju inte ångra det. Hur känner dom när dom får veta att dom aldrig kommer kunna få barn?

Att man kan längta efter något så starkt är nästan obehagligt.

Jag vill inte ångra mer nu.

Aldrig mer!

Nu har jag bytt namn på min blogg.

Det blev något mer kärleksfullt. Något som jag kan relatera till mycket. Såsom min familj och mina underbara vänner. Alla Ni finns i mitt Hjärterum!

Skulle det inte vara för er hade jag inte haft mycket att blogga om.