Jag har nyss lagt ut mina nytvättade, fina trasmattor igen. Dom har varit nerkissade av valpkiss ett tag och legat på balkongen fram till nyligen då vi äntligen rensade bort all skit från den. Så igårkväll tvättade hjärtat dom, plus den nya i köket, så nu är dom rena och fina och luktar gott!

Jag älskar trasmattor. Inte alla trasmattor, men dom här fina, som jag har. Vill ha den där lantliga känslan i mitt hem, och har fått till lite av den i köket iallafall. Men vidare får jag låta det vara tills vi får större. Som det är nu kan vi inte göra om så himla mycket mer. Det är som det är, och jag låter det vara som det är.

Igårkväll kom Tonys dotter uppspringandes för hon hade kräkts ner hela sin säng. Hon fick efter en dusch och byte av kläder lägga sig i våran säng och sova där. Jag sov på soffan, vilket inte var så skönt. Sov som en kratta och blev väckt av Roxy som trodde jag var en inkräktare tills hon hörde min röst och förstod att det var jag. Jag har fortfarande magkatarr så jag slängd mig i bilen och åkte hem till mamma och pappa en sväng idag. Vi satt på deras altan och solade och fikade. Sen åkte vi till Lillänge för att kolla efter kläder till Izolde i present. Jag hittade en så himla fin vårjacka till henne som mamma köpte, och så köpte hon lite annat smått och gott till henne i present. Izolde älskar att få kläder. Jag tror aldrig jag har varit med om ett mer tacksamt barn när det gäller presenter.

Hon blir så himla glad för allt hon får. När hon var mindre så skrek hon sakt ut när hon fick en liten godispåse eller något annat. Hon blir så himla glad! Och hon blir glad över allting, så det är jättekul att köpa presenter till henne för jag vet att hon blir jätteglad! Så om en vecka sitter hon här och öppnar alla fina presenter och äter god tårta. Som jag längtar!

Om 6 dagar kommer Izolde och hennes pappa hit. Biljetterna är bokade och betalda. Det känns så himla bra och dom blir här en vecka!

Kommer bli underbart!

Idag flyger min lillasyster till Sveriges Hufvudstad, Stockholm. Hon ska hälsa på en kompis och jag hoppas hon får det trevligt.

Jag vill också flyga. Jag hatar att flyga, men det är någon form av hatkärlek till att just flyga. Jag kan inte sluta tycka att det är fascinerande, härligt och skönt samtidigt som jag är livrädd, svettas, får panik strax innan vi ska lyfta och, ja det är sant, jag har gråtit i samband med lyftningen. Bara för att det var en så otrevlig känsla.
Det är inte kul när det är turbulens, då tror jag att vi ska störta och alla dör. Sist jag flög till Thailand åkte både jag och Izoldes pappa på vinterkräksjukan på flyget. Vi hade ungefär 6 timmar kvar att flyga. Jag spydde som en gris! Då ville jag nästan att vi skulle störta så jag slapp vara med mer, för jag mådde så inihelvete dåligt. Samtdigt var det världens turbulens, så alla fick sitta fastspända under typ 8 timmar av 12 eller liknande. Man fick egentligen inte ens gå på toaletten, men det var man ju tvungen till att göra och flygvärdinnorna förstod ju varför. Fy fan vilken helvetesresa det var! Jag hoppas syster slipper turbulens idag när hon flyger ner, men det går ju så snabbt att flyga till Stockholm så man hinner ju knappt upp i luften förren man ska landa.

Jag längtar tills nästa gång jag får sitta på Arlanda och vänta på flyget till varmare länder. Ta en drink eller öl i baren. Sedan boarda planet, även fast jag vet att jag kommer få panik av att bli instängd i kabinen, och veta att man ska åka på semester. Känslan är oerhört härlig!

Jag tror jag börjar få magkatarr igen. Började få ont idag, fast mådde först jätteilla. Trodde jag skulle kräkas ett tag, men sen blev det mer som att det bara gör ont. Fast det har väl sina orsaker att man får det. Jag har ju mina aningar om varför. Typiskt, fan det är ju så jävla drygt!

