Länk till Aftonbladet, och jag kan inte annat än att hålla med!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen2010/article6774636.ab

Hennes låt var tråkig (en enda lång snoozefest) och hon utmärker sig inte ett dugg.

Tyvärr Anna!

INTE Salem Al Fakir!

Snacka om att jag blev ganska less igårkväll när Anna Bergendahl går och vinner. Hon kommer inte ha en chans i The Grande Finale, men när har Sverige senast skickat något som faktiskt varit bra?

Carola var väl senaste som fick en bra placering.

Sveriges nya signum har blivit något helt annat, taskig musiksmak.

Nej tacka vet jag den gamla Melodifestivalen.

Och så som grädde på moset gick det åt skogen i en pokerturnerning som jag stuttit med ett bra tag igårkväll.

Det gick skitbra och det var runt 50 pers kvar av nästan 1000 spelare och jag fick AA och går all-in. Men såklart så får en sämre hand, som vanligt, vinsten tillslut efter att alla kort lagts ut.

Snacka om jag var less.

Jag packade ihop och gick hem.

Idag har jag planerat in en promenad till Divisionsgränd och hälsa på Cattis och lilla Vincent en sväng.

Det är konstigt ändå att man inte ses så mycket som man faktiskt borde göra nu när man ändå bor i samma stad igen.

Ändring Fru Hoof!

Och så vill jag "flytta hemifrån" snart. Mailat med en karl i Brunflo om att få hyra hans tvåa i andrahand, och det verkar inte vara några problem men vi vill ju gärna se på den också. Så kanske, inom en väldigt snar framtid, kanske vi kan flytta ihop på riktigt. Jag längtar!

Och så vill jag ha ett jobb nu.

Jag har lagt ner skolan helt och hållet nu. Det funkade inte.

Måste till AF imorgon och få bekräftat att jag verkligen ska få gå lastbilschaufförsutb i maj. Jag tror inte riktigt på att jag ska det, och jag har inte fått papper på det heller så jag börjar ana ugglor i mossen. Men det skulle jag inte bli ett dugg brydd över om det skulle vara så, för jag har ändå otur med det mesta så varför inte med det här?

Jag halvligger i sängen och spelar lite poker just nu. Men alldeles bredvid mig ligger 4 st (jaaaa, jag vet, hur kasst som helst) Kexchoklad och exponerar sig helt öppet för mig.

Jag köpte dessa 4 st Kexchoklad idag på Hemköp när jag köpte en matig baguette och Coca Cola som frukost/lunch/eftermiddagsfika. 4 Kexchoklad för 20 kr. Vilket kap va?

Och nu har jag ångest.

Jag vill ta en men samtidigt så vägrar hjärnan låta mig ta en.

Det är väl bra va?

Jag har inte tränat på hela veckan, hinner faktiskt sticka iväg på jumpan som börjar om dryga timmen om jag vill. Och jag funderar ju på det men nu spelar jag ju poker. Jävla skit.

Men varför i hela helvete köpte jag 4 jävla kexchoklad för?

Kanske för att jag just då tyckte synd om mig. Men jag blir inte smal av att äta dom, så jag tror faktiskt att jag struntar i att äta dom.

Ja, så gör jag.

Karaktären börjar faktiskt komma. Jag har en inre bild i huvudet hurj ag vill se ut och dit kommer jag INTE med kexchoklad. Adjöss!

Jag har helt tappat suget för allt.

Matlusten är som bortblåst, det bara växer i munnen på mig.

Har inte lust att kliva ur sängen.

Orkar inte gå på toaletten.

Orkar inte ens sätta mig längre ner på sängen och sträcka mig fram till TV:n och slå på On-knappen.

Är törstig, men jag orkar inte gå och hämta mer vatten.

Och varför skulle jag det?

Jag har ingen lust med nåt.

Önskar att jag kunde ligga här i sängen för alltid, och att ingen tog kontakt med mig mer.

Lusten är borta. Puts väck.

Och jag är så trött. Skulle vilja sova nu, men jag vill inte släcka och ha det tyst. Jag vill ha liv runtom, men ändå vill jag vara ensam.

Med mig själv och mina tankar. För dom kan ingen ha åsikter om.

Måste man visa sig för världen igen?

Låt mig bara vara!

Känner mig ändå bara missanpassad och otillräcklig.

Okunnig. Helt jävla fel, fel, FEL, känner jag mig. Fel för allt och alla.

Att det är jättetråkigt när Tony går till jobbet och jag blir hemma själv.

Kalla mig toffel eller vad ni vill, men så känner jag. Jag älskar att få vara med han och man ska ju göra det man tycker om att göra.

Det blir tomt utan han och jag vet att jag är dålig på att ta mig för saker och göra något, men jag åker iväg och tränar en del.

