Imorse, eller snarare idag, blev jag väckt av en galen hund som flög upp i sängen efter morgonrundan. Hon var kall och blöt och helt galen. Hon kastade sig på mitt huvud och skulle busa. Men jag var inte ett dugg sugen på att busa när man blir väckt på det viset. Skulle inte tro det va?

Till slut hoppade hon iallafall ner och jag kunde bli människa.

Varför måste djur göra så?

Ja, jag vet att hon är en valp och allt det där, men jag fattar inte själva grejjen.

Söndag är det idag.

Antagligen veckans mest tråkiga dag.

Helgen är slut. Inget fredagsmys. Det går någon gammal Beck-film på 4:an och man känner småångest inför måndagmorgon.

Fast för min del är det helg hela veckan lång från och med nu.

Vi ska försöka pallra oss iväg till mina föräldrar på fika. Köpa med något gott.

Hade tänkt börja med LCHF-metoden iallafall. Fast inte idag. Kanske imorgon. Och så börja ta promenader.

Nu är ju Roxy lite större och orkar gå lite längre, så det är ju perfekt.

Jag brukar ha bra bortförklaringar annars, som tex: Det är för kallt (men det har det faktiskt varit ett längre tag, typ 20-28 minusgrader) eller så snöar det och då rinner mascaran för jag kör inte med vattenfast.

Typ sådana bortförklaringar har jag. Men nu är det nästan plusgrader ute, men det snöar.

Det har kräksnöat sedan igårkväll. Säkert kommit 1,5 dm pudersnö. Den där vårkänslan jag hade för några dagar sedan är som bortblåst. Av snöstormen.

Jag bor i FEL land!

Blocket.se är en bra sida tycker jag.

Dels kan man fynda riktigt bra grejjer där till ett bra pris om man är ute efter något speciellt och så kan man tjäna en hacka.

Ikväll sålde vi våningsängen i trä vi köpte i höstas till barnen.

Vi skaffade en i stål för ett tag sedan så nu åkte träsängen ut.

Nu fattas det i och för sig en säng, men det ska införskaffas snarast! En loftsäng möjligtvis.

Vi har sålt ganska mycket på Blocket.se den senaste tiden.

En fotölj, skåp och lite annat smått och gott som man inte behöver och vill bli av med. Det verkar alltid finnas någon som är i behov av just det jag vill bli av med.

Idag bokade vi hotell i Sthlm.

Vi planerar att åka på Elitloppet i år som går av stapeln 27-29 maj. Skulle vara riktigt kul att åka på det. Hittade ett bra och hyffsat billigt hotell i Älvsjö. En bit att åka är det ju emellan, men det gör inget. Hoppas vi kan hitta på något roligt när vi ändå är där. Gröna Lund kanske? Inte för att jag åker men ändå.

I fredags fick jag veta att jag inte fick gå kvar på skolan för jag hade för mycket frånvaro. Konstigt att ingen har sagt något till mig om det innan ett beslut tas. Så igår var jag riktigt förbannad. Skickade iväg 2 arga mail till handläggaren på AMS, så han får en fin överraskning på måndagmorgon.

Och skolan har mage att ljuga ihop en fin historia till AMS där dom sa att dom hade tagit upp problemet med min frånvaro med mig, vilket är rent jävla bullshit!

Men, det är ju min tur det.

Men det känns faktiskt inte så dåligt nu ändå. Är faktiskt en lättnad på ett sätt att äntligen få komma därifrån.

Nu vill jag bara ha ett jobb, och det snabbt!

Så, jobb sökes.

Jag tog några bilder på min lilla prinsessa när hon var här sist. Tänkte lägga upp några.

Izolde har redan börjat göra "fina" grimaser

Här hade hon bäddat in sig själv och Lexus under kuddar

Sover så sött

Hon älskar sina baddräkter 

Jag tog just en långpromenad med hunden och gud vad härligt det var!

Var ett tag sedan jag var ute och gick sådär långt. Ska börja med det nu så länge vädret tillåter.

Och nu börjar ju Roxy bli så pass stor att hon faktiskt kan gå längre promenader med. Hon behöver ju det hon med.

Solen skiner än och allt känns så mycket lättare att göra när det är sånt här väder ute!

Idag när jag gick ut med hunden så fick jag nästan vårkänslor.

Det var sådär perfekt väder. Perfekt kallt. Soligt och alldeles blå himmel. Jag hade kunnat vara ute hur länge som helst!

Jag tror jag ska ta med Roxy ut på en längre promenad om en stund.

I förrgår fick vi hem en "trevlig" överraskning.

Bilen vi bytt till har körförbud.

Idioten vi bytte den med drog ihop en fin historia om att den var skattad och det ena med det fjärde, så nu sitter vi här utan bil och utan pengar att kunna betala skatten.

En påminnelse har gått ut till förra ägaren men jag tvivlar på att han kommer betala den. Det är hans ansvar att betala den annars hamnar han hos kronofogden. Men hur det än är så får vi ändå inte köra bilen fören skatten är betald och det kan ju dröja. Fan, varför kan inget bara gå bra någon gång?

Tony skrev till han då på kvällen att han hade tre alternativ. Antingen att betala skatten, komma hit och byta tillbaka bilar eller bli polisanmäld. Sen ringde han igår och telefonen var avslagen, så vi tror att han har kontantkort som han slängt.

Snacka om att ha blivit blåst!

Så idag tog jag mig inte till skolan och jag har ingen hundvakt idag heller. Tony jobbar. Känns som det går bra nu!

Och hade man fått så hade jag tagit ett lån och köpt en ordentlig bil så vi kunde ta oss någonstans. Nu sitter vi där vi sitter.