Och jag hatar verkligen dessa kvällspromenader som jag måste ta med hunden på kvällen innan man ska lägga sig. För det första är jag hur mörkrädd som helst. Jag har hallampan och lampan i fönstret i köket tänd varje natt jag är ensam hemma. Och så är jag livrädd för att bli överfallen när jag går ute själv, så jag går och kollar över axeln hela tiden. Normalt? Nej....
Och nästa vecka blir jag ensam hela veckan. Jag funderar på att övernatta hos mamma och pappa då. Om jag får.
Nej, jag hatar verkligen det här. Är skiträdd när jag måste gå ut på kvällen, ensam. Nu har jag börjat gå här i området, inne bland husen istället för ute vid vägen där jag går med henne på dagtid. Det är förbjudet att rasta hunden inne på bostadsområdet, men det skiter jag i. Jag plockar ju upp efter henne så vad spelar det för roll då? Hellre det än att bli våldtagen eller mördad!

Hur ska man hålla kvar den här motivationen till att bli smal och läcker?

Man, iallafall jag, har en bild i huvudet av hur jag vill se ut. Jag hatar ju att köpa kläder och jag tror att anledningen till varför är att jag inte alls trivs med mig själv just nu. Sen jag var gravid så blev huden på magen helt degig och med bristningarna så stramas den inte upp trots att jag går ner i vikt. Det är väl bara att inse att den aldrig mer kommer bli sig lik som den en gång var. Jag kan ibland må helt dåligt över det och över hur min kropp ser ut som en 80-årings, men jag är ju bara 27!

Skulle aldrig i livet fettsuga mig, för så mycket fett finns det inte på mig att jag har behov av något sånt, men vem vill inte ha ett par fina tuttar som sitter där dom ska, och inte sitter nere på magen?

BH lyfter, visst, det ser ok ut då, men börjar ju nästan gråta när man ser sig själv i spegeln när man ska in i duschen. För ett år sedan hade jag gått ner ganska mycket i vikt och som följd så blev dom mindre och ja, platt. Det fanns typ inget innehåll kvar alls då. Då hatade jag det ännu mer.

Jag kommer ihåg en gång när jag var på Badhuset och stod i duschen. En annan kvinna runt 30-35 duschade hon också och jag tyckte så himla synd om henne för hennes bröst var bara som små skinnsäckar, utan innehåll, som bara fanns där. Jag önskade så himla mycket att det inte skulle bli så för mig, men jag tror den önskan försvann någonstans på vägen, för exakt så blev det ju för mig.

Jävla skit....

Ärligt inlägg det blev!

Vi gillar´t!

Jag gav mig ut på en powerwalk med min lilla hund. Eller lilla och lilla förresten, hon är ju gigantisk nu. Och stark som en oxe. Snart orkar jag inte hålla emot längre och då kommer hon sticka till skogs och bosätta sig där.

Men jag tränade henne att "gå fint" när vi hade en liten bit kvar hem. Det gick över förväntan och till och med hon tyckte det var roligt. Det tog oss en halvtimme att gå runt varvet, jag trodde det skulle ta längre tid. Jag skulle behöva gå kanske en kvart till, men jag kanske tar och går en halvtimme till om en stund. Jag vill gå ner i vikt nu, på riktigt. Och hunden behöver väl motion hon med. Jag hoppas att hon snart börjar förstå att hon inte ska dra så hemskt i kopplet som hon gör. Slutar hon med det så kanske vi kan få en del fina promenader ihop, hon och jag. Annars blir det till att lämna henne hemma och gå ensam. Vilket egentligen är skönast, för då slipper man alla dessa luktstopp, kisstopp och bajsstopp hela tiden. Man tappar farten och pulsen håller sig inte där på topp som jag vill att den ska. Men som sagt, hon kanske ändrar sig snart?

Om 9 dagar fyller min älskling 4 år. Och hit upp kommer hon och hennes pappa i mitten på nästa vecka! Jag håller på att längta ihjäl mig nu.

Jag önskar dom kunde komma tidigare. Tony åker till Umeå på måndag med sitt jobb. Dom vet aldrig när dom kommer hem. Antagligen tidigast torsdag. Sen ska han jobba helgen. Fredag-lördag och sen söndag-måndag. Det är tur att han iallafall är ledig på påskafton då Izolde fyller år och vi ska ha kalas för henne. Och synd att hans barn skulle åka bort. Ska se till att städa iordning fint här och renbädda hennes säng i helgen. Men hon kommer nog sova hos mig ändå. Gojäntan min!