Nu har det inte blivit träning på länge, och jag hatar det. Tänkte sticka iväg ikväll på spinning men nu blev jag kass i magen. Jävla skit!

Skulle iväg imorgon med men det är väl inte superlyckat kan jag tänka mig. Blir lite less...

Och så regnar det.

Har mycket att tänka på, fast inget sådär som hindrar mig från att göra saker, utan mer känslomässiga saker.

Så är det.

Igår var det sista dagen för de berörda att tacka ja eller nej till radhuset. Vi var nr 2 i kö och har tackat ja, så om den som står först i kö tackat nej så blir det väl vårat, eller?

Jag vill så gärna ha det!

Då blir det renovering i hela lägenheten, målning, tapetsering och andra grejjer som behövdes göras. Men oj så kul det kan bli!

Men jag har intalat mig att vi inte kommer få det. Lika bra det så man inte blir besviken.

Isåfall får man börja om på nytt och anmäla intresse för några till lägenheter.

Jag hatar det här kösystemet på ett vis för det känns så hopplöst att få tag i något.

Och ska man hyra i andra hand så handlar det om en kort period oftast och är så sviningt dyrt för en enkel liten tvåa och det har jag ingen lust att betala. Så det är bara att hoppas att det dyker upp något snart!

Är dessutom supernervös för intervjun idag. Jag är nervös både för hur själva jobbet är i sig och dels just för att gå på anställningsintervju.

Sen får man säkert vänta på svar därifrån med bra länge innan man vet något.

Nej, just nu känns allt....bara så....hopplöst! Som en groda utan ben, hopplös.

Mamma åkte ju på magsjuka natten till i tisdags och har sedan varit hemma. Jag, nojjigast i världen när det handlar om just magsjuka, fattade ju direkt att jag också skulle åka på den, men det har jag inte gjort....än. Men, jag har fått jätteont i magen istället. Långt ner i magen. Känns konstigt. Jättekonstigt.

Igårkväll och inatt hade jag så ont så jag kunde knappt röra mig, men idag känns det bättre. Men fortfarande ont.

Håret ja, det blev ju bra det. Alla inne på NFI blev tillslut engagerade i mitt ljusa hår och skulle komma och titta och fråga. Det känns suveränt! Och så roligt att det faktiskt fungerade så pass bra!

Izolde skulle vara hemma resten av veckan fick jag veta idag.

Hon ringde mig idag, min lilla älskling och sa att hon skulle komma imorron. Det stockar sig i halsen på mig så fort hon säger så eftersom jag vet att det inte är så. Men jag har planer på att snart åka ner dit ett tag och hälsa på. Eller ta henne hit upp.

För nu har jag som bestämt mig mer eller mindre för att sluta plugga ändå. Det går bara inte. Jag är duktig att läsa det som ska läsas, och gör närvarouppgifter och prov, men när det väl kommer till betygsamtalen, då går det åt pipan. Och jag förstår inte varför just betygsamtalet ska ha så stor påverkan av betyget när man faktiskt har gjort allt. Jag kommer aldrig kunna plugga in en hel bok i skallen och sedan kunna redogöra för varje fråga läraren ställer, så jag ger faktiskt upp nu. Det är ingen mening.

Jag söker jobb istället och ska faktiskt på en intervju imorgon 12:30. Hejja mig! Det är som personlig assistent åt en tjej så jag hoppas det skulle kunna fungera.

Sökte dessutom jobb som glassbilschaufför nyss med. Så det är bara att ligga i och söka, söka, söka!

Hejja hejja, och inte ge upp!

...så träffades jag och Tony för första gången, här i Östersund.

Sedan fortsatte vi ses och jag kommer så väl ihåg hur mysigt allt var i Uppsala där han hade fått jobb.

På dagarna shoppade jag lite och kollade runt fram till han slutade och då sågs vi nere i centrum och handlade mat till middagen innan vi åkte hem till lägenheten.

Jag längtar tillbaka till det.

Jag vill ha tillbaka den tiden, då allt var så mysigt.

Men det kanske blir samma sak nu när det börjar bli vår igen. Det är kanske den känslan man vill åt. Men nu är ju våren snart här. Och så fort solen tittar fram så kommer vårkänslorna. Jag blir glad och vill vara ute och hitta på en massa roliga saker.

Sola.

Det är ju ganska mysigt nu med, trots att man tillfälligt bor hemma hos mina föräldrar medans vi försöker få tag i en lägenhet.

Jag vill så gärna ha en lägenhet snart. SNART!

Få bygga bo igen.

Snart får vi veta svaret på radhuset också. Om 1-2 dagar. Men jag tror inte att vi kommer få det.

Men nu är det dags för mig att bli ett "ljushuvud".