Visst, åka buss går ju, men snacka om krångligt när hans barn ska hämtas och lämnas på skola och dagis, och om jag får börja jobba någonstans. Gaaah, hur ska vi göra?!

Nu försvann den där jävla vårkänslan också. Skit!

Idag är det inte världens lättaste att få tag i ett jobb.

Visst, en del åker på en räkmacka genom livet och behöver knappt lyfta ett finger. Allt serveras på silverbricka och dom bara följer med.

Men för mig är det inte riktigt så.

Jag åker på motgångar.

Jag får slita för allt.

Jag ger nästan upp ibland för att allt är så svårt.

Varför kan inte jag ha det lika lätt ibland som vissa andra?

Vissa gånger händer det ju att jag också bara flyter med och allt går lätt, men varje gång det hänt så slår det på något sätt alltid tillbaka.

Varför?

Som nu, nu söker jag jobb för glatta livet för snart går vi i konkurs känns det som. Visst, vi har pengar till räkningarna, men inte mycket mer alls.

Jag MÅSTE ha ett jobb. NU!

Jag började söka nu i helgen, i Sundsvall. Fick svar från två ställen nu på morgonen. På det ena stället hade jag ingen erfarenhet av det dom krävde så därför kunde dom inte ta emot min ansökan.

Det andra stället ville att jag skulle komma in med mitt CV när jag hade vägarna förbi och pratade med XX eller XX och se om dom hade något att erbjuda.

Det är nästan så jag sätter mig i bilen idag och åker dit och lämnar in ett.

Ringde också till ett litet hotell här i stan och tro på fan att dom faktiskt behövde en i staben. Städa på hotell är väl inte drömyrket direkt, men jag behöver verkligen pengarna. Så hon ville att jag skulle maila in mina uppgifter och vad jag gjort tidigare och hon sa att det var mycket intressant eftersom jag städat på hotell förut.

Så jag mailade direkt och hoppas att hon ringer upp snart och erbjuder mig ett extrakneg där.

Ringde dessutom skolan och sa att jag inte kom idag för jag måste till Arbetsförmedlingen och att jag skulle söka jobb. Vilket jag gör.

Måste till Ams för att fixa till mitt CV. Jag tänker tvinga dom att hjälpa mig ordna till det på ett bra sätt. Jag måste ha ett nu.

Så imorgon blir det skola för min del igen.

Jo, jag ringde ju Kommun också men skulle återkomma på fredag, då visste han mer.

Så visst, jag har lite smått panik över hur man ska kunna bli mätt februari igenom.

Ett jobb nu tack!

För ett tag sedan så la ju min dator av. Eller det var väl laddningen som la av helt och hållet. Själva kontakten inne i datorn slutade ta upp ström eller hur man ska förklara.

Så tusentals bilder och musik försvann. Det gick inte att få ut bilderna. Jag sörjer dom. Hemskt mycket!

Alla bilder på Izolde.

Men hennes pappa har det mesta av dom på sin dator förutom dom jag tagit det senaste året med min kamera här uppe.

Nu har jag lånat systers mini-pc och nu ikväll så började det trådlösa nätet fungera på den här datorn, så nu slipper jag sitta i köket så fort jag vill kika efter något.

Skönt!

Igår skrev jag ju om den påbörjade planerade flytten till Sundsvall. Ju mer jag tänker på det, desto bättre känns det.

Jag har till och med redan sökt två jobb där borta. På golfbana både två. Och så har jag mailat kommunen och berättat hur våran situation ser ut för att få svar om vilka områden man kan tänkas bo i när man väl bestämmer sig, och om det är lång bostadskö som här.

Men vad jag sett så kryllar det av lägenheter där borta. Inte alls som här där man får söka med ljus och lykta för att ens få göra en intresseanmälan vilken ändå inte leder till att man får bostaden.

Helt sjukt är det!

Vi är iallafall ute efter minst en trea.

Tonys barn kommer ju inte bo hos oss lika ofta då så då kanske dom kan dela på ett rum precis som dom gör här. Skulle vi däremot bo kvar här så hade vi vart tvungna att få tag i en fyra så att hans dotter fick ett eget rum. Hon börjar bli så stor nu så hon måste få lite privat. Det tycker iallafall vi.

Det känns spännande och lite nervöst nu. Hur det blir. Om vi får sålt våran lägenhet.

Många frågor som snurrar runt nu.

När kommer det bli av?

Var kommer vi hamna?

Vilket jobb kommer man få?

Kommer vi trivas?

Och idag när Izolde åkte hem så grät jag inte ens. Jag trodde att jag skulle bryta ihop som vanligt, och visst fanns det där, men inte på samma sätt. Igårkväll bröt jag däremot ihop här hemma i min ensamhet, men efter att Tony föreslog det här alternativet så kändes allting plötsligt mycket, mycket bättre!

Och vi har dessutom redan planerat in nästa gång hon ska komma. Så nu vet jag att det inte är så länge dit.

Jag tror att den här lösningen är den bästa för alla.

Tonys barn kanske ändå ska flytta till Åre. Inget bestämt ännu, dom har bara pratat lite om det pga jobbsituationen. Och det är ju så det är. Man får flytta dit jobben finns om man ska kunna få till ett liv kanske. Bara hoppas att jobben finns i Sundsvall också.

Så år 2011 kanske medför något gott ändå.

Det bästa är ju att Tony kan ha kvar sitt assistentjobb här. Det är ju faktiskt inte längre än att han kan pendla fram och tillbaka. Så det är hur bra som helst!

Jag bara hoppas att han är lika entusiastisk som jag över det här. Iallafall att han tycker det är en skitbra lösning.

Han kommer iallfall att få en lyckligare sambo. Som inte känner samma sorg över att inte få kunna träffa sin dotter när hon vill, för då kommer det bli mycket oftare = mer lycka!