Idag gick jag upp 10:30. Ringde mina föräldrar efter en stund och dom var på väg till Brunflo, så jag frågade om dom kunde hämta upp mig så jag kunde följa med. Det gick bra. Vi köpte blommor till gravarna och planterade dom. Tänkte kika in hos bror och hans familj på väg till Frösön men han svarade inte i telefonen så efter vi vart på Frösön så åkte vi till stan och fikade och kikade runt lite. Vi såg även när vinnaren i St Olavsloppet sprang i mål på torget. Hemma hos mamma och pappa somnade jag på soffan i drygt en timme. Det blev grillat till middag och nu ikväll blev det en klick chokladpudding framför TV:n. Ensam.

Inatt får man stora sängen för sig själv då Tony jobbar.

Jag har alldeles för mycket tid till att fundera på saker. Jag har alltid varit en liten tänkare. Det är nog både bra och dåligt. Mest dåligt just nu kan jag tycka.

Snart fyller ju min sambo 30 år. Jag har ju fortfarande inte fått min lön så någon present till honom ser det inte ut att bli. Ochatt ha en liten mottagning här hemma kan vi ju också glömma eftersom vi i nuläget inte kommer ha råd att bjuda på något ens. Kul!

Men han har börjat snacka om att han vill dra ihop släkten och några vänner och åka på en kryssning lite senare istället. Hmm, ja. Det hade väl kunnat vara trevligt om jag inte redan visste hur det kommer sluta. Jag hade hellre sett en mysig kryssning till Helsingfors eller Tallinn och inte en suparresa där alla blir dyngraka och knappt vet vad dom heter. Jag HATAR sånt. Allt det där har fått mig att sluta dricka i stort sett. Jag känner att jag bara tar mer och mer avstånd till den där jävla alkoholen ju mer sånt det blir. Och nu senast på midsommar. Inte konstigt man får ont i magen och mår illa när man hör ordet Fest, och när det ska handlas på bolaget och allt. Nej, jag mår helt dåligt. Så en kryssning med hans släkt och vänner skulle innebära, för min del, att jag lägger mig ganska tidigt för att slippa se dom andra, och försöka göra det bästa av situationen med att kanske shoppa till Izolde och sola. Det kommer bli en ganska ensam resa.

Dagen kan väl summeras som att den var underbar trots att älsklingen skruvat bil nästan hela dagen. Jag var med en stund och åkte runt till Mekonomen (båda två) och skroten bara för att ha något att göra innan jag blev avsläppt hos mina föräldrar. Skulle äta middag där. Men Tony hämtade mig innan dom kom tillbaka från affären och så åkte vi hem en snabbis för han ville duscha och så skulle vi cykla tillbaka till dom istället för att åka bil. Hur varmt som helst var det ute och en skön, men svettig, cykeltur fick vi. God middag med jordgubbar och grädde till efterrätt på deras altan. Jag älskar att vara hemma hos dom på deras altan!

Jag ska nog dit och sola imorgon kanske, om vi inte åker iväg till någon liten sjö. Får se vad det är för väder när vi slår upp våra ögon imorgonbitti.

Imorgon kommer två av "terroristerna" hit och ska vara här några dagar. Var ett tag sedan dom var här nu. Det blir bara mindre och mindre. Och nu har dom sommarlov och deras mamma har semester hela sommaren, så dom kommer nog inte vara här speciellt mycket i sommar.

Jag är ledig resten av veckan. Jobbar 4 och 5 juli nästa gång. Ska bli intressant att jobba 2 dagar i sträck. Sedan har jag en helg då jag jobbar 3 dagar i sträck. Kommer nog vara ganska så klen sista dagen kan jag tro. 42 timmar på 3 dagar...

Nu verkar sommaren äntligen ha kommit tillbaka. Igår var det varmt som bara den, och vi ska inte prata om hur underbar kvällen igår var. Jag slutade kl 22 och gick ut och gick in i en vägg av varm sommarkväll. Gud vad underbart det var! Idag är det strålande sol och säkert hur varmt som helst. Jag funderar på att cykla till mamma som har semester den här veckan.

Jag fick en så fin och bra sommarklänning av henne i förrgår när vi var uppe i Lillänge och kollade på kläder. Mamma är snäll hon! En mörk turkos. Sitter bra och jag ser inte ut som ett tält i den!

När sommaren är slut så börjar ett nytt kapitel i livet. Det blir höst, man fryser, man drar på sig sina tjocka koftor och halsdukar och kanske nya fingervantar man köpt. Höstskorna åker fram ur garderoben, och luften känns härlig och klar, inte så kvav som nu under sommaren. Löven på träden färgas gula, röda och tillslut bruna och dalar sakta ner till marken och lägger sig som ett vått täcke över den gröna gräsmattan. Blommorna vissnar och skrumpnar ihop till en torr, brun stjälk. Fåglarna flyttar till varmare breddgrader. Solen värmer inte alls lika mycket längre och tidiga mornar, då dimman och daggen fortfarande ligger kvar över gräset, kan man andas rökmoln då man huttrande går till bilen för att åka till jobbet.

Om jag gillar hösten? Nej, det kan jag inte påstå. Men den här hösten kommer jag tycka om.

Mitt konto ekar fortfarande tomt. Jag har ringt chefen som bad en annan kvinna ringa upp nu på eftermiddagen för att ta mina uppgifter. Jag frågade ju såklart när lönen skulle komma in. Om en månad, blev svaret. Men jag sa att jag måste ju ha pengarna nu. Det är ju från det jag jobbade i maj, fortsatte jag. Då sa hon att jag fick ringa chefen igen, vilket jag gjorde och pratade in ett meddelande på mobilsvar. Han har fortfarande inte ringt upp. Jag hoppas att jag får pengarna, för hur vi ska klara oss ända till nästa lön annars är en jävligt bra fråga! Hade inte skatten på bilen och lånet, (blev dubbelt på det denna månad) som skulle komma först nästa månad, kommit hade det inte vart några problem, men nu blev det väldiga problem! Fan!

Det var väl inte det här man trodde när man väl börjat jobba, att man skulle bli utan lön. Sådant ska ju fungera som en klocka utan att man ska behöva vara orolig för att bli utan. Inte konstigt att man har svårt att somna på nätterna och ligger vaken ibland långt inpå småtimmarna. Det har jag nästan slutat med sen jag började jobba, men sedan i söndagsnatt har jag grubblat en massa igen. Jag SKA ha min lön nu, sen får dom säga vad dom vill. Det är inte mitt fel att dom gjort fel, så gör om, gör rätt för guds skull!